torsdag, juli 31, 2008

Så mycket inspiration så lite tid

Anledningen till min tystnad är att jag packar flyttar shoppar strollar fotar avskedsdrinkar och allt annat man gör sin sista vecka innan dagen D. Allt medan inläggen samlas på hög. Så om jag inte sover bort dagarna alldeles så kommer nog en bloggexplosion till helgen. Ska försöka sprida lyckan lite innan dess tho.

Och på fredag hämtar pappa vid tåget så då blir det bondgård för hela slanten. Så lycklig så jag nog inte ens kan beskriva det. Åh.

tisdag, juli 29, 2008

Mamma Mia..!

I söndags såg jag Mamma Mia på bion på 3rd och 11th. Lite min adress. Faktiskt en väldigt märklig känsla att titta på svensk - mer eller mindre iaf - film i New York. Varje gång den svenska flaggan dök upp, eller ett brev med svensk adress, eller ett svenskt namn blev jag alldeles varm inombords. Medan min vän som arbetar med svensk marknadsföring nöjt beräknade värdet av Sverigemarkeringarna.

Filmen i sig var något märklig. Väldigt stereotypa könsroller och ingen särskild story. Kändes ganska mycket som en högstadiepjäs. Men samtidigt kan en högstadiepjäs vara nog så underhållande. När James Bond brast ut i känslosam hjärtekrossad sång skrattade hela publiken så tårarna rann. Hoppas det var meningen. Meryl Streep är som alltid strålande så hon får all min kärlek.

Noteras bör att Mamma Mia the Musical och Mamma Mia the Movie har enormt mycket reklamplats här i stan. Varannan taxi varannan reklampelare. Överallt hela tiden. Varje gång man ser den vackra ljusblåvita reklamen blir man lite lycklig. Sverige. Så litet så stort.

söndag, juli 27, 2008

FRA-blogg

Skulle precis kommentera på Snaskefars sommarsummering. När jag klickar submit kommer kontrollordet 30 confusing. Så då skrattar jag lite och skriver en något anklagande kommentar att bloggen identifierat mig som 30 och confused. När jag klickar submit kommer kontrollordet directed offensive. Hahaha. Hur roligt som helst. Eller så har jag torr humor för att jag är hemma en lördagkväll med lätt solsting.

Klassrelaterad medellivslängd

Lyssnade på förra årets sommar med Åsa Linderborg. Fastnade särskilt för statistiken att LOs medlemmars medellivslängd är 8 år kortare än SACOs medlemmar. Tyvärr har jag inte hittat statistiken så jag kan länka - men eftersom hon är historiker utgår jag från att hon har goda källor. Skulle vara intressant att läsa en analys av möjliga anledningar till skillnaden. För jag är övertygad om att det inte enbart handlar om kroppsarbete - utan även sociala och kulturella skillnader.

fredag, juli 25, 2008

Intressant genusperspektiv på matlagning


Att P1 Meny var en sån källa till inspiration. Lyssna gärna på intervjun [börjar 43.40] med Jennifer Spratly om varför det finns så få framgångsrika kvinnliga kockar. Särskilt i kocktävlingarna. Enligt Jennifer verkar män ha betydligt roligare när de lagar mat - och är också bra mycket stökigare i köket. Nu ska hon forska i Hong Kong. Ser fram emot många intressanta inlägg under forskningens gång.

Moster Annas nötkaka

Foto Kinna Jonsson
Lyssnar på P1 Meny och hör att det varit efterfrågan på receptet till Mor Annas nötkaka efter förra veckans program. Givetvis heter kakan Moster Annas nötkaka - men receptet på P1 Menys hemsida stämmer. Roligt att det var så uppskattat - kakan är supergod.

torsdag, juli 24, 2008

Internflyktingalternativet i korthet

Eftersom jag under hösten ska utreda internflyktingalternativet tänkte jag helt kort förklara vad det innebär. En person som anländer till Sverige och åberopar flyktingstatus kan få en dom som innebär att personen visserligen har flyktingstatus - men bara i sitt eget land. Även att vissa områden av ett land är farliga kan andra vara säkra.

Därför återvisas flyktingen till en annan del av sitt hemland. Särskilt gäller detta när personen har en specifik etnisk tillhörighet som är i majoritet i en annan del av landet.

Problemet är inte så mycket att internflyktingalternativet tillämpas - som att svenska domstolar inte verkar tillämpa UNHCRs riktlinjer enhetligt. Det finns en risk att en person får flyktingstatus och lov att stanna i Sverige vid en domstol - medan en person med exakt samma bakgrund avvisas vid en annan domstol. Om så är fallet är det inte längre en rättssäker tillämpning. Och det är det jag ska undersöka.

Från New York till Genève

Om en månad flyttar jag till Genève för att utreda hur svenska domstolar tillämpar UNHCRs riktlinjer för internflyktingalternativet.

Även att jag älskar New York precis lika mycket som jag älskar underbara Lund - så känns det även denna gång helt rätt att flytta. I höstas levde jag FN-liv dygnet runt och nu under våren har jag frossat i New York. Möten foton upptäcksfärder vänner en masse upplevelser spelningar fester takterasser cykelolycka sjukhusbesök och till slut har nog mitt liv gått precis lika fort som det alltid gör.

Därför ser jag nu fram emot svala eleganta formella Genève. Ja jag vet åtminstone en handfull personer som ler åt att jag ser fram emot det formella. Men faktiskt. Det här är precis vad jag vill göra just nu. Samtidigt som det finns en möjlighet att jag återvänder hit i vår.

För er som är mer intresserade av USA och New York än av mig så kan jag upplysa om att det fortfarande kommer bli en hel del amerikainspirerade inlägg under hösten. Framförallt om valet. Min pärla strolling new york kommer att leva vidare - om än i något lugnare uppdateringstakt och med hjälp av vänner. Dessutom kommer jag att skriva New York-krönikor för Resekoll.se. Så stanna tuned.

Konsten att flytta med stil


När jag lämnade Lund för ett år sen var allt horrendous. Inte tillräckligt med flyttkartonger och en klocka som bara sprang. Åh. Stressad till tusen och massor annat att tänka på. Så när jag lämnade New York i höstas så försökte jag vara mer förberedd. Men nej. Min hyresvärd skrattade åt min besvikelse när stressen dröp från pannan. Åh sa jag. Jag vill vara en sån som flyttar med stil. Då log hon bara och sa att såna som flyttar med stil betalar någon att flytta åt dem.

Nu ska jag flytta igen. Och nu banne mig. För flera veckor sedan kollade jag upp skeppning. DHL. FedEx. Younameit. US Postal Service föll mig slutligen i smaken. Så i förra veckan köpte jag två kartonger för $3.49. Sen kom projektet tejp som jag nog inte helt lyckats med. Förmodligen skulle jag ha köpt godkänd tejp på posten - men tänkte såklart inte på det då. Så idag köpte jag sk USP-godkänd tejp på Staples. Men sen när har Staples rätt i någonting. Tjepen rullas i kanterna och blir klistrig. Med andra ord inte alls USP-godkänd.

Två kartonger à 10kg är nu packade och klara. Imorgon bär det av till posten för att se om det blir godkänt. Annars har jag ju gott om tid på mig att göra om göra rätt.

Idag har jag gått in för förberedande fas två tre och fyra. Fas två var att se över alla småskador i lägenheten. Typ byta glödlampor tvätta bort fläckar skrubba badrum mm. Fas tre var att städa igenom garderoben vika alla kläder och slänga allt som är trasigt. Fas fyra var att faktiskt gå ner med alla vinterjackor och sjalar till min underbara kemtvätt och kosta på sig en sista hundring på kem. För åh vad glad jag kommer vara för det när jag kommer hem.

Om jag fortsätter på den här banan kommer jag för första gången i mitt liv alltså att packa med stil. Och nu snackar vi att jag har flyttat 13 gånger de senaste 12 åren. Jag är så stolt att jag kan spricka. Därav detta mycket detaljerade inlägg. Återstår att se vad flyttkartonger dörr till dörr New York City - Linköping kan kosta.

onsdag, juli 23, 2008

Amerikaner


I hela mitt liv har jag haft bilden av två sorters amerikaner. Den ena är den som vi i Sverige skrattar åt och som Robyn i sitt sommar försökte navigera bort från. Amerikanen som är stor inte bara till utseende utan även person. Tar plats är högljudd vräkig och inte minst okunnig. Och ja. De finns. En masse. Man hör och ser dem varje dag - särskilt på Starbucks - och tänker tyst herregud hur gick detta till.

Men så finns det den andra sorten. Den kulturella lågmälda nyfikna amerikanen som är så allmänbildad och medveten att man verkligen får skärpa sig för att följa med. Den amerikanen var Rotarystipendiat hemma hos oss när jag var liten. Och den jag festade med i Moskva i mitten av nittiotalet. Och den jag umgicks med i Florens och i Peking.

Så nu tänkte jag berätta om mina amerikanska vänner. Nästan alla - för att inte säga alla - läser eller har läst vid Yale Harvard Stanford och här i New York vid Columbia NYU Parsons eller FIT. Och innan dess på Williams och Juilliard såklart.

Men det är inte så att mina vänner är homogena europeiserade newyorkers. Tvärtom. En är ivrig dödsstraffsanhängare från Texas, en lika ivrig vapenförespråkare från Chicago och en alldeles besatt ansiktslyftare från Florida. Ju mer jag lär känna dem desto mer spännande blir historierna. Om besök i Syrien Jordanien Libanon och Egypten, Israel såklart - men inte med samma pass, Moskva och Paris, Shanghai och Stockholm.

Många gånger vet de mer om europeisk konst och historia än jag. Dessutom har de läst all ny cool litteratur om globalisering och teknologi. De är överens med mig om att Barack Obama inte är svart - återkommer till detta i senare inlägg - inser att Irak enbart handlar om olja och Israel - ifrågasätter situationen i Israel - lever grönt äter grönt. För att inte tala om att många är väldigt andliga.

Samtidigt som jag inser att de på många sätt är en elit i ett mycket mångfasetterat samhälle - så inser jag att många av mina svenska vänner som ännu inte varit i USA - inte inser att detta också är amerikaner. I tajtare slimfitjeans än någonsin någon svensk.

Det som trots allt utmärker mina amerikanska vänner och skiljer dem från mina svenska - är en kickass attityd och obegränsad självsäkerhet. På det sättet påminner dem mig faktiskt om mamma och pappa. Som en av mina favvosar här som brukar ha ett par gigantiska solglajjor ovanpå sina vanliga glasögon. I Sverige hade nog bara mamma vågat - och såklart också gjort - en sån sak. Här gör mina snyggvänner sånt. För de bryr sig inte. Om någon har problem med det så är det deras sak. För mig är de helt enkelt excentriska.

För att återknyta till Robyn så sa hon att visst har vi jantelagen - men i USA råder djungelns lag. Och det har hon väldigt rätt i - alla mina amerikanska vänner är oerhört kaxiga och stolta eftersom de fått kämpa så hårt. Man får lära sig att ta både dem och situationen på rätt sätt. Samtidigt som jag inser att mitt förhållandevis lågmälda svenska sätt i deras ögon framstår som väldigt exotiskt och fascinerande.

Robyn sommarpratade USA

Som jag nämnt tidigare är jag väldigt kluven när det kommer till Robyn. Men hennes sommarprogram var himla bra. Ovanligt. Charmigt. Och om USA för den som är intresserad.

tisdag, juli 22, 2008

Global Peace Index


Hittade precis en så pedagogisk sida om fred och säkerhet i världen. Sverige rankas som trettonde säkraste land medan Island Danmark och Norge toppar listan. För att göra det enkelt för er har jag jämfört Norden samt fyra av de fem vetostaterna - tog bort Kina för att få med Sverige som jämförelseland. Väl värt att klicka runt.

Tar Tina droger..?

Annars är det alldeles oförklarligt hur hon fnissande pratar om sin kropp medan hon svär oförtrutet under en-och-en-halv timmes sommar. Lika oförklarligt är det att P1 sänder detta.

Jag har inte haft något problem med Tina Nordström tidigare - tvärtom - men det här var det absolut sämsta sommar jag någonsin har hört. Alltså det är så fruktansvärt dåligt så ni nästan måste lyssna. En så egenkär människa helt utan självinsikt är inte bara dödens tråkigt och patetiskt utan vid närmare eftertanke också skrämmande.

Än mer skrämmande är att de bloggare som orkat blogga skriver att det är småroligt och smygroligt. En begåvad bloggare gör dock samma analys som jag. Jämför dessutom Silbersky med Tina. Eller rättare sagt - inser att det inte går att jämföra. Överhuvudtaget.

måndag, juli 21, 2008

Dekadens

Bara att bli bjuden på drink 21.30 en söndagkväll är dekadent. Att det sedan är i min favoritvåning på Upper West med en oändlig mängd guldramar gör inte det hela mindre dekadent. När jag säger till en israel jag inte tidigare träffat att jag är svensk - brister han ut i ångdö ä stovvi attåda vilket av melodin visar sig vara Fångad av en stormvind natt och dag - dör jag av skratt. Eurovision må vara stort i Israel men Carola är om möjligt ännu större. Men mest dekadent är nog att höra två briljanta operasångare sjunga rysk popmusik i stämmor.

Eftersom det fullkomligen ösregnar när jag kliver ut klockan tre så tar jag faktiskt taxi. Kan inte låta bli att le när taxichauffören från Bangladesh frågar hur långa monsunregnen är i Sverige. Han har åtminstone inte förväxlat oss med Schweiz.

Det slutar regna i höjd med fjortonde och första så jag stannar vid mitt nattöppna apotek och köper kylspray till den lilla del av ryggen jag - högst orutinerat - missade solkräma innan stranden igår. Svider som katten. Men ändå lite glammigt att strosa hem i stor puffkjol höga - bekväma - guldsandaletter min fina svarta kuvertväska och håret uppsatt i stor knut. Mums för helkväll i nevvan.

lördag, juli 19, 2008

Ungdomsrepresentanten Australien GA62

Varje höst kommer ett tjugotal ungdomsrepresentanter från hela världen för att diskutera ungdomsfrågor vid Generalförsamlingen. Inte så unga som man kan tro - utan någonstans mellan 20-24.

Allas favorit alla kategorier i höstas var Ben Groom från Tasmanien. En driven karismatisk rolig festande intressant person med - håll i er nu - fyra syskon där han var femte barnet och en mamma som odlade rosor. Efter dessa båda insikter hade vi ungefär femton liknande likheter. Lova att titta på hans underbara lilla film om drivet att vilja komma till FN för att förändra världen.

Roligast av allt kan vara att jag 06.18 bättrar på mitt läppglans.

Anne bloggar om Östergötland

Måste bara flika in att Anne - som tar så superfina matfoton - skrivit några rader om Östergötland. Fina foton som vanligt.

fredag, juli 18, 2008

I'm happy I'm carefree

Ikväll har jag varit på fundraising för en gayorganisation. Helt fantastisk crowd. Vilka underbara människor. Tror att de allra flesta skulle klassats som galna med svenska mått mätt. Fabulous.

torsdag, juli 17, 2008

I mormors berså i P1 Meny

Idag bakar mamma och storasyster Moster Annas tekaka i P1 Meny. Inslaget börjar 42.40 och varar i fem minuter. Härligt att höra mammas fina radioskånska. Och hur Kinna flikar in bakgrundshistoria. Dessutom får man höra mammas klassiska matberedare som jag är uppvuxen med. En liten rättelse dock - vi är givetvis inte från Norrköping - utan Linköping. Programmet går även i repris vid midnatt och i något förkortad version på fredag 16.03.

Fyratusenniohundrasextiosju

______________________________
Sen den 7 september förra året har jag gjort 4967 googlesökningar.

onsdag, juli 16, 2008

Kapitalismens olika skepnader

Amerikanska hallongrottor - eller thumbprint cookies som de kallas.

Sakernas tillstånd är inte alltid som man tror. Eftersom jag ofta sitter på kafé och skriver - så har jag insett några saker. Alphabet City residents är så otroligt stolta över att de inte har några kedjor. Inga Starbucks eller MacDonalds eller Dunkin Donuts öster om first avenue. Ingen råkapitalism öster om first avenue.

Fint. Visst håller jag med om att Alphabet City är mysigt med alla små personliga kaféer. Men en tanke som har slagit mig är att invånarna i Alphabet City knappast själva har råd att gå till dessa små indiecaféer som faktiskt är förhållandevis dyra. Själv går jag bara på B-cup - för det är det enda caféet som har gratis trådlöst och generösa öppettider.

Problemet är inte så mycket kostnaden för en enstaka kaffe. På de små fiken får man sällan sitta länge. I midtown finns ofta skyltar uppsatta - ja det är sant - att man får sitta 15 minuter eller 20 minuter. Nere i Alphabet City är det snarare det onda ögat som avgör. Särskilt om man sitter ensam och tar upp ett litet bord för två.

Ju mer jag tänker på det desto mer paradoxalt blir det. Den kapitalistiska anklagelsen gör en volt. För det är de små personliga kaféerna som jagar runt oss gäster mellan borden för mesta möjliga ekonomiska optimering och sen till sist ut genom dörren med en halvdrucken kaffe för att få in nya gäster som kan betala för sig.

Medan man på Starbucks sitter i lugn och ro med trådlöst - som visserligen inte är gratis - men iaf billigare med månadskort. Eftersom så många köper hämtkaffe på Starbucks så kan de bjuda på sittplatser. Kapitalismen ger de fattiga lite luftkonditionerat andrum.

Samma sak med kaloriräknandet som vi svenskar kan skratta åt. Men sanningen är den att om man är en average amerikan som inte har tid och råd att handla på whole foods och laga egen mat och gå på yoga flera timmar om dagen - som många på Manhattan - då är det kalorier som gäller. Enorma mängder kalorier. All mat är söt. Allt bröd alla flingor all dricka. Att någon begåvad människa då sätter en siffra på vad folk stoppar i sig - är faktiskt ultimat.

Och vilka har möjlighet att sätta siffran om inte de kapitalstarka kedjorna. Återigen. Kedjorna får klä skott för sina kaloribomber - men faktum är att Starbucks nu lanserar hälsosamma fruktdrycker och kalorisnåla smörgåsar och kakor. Faktiskt inte alls tokigt att kunna planera sin mat efter kalorinyckeln. Sen finns det många fler variablar än kalorier - men för amerikanerna och deras matkultur är detta början.

Och två nya singlar från Shahar

Mycket musik nu. En vän till mig här i New York - Shahar Fernheimer - är också musiker och låtskrivare. Minns glädjen i våras när första singeln låg på Israels topp tio. Nu har han släppt två nya singlar och det är riktigt skön musik. På hebreiska. Även att jag inte förstår ett ord så påminner det mig en hel del om Hampus Lemhag. Lyssna och njut.

Pogastep kidz släpper ny singel

Åh. Supersöta Pogastep kidz från Lund släppte ny singel igår. Saint Tropez som växer för varje lyssning. Sköna temposkiftningar och låg sval röst som bara levererar. Och så ett hårt beat på det. Super. Men Hallo Megafone är fortfarande lätt årets låt.

Rösta på Rozze

Mitt vuxenpoängsinlägg för en tid sen måste revideras något. Rozze har nu gått från högsta vuxenpoäng till en helt annan liga. Mycket underhållande. Och givetvis är han precis så stark och snäll som framkommer i klippet. Så rösta gärna. Lovar att keep you posted när programmet kommer. Eller så joinar man helt enkelt gruppen på face.

Konsten att cykla

Nu på sommaren är cykelskaran något mer diversifierad. Men vi som cyklar året runt känner igen varandra. Det är de vassa cykelbuden som levererar brev - de mindre vassa cykelbuden som levererar mat och de omklädda cyklisterna. Ni vet de som har verkar ha en timslång morgonprocedur för att få på sig ett tajt cykelställ diverse skydd hjälm handskar och så sätta fast fötterna i tramporna. Och så jag.

Ofta får jag komplimanger för mitt sicksackiga sätt att cykla. Lagom vasst för att slippa stanna för rödljus och lagom ödmjukt för att inte hindra trafiken. Helt ärligt är de flesta bilister och taxiförare väldigt uppmärksamma och hänsynstagande. Men de finns sämre exempel.

Som bilisten som i en bilkö igår envisades med att slänga upp dörren för att hon på nåt vis trodde hon skulle se bättre. Noterade visserligen detta men när hon stängt dörren igen tänkte jag cykla förbi. Och då minsann. Upp igen. Men jag var beredd så jag sa till henne att stänga dörren. Visserligen stängde hon dörren men stack ut ett rufsigt huvud ur fönstret och skrek åt mig att jag cyklade på fel sida gatan. Yeah right ropade jag kaxigt tillbaka. I New York cyklar vi på vänster sida. Where you from honey..?! Åh så skönt det kändes. Efter att helt ha dissat New Yorks val av cykelbanor till vänster så var jag för en gångs skull på vänster sida och hade helt rätt.

Men det som jag framförallt lärt mig av mina medcyklister - och som jag för första gången provade idag - är att slå på bilarna. Jo visst. När en förare gör något uppenbart märkligt slår man lätt med handflatan på plåten. Antingen för att uppmärksamma föraren på att man är där - eller för att säga ifrån att föraren gjort fel. Som idag när en taxi snabbt svänger in framför mig och stannar så jag blir inlåst och måste tvärbromsa. När jag trasslat mig ur situationen med livhanken i behåll slår jag ett lätt slag med handflatan på huven. Mest för att göra honom uppmärksam på att han gjort fel. Inget mer. För gör proffsen så gör jag så. Och det är faktiskt ett sätt att förändra trafiken i New York och få mer respekt som cyklist. Att ta plats.

tisdag, juli 15, 2008

Kärleksförklaring till Skype

Trettio grader varmt. Sitter på Starbucks. Skriver uppsats. Bloggar. Pratar med mamma och pappa. Sessan har fått nya kattungar.

Iakttagelser

Två saker som jag dagligen noterar på mina cykelturer. Nästan alla män som kliver ur förarsätet på sin parkerade bil knäpper byxorna. Och när en ambulans åker förbi med sirenerna fullt påslagna så gör folk korstecknet. Två saker som aldrig någonsin händer i Sverige.

L.A. Law theme song

Hahaha. Ibland kan jag inte låta bli att garva över hur totalt nostalgisk jag är. När jag cyklar genom pulserande newyorknatten bland upplysta höghus och neonskyltar - ser de slitna newyorkadvokaterna med skrynkliga kostymer på väg hem från sena sena timmar på kontoret. Då hör jag en distinkt saxofon och ser en baklucka slå igen. Och trampar i takt till Lagens Änglar. Faktiskt väldigt underhållande. Uppenbarligen var jag lättpåverkad när jag var liten. För den där saxofonen var liksom USA för mig. Och storstad. Med skyskrapor.

måndag, juli 14, 2008

Lite sen på det nya


Idag märks det att jag inte bor i Sverige. Har missat Maia Hirasawa. Men bättre sent.. Tolkningen av The Worrying Kind är underbar.

Så vacker att det gör ont.

Hjärtrud. Se den.

Idrottare snudd på religiösa


Foto lånat från DN:s Jonas Lindkvist.
När Stefan Holm beskriver hur ribban ser ut att sjunka framför hans ögon när han är i god mental balans - så får jag nästan en religiös känsla. Som om han vore en schaman. Kanske det som är fascinationen med framgångsrika idrottare. Att de är så duktiga på mental träning och koncentration. Tänjer alla gränser flyttar alla berg.

söndag, juli 13, 2008

Stor humor

_____________________
Klickade runt en stund på Visit Swedens lilla språkskola. Mycket underhållande. Gillar särskilt: Every morning the Swede appreciates a freshly showered God morgon! För att inte tala om Läääääget..? Haha.

Åsa Sandell skriver om New York

Alldeles nyligen hittade jag Åsa Sandells krönikor om New York i Helsingborgs Dagblad. Har inte hunnit läsa så många än - men gillar den om vattenfallen. Gillar öht hennes kombination av boxning och kultur och tror hon har en blast i Brooklyn med alla kids och konstnärer. Kan rekommendera hennes sommarprat från 2006.

Det är de små sakerna

När jag åt brunch häromdan så hade vi flera olika servitörer. När någon plockade glas så frågade en i vårt sällskap om sin beställning. Mannen såg förskräckt ut och sa att han skulle hämta servitören. Då började en annan person i sällskapet skratta lite som man gör när någon gjort en uppenbar blunder. Så sa han med en lätt syrlig ton att det kunde hon väl se att det inte var servitören. Utan en mexikan.

Och någonstans här så känner jag mig lite skyldig. För jag tänker likadant. Hierarkin på restaurangerna i New York är strikt och servitörerna är alltid ljusare än plockarna och diskarna och torkarna. Som i sin tur nästan alltid är mexikaner. Så efter ett år i New York så tänker jag också instinktivt att fråga den ljusare personen. Och ser jag en mexikan så tänker jag direkt på monotont arbete och tystnad.

Därför blev jag så otroligt glad när jag i torsdags träffade Mexikos representant till FN. Stilig trevlig välklädd och något alldeles makalöst bildad. Vi fann varandra direkt och hade en mycket underhållande konversation om de numera välkända banden mellan Mexiko och Sverige som vi båda bara minuter innan varit helt ovetande om.

Där och då insåg jag för tredje gången i mitt liv hur påverkad man blir av sin omgivning. Första gången var när jag kom hem från Ryssland arton år gammal i knallblå mascara och kortkort kjol. Andra gången var när jag efter tre månader i Kina verkligen trodde på nyhetsuppläsaren.

lördag, juli 12, 2008

Big business i Alphabet City

____________________
Foto Kinna Jonsson._
Åh. Jag har just varit med om ett moment såväl som privatperson som företagare. Och känt mig precis som mamma och pappa. Eftersom jag har bott i mitt hus i snart ett års tid har jag blivit som en del av den brokiga afroamerikan-latino-skaran. You blend right in som min coola granne Ken sa för någon månad sen.

Mitt kvarter är - har iaf varit - ett av de fattigare på Manhattan och mitt hus är definitivt det fattigaste på vår gata. Jag vet att husstyrelsen just nu försöker bilda en bostadsrättsförening för att inte riskera att köpas upp och utnyttjas. Ärendet behandlas i domstol och de flesta i huset upplever det hela som väldigt svårt. Om de förlorar så får förmodligen merparten flytta till Queens - vilket är en hel värld bort.

Samtidigt som jag hänger på trappen och diskuterar politik på kvällarna - klappar hundarna och pratar om livet på småtimmarna - får komplimanger för min oljerock av kidsen på rullskridskor - så har jag ändå en gnagande känsla. Att de undrar vad jag är för en. Jag har funderat på om jag ser onödigt rik och casual ut. Om någon upprörs av mitt blonda hår tajta löparkläder korta klänningar cykeln ständigt parkerad utanför dörren eller att jag bara handlar bananer i delin. Man vet aldrig. Jag är trots allt den enda som inte är som de.

När jag kom ner på trappen idag så satt två av mina sköna grannar och skvallrade. Ena grannen har stråhatt gluggar mellan tänderna och en rejäl dos afroamerikansk sydstatskultur. Och lite förtjust i mig. När jag kom sa hon till grannen att jag gett ut en bakbok. Att båda älskar kakor syns tydligt. Nähä sa den andra. Jodå sa jag och berättade vår familjehistoria. Och visst hade hon också en mormor och det ena ledde till det andra. Så hon ville köpa boken. Aouch tänkte jag. Den är ju dyr härborta - med frakt och allt. Jodå hon skulle ha en bok. Vad kostade den..? 55 dollar sa jag. Då så sa hon. Ge mig två.

Här kan vi ta en paus. Tankar som slog mig var a. att aldrig aldrig aldrig någonsin underskatta någon och b. att det är helt otroligt hur olika företagare behandlas i Sverige och USA. I Sverige frågar de flesta först om de kan få boken. När man vänligt säger att den är till salu så uppfattas man som snål och så har de inte pengar på sig. Eller att de hellre tar en stämpel på sitt Akademibokhandelkort. Tror inte folk tänker på att vi själva betalar tryckeri binderi lager och transport.

Här är det helt annorlunda. Alla har en business. Alla vet hur det är. Klart man betalar. Hur fattig man än är. Det var en bra lärdom för mig.

Och medan jag gav grannen två böcker och för hela skaran ute på gatan förklarade svensk baktradition och visade foton på vår berså tog hon glatt upp 110 dollar cash ur plånboken. Det var inte tal om annat än att jag skulle signera ena till henne och andra till hennes mamma.

När jag cyklade därifrån var jag så stolt över att vara företagare. Att producera egna produkter som man visar upp och på plats i trappen säljer till en överlycklig köpare. Klefstad gård mammas hantverk pappas hantverk systers hantverk mitt hantverk. Till en helt annan kultur i Alphabet City. Och att få det förtroendet. Vad kan jag säga. Jag är uppriktigt tagen.

torsdag, juli 10, 2008

Himla skön DJ slash song writer


Apropå nån rubrik om Lindsay Lohans påstådda flickvän fördjupade jag mig i ämnet och läste mer om denna Samantha Ronson. Alltså gosh. Samantha är cool på riktigt. Känns så himla åttio och 2008 på samma gång. Sjyst musik och en attityd som osar kickass rocknroll.

Bring it on home to me


Ännu en underbar klassiker på Starbucks at Union Square. Börjar bli beroende av deras spellista. Här är versionen med skrattet. Ni vet. You know I laugh [hahaha] when you laugh. Men denna video är finast.

onsdag, juli 09, 2008

"Hellre sova på ett flygplan än på ett styrelsemöte"


Mer Michael Treschow. Dessutom magiskt fint foto av okänd fotograf.

Symptomatiskt


Jämför hemsidorna för Permanent Mission of Sweden to the UN och United States Mission to the UN. Öppet för oändliga analyser.

Ystads Allehanda levererar fakta


Nu kan man i Ystads Allehanda läsa om Klefstad förlags upplaga.

En rättelse dock. Boken trycks visserligen i Sverige - men den säljs redan över hela världen. Nu i första skedet via Sweden Bookshop.

Höök

Under min något mediakonsumerande helg hann jag även se de tre första avsnitten av Höök. Som vanligt faller jag totalt för söt-nörd-pojke-som-snart-blir-ihop-med-coola-tjejen-från-stockholm. Gillar serien. Förutom den lilla detaljen att man redan i första avsnittet tydligt förstod vem mördaren var. Vilket iofs gav tid över till att fundera på om det är en kritisk skildring av inkompetent svensk polisstyrka eller ett uttryck för producentens bristande erfarenhet av deckargenren. För lite märkligt är det trots allt med detaljer som att två poliser följer efter varandra uppför en trappa med ficklamporna riktade mot samma håll och ingen har dragit vapen.

Men att få se ett grådisigt Sverige vakna vid tiotiden en novembermorgon. Åh. Inte utan att man längtar hem en smula.

Barndomsminnen

Sitter på Starbucks och skriver - mest för luftkonditioneringens skull - men lite för sällskapet om jag ska vara helt ärlig. Och så plötsligt. Åh. Road To Nowhere med Talking Heads. Åh. Vilka barndomsminnen.

När man hängde i stallet faktiskt ganska sent på kvällen. Efter att ha mockat strött och sopat blandade man fodret och la melassen i blöt. Drog sig för att gå ut i skogen och hämta in hästarna. En liten stund till bara. Med röda kassettbandspelarens samtida åttiotalshits på repeat.

Road To Nowhere och så tänkte jag att en dag så kommer jag att vara filmstjärna och popstjärna och stjärnfysiker och Einstein och lite till. Bo i New York och Hollywood och Afrika och Mellanöstern. Såg det helt klart framför mig - bara det att det var så himla långt dit. Så många år. Så många elaka barn på vägen. Så jag lyssnade lite till och fantiserade. Och nu plötsligt så lever jag min dröm och ryser när jag tänker på att jag faktiskt blev precis så lycklig som jag trodde. Och så har jag inte ens hunnit till varken filmstjärna eller popstjärna än.

tisdag, juli 08, 2008

Apropå FRA

Så kallade Birger Schlaug projektet för Fredrik Reinfeldt Action. Lite humor faktiskt. Kanske snarare non-action iofs. Själv funderar jag på om det står nåt FBI CIA USA UFO i närheten av regeringskansliet.

TV och radiotips så det står härliga till

Och som vanligt har jag under en sedvanlig viloperiod konsumerat en alldeles förfärlig massa media. Så här följer ett pärlband av rekommendationer från mig till er.

Tittar vanligtvis bara på Gomorron Sverige Fredag med nyhetspanelen och nöjespanelen - för att de ger en bra debattisk bakgrund till de lite mer kortfattade TT-nyheterna. Men i helgen utökade jag - efter tips från mamma - även till torsdagens morgonprogram. Först ut var Jan Eliasson som förklarade att en god medlare har god tajming, språkets gåva, kulturförståelse och en stor dos personlighet. Minsann. Därefter debatterades FRA-lagen med Centrum för rättvisas Clarence Crafoord och Advokatsamfundets Anne Ramberg. Väldigt intressant att Anne Ramberg vågade vara så klarspråkig.

Av en slump slank jag sen in på onsdagens program och skrattade gott åt en bisarr debatt mellan Erik Hörstadius och Bangs chefredaktör Sonja Schwarzenberger angående herrtidningens vara eller icke vara. Seriösast var utan tvekan programledaren som blev lite less på slutet. Och inflytelserikast är nog handlaren som slutar sälja tidningarna.

För att inte tala om alla dessa fina sommarpratare. Inga-Britt Ahlenius från 2006 slank med i gruppen nedladdningar via iTunes. En av de bästa pratarna någonsin. Märks att hon kommer från berättarvärmland. Förebild av stora mått. Och som alltid är Lena Nevander Friström - 2007 - fantastisk att lyssna till. Som ni säkert vet gick hon bort för någon månad sedan och Sverige blev en stark personlighet fattigare. Sist men inte minst Michael Treschow - också 2007 - som visade en nytänkande och tidsenlig sida av svenskt näringsliv.

Alldeles förbi av trötthet

De senaste dagarna har varit som i ett töcken för mig. Vet inte riktigt vad som har hänt. Om jag arbetat för hårt eller sovit för lite eller om det är för varmt eller om jag faktiskt varit sjuk utan att riktigt förstå varför. Men idag har jag varit och handlat riktig mat. Som börjar på rå och slutar på varor och faktiskt inte heter fettfritt socker eller sockerfritt smör. Haha. Så får vi se om det hjälper.

På fotot ser ni annars det absolut nyttigaste som går att uppbringa i min deli och som fick vara mitt levebröd när jag skadade foten för ett par månader sen. Brrr.

lördag, juli 05, 2008

Tidlösa berättelser


När jag sa att jag hette Elina så sa han trevligt att träffas Elina. My gosh sa jag. Är du grek. Ja hur visste du det. Därför att du är den första personen på fem månader som inte två gånger frågat om mitt namn och sen bestämt sig för Elena. Eftersom Elina är grekiskt finskt och spanskt så chansade jag på grek.

När jag frågade om Elina betyder fackla eller eld på grekiska så drog han lite på svaret och sa att det nog snarare betydde eld från solen. Sen följde en intressant utläggning grekisk mytologi som jag måste erkänna var välbehövlig. Otroligt fascinerande att höra just en grek berätta. Insåg snart att så passionerat som han berättade om sitt lands historia - lika passionerat berättar jag om svensk exportindustri. Så passionerat att jag tom drömde om Zeus och Poseidon inatt.

Så idag när jag ska åka tunnelbana ställer sig ett par framför mig. De är artistiskt klädda och jag inser när jag tittar på dem - att det gör även söta mamman med två barn som lett mot mig tidigare liksom den äldre mysige herrn bredvid mig och too-cool-for-school-tjejen med keps mittemot. Något är lite märkligt. Den unga kvinnan har en klockad klänning och band runt håret och den unge mannen skjorta och väst. När de börjar kyssas är vi ännu några fler som tittar och sen tittar ner.

Plötsligt går kvinnan bort genom vagnen medan mannen står kvar. Utan att titta så tittar vi nu alla. Mannen vänder sig åt andra hållet tar ett par steg tar tag i stången vänder sig om och utropar Oh Juliet..! Kvinnan står då vid en stång lite längre bort och svarar förtvivlat Oh Romeo..! Därefter följer en kort dialog av Shakespeare. Och de var vansinnigt duktiga. Fick gåshud all over. När föreställningen var slut applåderade vi varmt medan de berättade att det var projektet Shakespeare on the Subway vi just bevittnat.

Resten av resan tänkte jag på hur klassikerna påverkar oss än idag. Igår kväll analyserade vi våra liv med hjälp av tusenårig mytologi - tom mitt namn kommer därifrån - och idag fick Romeo och Julia mig att tänka på hur segregerad tunnelbanevagnen faktiskt var.

fredag, juli 04, 2008

Äntligen svensk berså på engelska

Nu finns I mormors berså på engelska. In Grandma's Arbor - Five Generations of Bread Pastries and Cakes. Fortfarande på Klefstad förlag. Böckerna beställs enkelt av oss via bankgiro - eller billigt på AdLibris - eller lyxigt på NK eller Hedengrens i Stockholm. Men de flesta bokhandlare har boken eller beställer hem den vid förfrågan. Senaste återförsäljaren är coola Neva Books & Pics i Rimforsa.

För utlandsleverans undersöker vi fortfarande alternativen - men rekommenderar underbara Sweden Bookshop som levererar översatta svenska böcker över hela världen. Dessutom är det fri frakt till ambassader och konsulat - så passa på om du befinner dig där.

Som svar på eventuella frågor så är graderna i Celsius och Fahrenheit. Måtten i deciliter och amerikanska cups. Dessutom finns en lista över svåröversatta svenska ingredienser. Ett kap med andra ord.

Bibliotekstjänst recenserar I mormors berså

Underbar morgonläsning i ett lugnt och skönt nationaldagsnewyork.

Trivsamma kommentarer om receptens ursprung, utmärkta bakråd och ett användbart avsnitt om ugn, mått och vikt gör detta till en bra receptsamling. Glöm ciabatta och pitabröd! Detta är en bok för den som vill följa svensk baktradition.
Sista två meningarna ur Birgitta Lindstams recension för BTJ-häftet.

Nationaldagsfyrverkerier


För den som är i USA.

Allvarligt talat...

Känner mig lite malplacé. Såg Wanted på bio häromkvällen. Filmen slutar med What have YOU done lately..? Och så ska publiken tänka - tror jag iaf - my gosh vad GÖR jag egentligen med mitt liv. Samtidigt som sommarpratarna med allvarlig röst frågar oss lyssnare När levde du senast i nuet..? När sa du senast till mamma och pappa att du älskar dem..? När har du senast tänkt på dina privata mål och visioner..? När har du senast tänkt på dig själv som den viktigaste personen i ditt liv..? När har du senast tränat din självkänsla..?

Ja..? Jag har gjort MASSOR lately, lever lika mycket i nuet som dåtiden och framtiden och njuter av varenda sekund, säger varje dag till mamma och pappa att jag älskar dem, tänker ständigt på mål och visioner - utan att för den skull bli särskilt stressad, är helt klart den viktigaste personen i mitt liv och sätter alltid gränser mot de som tror att det är fine att såra mig och ja herregud om inte detta är att träna sin självkänsla så vet jag inte vad jag har gjort lately.

Ibland har jag så magiskt svårt att förstå varför så många människor väljer att må dåligt. Väljer att inte leva. Väljer att låta magsår och avundsjuka ta över deras liv. Rädsla. Och att det verkar vara så utbrett att sommarpratare och filmare väljer det som grundtes.

Glassförsäljare i mitt kvarter

torsdag, juli 03, 2008

Födelsedagstårta

Mums..! Efter ett par dagars hårt arbete och letande efter vispar och rätt ingredienser så lyckades jag bjuda mina vänner på svensk somrig jordgubbstårta. Åh så gott. Tårtbotten skivade gubbar med lite lite grädde tårtbotten mosade bananer med lite lite grädde tårtbotten och lite grädde igen. Så fick tårtorna stå över natten för att safta sig. Dagen därpå toppade med grädde och skivade gubbar. Fantastiskt tacky happy birthday-ljus och så lite italienskt bubbel. Perfekt.

tisdag, juli 01, 2008

Återkoppling

Mamma tyckte att jag var onödigt hård mot Susanna Alakoski häromdan. Att jag inte beaktade missbruksproblematiken och att jag fick det att låta alltför enkelt. Och som alltid har mamma rätt. Jag var nog lite hård mot Alakoski. Men vad som kanske inte framgick är hur fascinerad jag ändå är över hur olika man ser sina avvikelser - som en tillgång eller ett handikapp. Om man ens lägger energi på att se dem.

Dessutom berättade mamma återigen för mig om hur vackert Rosengård var när hon var barn. Hur hon åkte till den vita putsade villan med veranda ut mot gatan. Längs verandan klättrade vildvinsrankor och runt villan fanns förstås en stor trädgård.

När jag var där och föreläste förra våren pratade vi massor om miljonprogrammens historia. Alakoski berättar på sitt sätt när hon upprepar hur miljonprogrammen fick vackra namn för att dölja eländet. Men som jag uppfattat det hela - särskilt när jag pratat med mamma - så lade man miljonprogrammen på en vacker och tillgänglig plats - ofta vid en herrgård eller liknande - med ett vackert namn. Förväntan inför boendet var ofta stor och det var status att bo där till en början. Innan allt utvecklades åt ett annat håll. Samtidigt måste jag säga att mina egna upplevelser i Rosengård är väldigt positiva. Folk hälsar och pratar och har ett väldigt socialt rikt liv. Det är lummigt och grönt. Visst talar statistik ett tydligt språk - men det finns andra aspekter.

Tolv timmars hemlängtan


Idag har jag haft en dålig invandrardag. Förstått inget och känt mig helt utanför. Fastnade i nån slags self-service på Key Food - där man inte fick ha sin egen tygväska utan måste använda plastpåsarna - annars skar en digital Disneyröst genom affären The Swede over here is sooo stupid - she doesn't even put her grocery in a bag. Gosh. Saknar saknar saknar systembolaget ica apoteket cykelbanor så jag dör. Den här staden är fantastisk för strolling men helt omöjlig för att planera och genomföra något så enkelt som ett födelsedagskalas. Bah.

Dessutom väste en illasinnad människa med ondskefull röst turist i mitt öra när jag fotade tidigare idag. Bah.