Som en tidsmaskin

Först nu inser jag hur otroligt mycket jag saknat Ryssland. Och hur mycket Ryssland har påverkat mig. Plötsligt är jag arton år igen. På flygbussen tidigt imorse drog jag girigt in lukten av sur grädde - förmodligen doften av vått ylle. Medan jag tittade ut genom små titthål på igenimmade rutor. Och mindes hur den där imman alltid frös till is.

Efter en härlig frukost och ett par timmars sömn tog min vän mig på rundtur i stan. Märkligt nog kände jag mig helt hemma i de ortodoxa kyrkorna. Efter så många år. Och så diskuterade jag rysk politik på ryska - som om jag inte gjort annat de senaste åren. Läser vant över ryggarna i bokhyllan. Placerar enkelt de ryska författarna i tid och rum.

Dessutom blir jag lycklig som ett barn över hål i gatan och rostiga lador och remont. Älskar den röriga varma härliga inte alltför tillrättalagda tillvaron. Visst är det lägre standard och visst finns det övrigt att önska när det gäller mänskliga rättigheter. Men min första dag i Georgien har verkligen återupplivat fantastiska minnen.