När jag sa att jag hette Elina så sa han trevligt att träffas Elina. My gosh sa jag. Är du grek. Ja hur visste du det. Därför att du är den första personen på fem månader som inte två gånger frågat om mitt namn och sen bestämt sig för Elena. Eftersom Elina är grekiskt finskt och spanskt så chansade jag på grek.
När jag frågade om Elina betyder fackla eller eld på grekiska så drog han lite på svaret och sa att det nog snarare betydde eld från solen. Sen följde en intressant utläggning grekisk mytologi som jag måste erkänna var välbehövlig. Otroligt fascinerande att höra just en grek berätta. Insåg snart att så passionerat som han berättade om sitt lands historia - lika passionerat berättar jag om svensk exportindustri. Så passionerat att jag tom drömde om Zeus och Poseidon inatt.
Så idag när jag ska åka tunnelbana ställer sig ett par framför mig. De är artistiskt klädda och jag inser när jag tittar på dem - att det gör även söta mamman med två barn som lett mot mig tidigare liksom den äldre mysige herrn bredvid mig och too-cool-for-school-tjejen med keps mittemot. Något är lite märkligt. Den unga kvinnan har en klockad klänning och band runt håret och den unge mannen skjorta och väst. När de börjar kyssas är vi ännu några fler som tittar och sen tittar ner.
Plötsligt går kvinnan bort genom vagnen medan mannen står kvar. Utan att titta så tittar vi nu alla. Mannen vänder sig åt andra hållet tar ett par steg tar tag i stången vänder sig om och utropar Oh Juliet..! Kvinnan står då vid en stång lite längre bort och svarar förtvivlat Oh Romeo..! Därefter följer en kort dialog av Shakespeare. Och de var vansinnigt duktiga. Fick gåshud all over. När föreställningen var slut applåderade vi varmt medan de berättade att det var projektet Shakespeare on the Subway vi just bevittnat.
Resten av resan tänkte jag på hur klassikerna påverkar oss än idag. Igår kväll analyserade vi våra liv med hjälp av tusenårig mytologi - tom mitt namn kommer därifrån - och idag fick Romeo och Julia mig att tänka på hur segregerad tunnelbanevagnen faktiskt var.
lördag, juli 05, 2008
Tidlösa berättelser
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Grekiskt finskt? Vilken fantastisk kombination! Grekiskt finskt och spanskt betyder något annat än grekiskt, finskt och spanskt.
Jag gillar att läsa vad du skriver, men varför detta motstånd mot kommatecken? Det stoppar upp läsningen hos mig ungefär som särskrivningar gör.
grekiskt finskt är det nya svarta ;)
vad glad jag blir att du gillar vad jag skriver. men tyvärr måste jag göra dig besviken på kommafronten. min kommahistoria är lång och började med pappas skrivinstruktioner a la old school 40-tal. pappa är fantastiskt duktig med språket så det var väldigt korrekt. så skrev jag så formellt så jag dog på gymnasiet. och som jurist använder jag ju oändligt med bisatser. men när jag är ledig så vill jag inte ha några komman. trivs inte med komman.
med största sannolikhet kommer mitt skrivande att förändras och kanske att kommat kommer tillbaka. men just nu - för bloggy - kommer det saknas. ledsen att du känner samma oflyt för min kommalöshet som med särskrivningar - för särskrivningar tyder på okunskap och inte personlig skrivstil.
jag kan tillägga att jag hade tänkt blogga utan stor bokstav mm men slog tanken ur hågen just pga läsbarheten :) så tänk positivt - det är ändå bara kommat... så hoppas jag du läser vidare och framförallt kommenterar vidare.
just det. i gymnasiet läste jag även en hel del surrealistisk litteratur. sån som liksom är helt galen. iom det så började jag experimentera en hel del med språket. (skriver en massa som ännu inte publicerats.)
jag utmanar dig att läsa en sån bok. har ingen direkt titel här och nu men bibliotekarierna vet mer.
och såklart strindberg breton joyce osvosv men det kanske inte direkt behöver tilläggas :)
Skicka en kommentar