Eller kanske majoriteten av svenskarna är så grunda och vulgära som Tina Nordström. Eller självkära och i fullständig avsaknad av stil som Ulf Malmros. Eller åtminstone finner det underhållande. I så fall har ju svt prickat rätt i fråga om igenkänningsfaktor och underhållningsvärde.
måndag, oktober 25, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Och stil - det har ju du. Not.
hahaha vilket bittert inlägg :) räknade minutrarna efter mitt eget bittra inlägg..!
men titta gärna på programmet och fundera över om personerna öht har något att säga varandra. liksom om pubertala kroppsfrågor bör avhandlas vid en middag..?
Bör och bör, intressant att någon som är så självuppfylld som fröken, icke besitter den minsta sjävinsinkt, men därom kräver av andra. Pinsam tant.
hoppla! då har du nog inte läst så mycket i bloggy. icke förståren eder heller ironi ;)
ett annat underhållningsprogram som var lite roligare att se var "Så mycket bättre" på TV4. Undrar om inte 4:an överträffade sig själva där...
helt ärligt så har jag svårt att avgöra om du är ironisk eller inte :)
förutom att det kändes som en kopia av stjärnorna på slottet fast med sjukt plastig scenografi - så tyckte jag att petters version av stockholm i mitt hjärta var riktigt bra.
Okej, bara så du vet. Ironi är INTE min starka sida! (obs! inte ironi!)
Visst var det en plankning av Stjärnorna på Slottet men tyckte ändå det var ett bra grepp att andra artister tolkar andra artisters låtar. Själv gillade jag Di Levas låt.
haha okej tack :) jag gillade också di levas låt. öht var det intressant att se tre generationers artister - berghagen di leva och petter - och hur de bemötte varandra.
Skicka en kommentar