En fredag på sju flyktingförläggningar

Eftersom flyktingförläggningarna finns i Goris 18 lekskolor - детский сад - är det en enorm kontrast mellan de färggranna barnvänliga väggmålningarna och de grå uppgivna flyktingarna. Men snart visar det sig att både humor och en nypa salt är väldigt välkommet.

Dagens roligaste stund var helt klart när en grupp flyktingar var mycket upprörda och föreståndaren allvarligt förklarade att Premiere Urgence i hennes ögon hade gjort ett dåligt utfört arbete. Hennes uttal lät lite som Premiere Uzjans så då tittade jag på henne så log jag och frågade högt om hon menade Premiere Uzjas - премиер ужас. Först blev det alldeles tyst sen gapskrattade alla och så var all aggressivitet borta.

Med mitt uttal betyder det inte längre räddningsinsatser utan skräck.

Väldigt underhållande när en upprörd flykting plötsligt bad mig titta på alla tjocka ministrar i Georgien - ingen aning om det är sant - och sen de smala stackars flyktingarna. Först var jag stum. Sen blinkade han och sa att de var sportsmen. Återigen stora skratt mitt i allt elände.

Dessutom testar alla mig för att se om jag kan hantera situationen.

Flyktingsituationen känns paradoxalt nog mest märklig när man ser unga vackra coola människor - som mycket väl skulle kunna vara sköna rockstars i Sverige - sitta på en sliten säng i ett - av ved - rökigt rum med utsikt över trasiga hus och slitna tvättlinor. Förflyttade från sitt hem till en tältförläggning till en flyktingförläggning i Tbilisi till en flyktingförläggning i Gori och så i maj till nästa ställe - gud vet vart.

Men det som känns mest overkligt är att dessa människor som ser ut som mina malmöpolare för tillfället enbart har bröd att äta.