Höök

Under min något mediakonsumerande helg hann jag även se de tre första avsnitten av Höök. Som vanligt faller jag totalt för söt-nörd-pojke-som-snart-blir-ihop-med-coola-tjejen-från-stockholm. Gillar serien. Förutom den lilla detaljen att man redan i första avsnittet tydligt förstod vem mördaren var. Vilket iofs gav tid över till att fundera på om det är en kritisk skildring av inkompetent svensk polisstyrka eller ett uttryck för producentens bristande erfarenhet av deckargenren. För lite märkligt är det trots allt med detaljer som att två poliser följer efter varandra uppför en trappa med ficklamporna riktade mot samma håll och ingen har dragit vapen.

Men att få se ett grådisigt Sverige vakna vid tiotiden en novembermorgon. Åh. Inte utan att man längtar hem en smula.