Hahaha. Ibland kan jag inte låta bli att garva över hur totalt nostalgisk jag är. När jag cyklar genom pulserande newyorknatten bland upplysta höghus och neonskyltar - ser de slitna newyorkadvokaterna med skrynkliga kostymer på väg hem från sena sena timmar på kontoret. Då hör jag en distinkt saxofon och ser en baklucka slå igen. Och trampar i takt till Lagens Änglar. Faktiskt väldigt underhållande. Uppenbarligen var jag lättpåverkad när jag var liten. För den där saxofonen var liksom USA för mig. Och storstad. Med skyskrapor.
tisdag, juli 15, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Underbart att höra denna låten igen. Många gamle minnen från uppväxten i fjord-kust-fjäll-Norge, och drömmar om USA... Och nu har jag jo fått bodd i detta tokiga och herliga landet några år, Florida och NY, och har ennu flera sköna år kvar här i NY framfor mig. Satt med ett stort leende på munnen under hela låten, nu blir det repeat några gångar :-)
Åh men gud. Du är inte ensam om det Elina. Det var väl i dessa serier som åtminstone min juridiska ådra började spira. Även om den svenska juridiken och framför allt rättegången inte ser ut som i de amerikanska tv-serierna från 80-talet så är det inte utan att man ibland önskade att det vore lite mer drama med stående slutpläderingar (dock utan jury) och lite "Objection, your honour!" - Jag är minst lika nostalgisk. :-)
runa: så nu har du bara LA kvar :) härligt att vi delar uppväxtminnen - och uppenbarligen samma känsla inför LA Law Theme Song. vad gör du här i new york..?
pernilla: ja är inte detta ändå första vågens juristserie. läste på wikipedia att Lagens änglar kallades som "världens första intelligenta TV-serie". haha. klart vi tog till oss och valde juristyrket.
Skicka en kommentar