Kvällsrunda i Tbilisi

Givetvis är jag medveten om vidden av att jämföra Georgien med Ryssland. Inte särskilt populärt varken här eller där. Men ikväll kunde jag verkligen inte låta bli. Fahrenheit motsvarade nästan exakt 1996 års Money Honey i Sankt Petersburg. Salonsdörrar. Tegelstensväggar. Och så ett alldeles galet band som spelade för allt vad tygen höll.

Lite georgiskt lite amerikanskt och lite ryskt. Föll såklart alldeles särskilt för det ryska som visade sig vara klassiska DDT med Не стреляй som jag märkligt nog aldrig hört förut. Om att inte skjuta - Не стреляй - afghaner och skriven precis innan Sovjet föll. Så småningom flyttade vi över till en lite mer mainstream engelsk bar med en massa sicka expats. Efter några gapskratt så bestämde vi oss för att klubba istället.

Bamba är the place to go och väl där skötte vi våra kort någorlunda snyggt och kom in innan vi helt förgicks av kylan. Väl inne var garderoben obefintlig och med min gigantiska fjällrävenvän krävdes nytänkande. Råkade stå vid någon slags VIP-avdelning så jag frågade snällt om jag fick hänga min jacka på en av de väldigt posha männens stol. Det dröjde inte länge förrän denna showbizpersona med tillhörande bodyguards hade förälskat sig i mig och mina två vänner och snart hade vi hela klubben som i en liten ask.

Skön klubb sköna DJs sköna MCs. Osköna gogodansare men de behöll iaf bikinin på. Alltid något. Och iaf lite skillnad mot Ryssland 96.