Tid för reflektion

Givetvis har två dagars julfirande i ett av Europas mest religiösa länder satt sina spår. Inte sen jag bodde i Ryssland för tio år sedan har jag upplevt så mycket religion. Eller haft sån fysisk närkontakt heller för den delen. Människor trängs för sina ikoner.

Samtidigt som jag känner mig mer än lovligt obekväm så nära människor och så nära tro så känns det samtidigt väldigt rörande och mäktigt. Jag vill inte på något sätt ha ett religiöst Sverige - men kanske ett något mer andligt folk. Mer sorg och glädje. Mer inkännande och empati. Samtidigt som jag ju förstår orsakerna till både oss och dem.