Efteråt

Många gånger inser jag först efteråt vad jag borde ha sagt men istället för att gräma mig inser jag hur diskussionen faktiskt har fört mig själv framåt även att jag kanske inte vann alla poänger. Dagens lite försenade argument är att en auktoritär uppfostran av barn helt klart ger ögontjänare. Detta apropå argumentet att svenska barn saknar auktoriteter och att en lärare bör vara en självklar auktoritet som inte ifrågasätts och att barn därmed får nödvändig lugn och ro.

Nåväl. Förutom att säga att en person måste förtjäna sin auktoritet aktivt genom att själv visa respekt och förutom att upplysa om barnkommitténs slakt av Storbritanniens auktoritära system och förutom att säga att det är lärarnas och inte barnens ansvar och förutom att säga att lärarna måste få starkt stöd från skolledningen och förutom att hänvisa till Klass 9A och förutom att berätta om mina egna föreläsningar för underbara elever på Rosengårdsskolan så BORDE jag självklart understrukit att ett samhälle bestående av ögontjänare helt skulle sakna civilkurage och därmed hopp för framtiden.

Denna sista lilla rad kan tyckas obetydlig i sammanhanget men som den formgivare och jurist jag är inser jag att bara den raden skulle kunna ha byggt hela mitt resonemang och gjort samtliga framförda argument överflödiga. Ett mer fokuserat strömlinjeformat filosofiskt resonemang sporadiskt kryddat med ovanstående argument.