Fattigt men ändå inte

Apropå några frågor off bloggy vill jag utreda fattigdomen i Georgien en aning. Sedan jag kom hit har jag inte sett ett helt hus eller en ren bil. I hela stan finns det en gata som är hel och högst två trottoarer. Så jag förmodar att vi med västeuropeiska mått mätt skulle kalla staden fattig.

Visst har den oerhört starka framtidstron som kom med Saakasjvili dämpats i och med konflikten med Ryssland. Och visst innebär internflyktingarna en enorm börda för den unga georgiska ekonomin. Men samtidigt skulle jag vilja understryka att ekonomisk fattigdom inte alls behöver vara så hemskt som vi i väst gärna gör gällande.

Vänner som åker österut älskar att frossa i foton med gråa vyer och sovjetiska kvarlevor. Men helt ärligt så talar inte de vännerna ryska. För talar man med människorna här så spiller deras värme över. Världen är plötsligt i färg. Gnistrande och sprakande. Varm och gästvänlig. Och hellre att jag fryser lite om tårna och är varm i hjärtat än tvärtom.