Tillbaka från midnattsmässan

Även att mitt liv kan ta snabba vändningar trodde jag inte för två månader sedan att jag skulle fira ortodox jul med midnattsmässa i Tbilisi. Men nu har jag gjort det. Klätt mig i lång svart kappa och svart sjal över håret. Tänt ljus. Och stått så nära människor i kyrkan att jag visste hur de såg ut utan att ens se dem.

Kyrkan var vackert upplyst och ljuset glittrade i prästens alla ädelstenar. Båda våningarna var mer än överfulla med människor i kö ända ut på trappen - men ändå gjordes plötsligt rum utmed väggarna. Sakta kom så prästen gående längs väggen klingande med klockor och med ett monalisaleende på läpparna.

Även att jag var den enda blonda, blåögda ja faktiskt till och med västerländska personen i hela kyrkan kände jag mig väldigt välkommen. En och annan viskade leende Merry Christmas. Hade nämligen fått strikta instruktioner att inte prata ryska - för då blev min trovärdighet som gäst ifrågasatt. Och alltså också min rätt att komma förbi åtminstone någon del av kön.