tisdag, oktober 26, 2010

It has been said that diplomats are people who think twice before saying nothing.

Hans Blix

Upplagd av Elina Jonsson . 15:21

Etiketter: , , ,

18 kommentarer:

Peter Madison sa...

Varför lyssnade inte FN på Hans Blix när det gällde Saddams påstådda massförstörelsevapen? Hans Blix var den ende som hade information om hur det egentligen låg till. Hans Blix måste känna sig en aning bitter...

27 oktober 2010 kl. 11:19
Elina Jonsson sa...

det var just för att FN lyssnade på Blix som man avstod att gå in i Irak. däremot tog USA eget initiativ att gå emot FN och större delen av världssamfundet - vilket ses som både illegalt och illegitimt. USA är verkligen ett kapitel för sig.

jfr kosovo där angreppet var illegalt - dvs inte sanktionerat av FN - men legitimt iom sitt starka internationella stöd.

Blix var i Lund igår men det var fullt - trots att jag var en hel halvtimme i förväg, bittert om något ;) och jag hade så gärna velat se just om han var bitter eller positiv. men han verkar iaf pigg och glad på TV. citatet ovan från en intressant föreläsning from a cold war to a cold peace.

blix skrev ner sina tankar i Avväpna Irak eller Disarming Iraq.

27 oktober 2010 kl. 11:54
Peter Madison sa...

Hur kan man få ett FN som fungerar, som är starkt? Starkt nog att ställa sig upp mot USA?

Om inte FN reformeras kommer USA alltid att göra som de vill och det är en farlig väg att gå.

Hur skulle du vilja se ditt FN? Du som har kunskap i området...:)

27 oktober 2010 kl. 12:12
Elina Jonsson sa...

spännande frågor. givetvis finns det olika skolor så svaren beror lite på vem du frågar och vilka teorier du läser. men jag menar att FN är relativt bra som det är.

själva FN-stadgan är tom väldigt bra - svindlande tanke att den skrevs för 65 år sedan och känns helt modern. samtidigt visar det hur lätt vi tänker att nutiden är så mycket bättre än dåtiden - vilket inte alls stämmer inom filosofi och morallära.

vad folk ibland har en tendens att glömma bort är att FN inte är starkare än sina medlemmar. FN kan inte besluta något som inte medlemsstaterna beslutar. där är EU en viktig kraft och särskilt när EU lär sig sin läxa - att samarbeta över kontinenterna. GRULAC är tex en bra samarbetspartner när det rör MR.

däremot finns det stora utmaningar för världssamfundet. ett par utmaningar som hänger samman är att finansiera de beslut som fattas och att överbrygga klyftan mellan nord-syd. dessa utmaningar löses enklast genom handelsavtal och tillväxt. en annan utmaning är att FN inte har någon egen armé utan måste förlita sig på frivilliga stater - stora bidragare är pakistan och indien tex.

en helt annan utmaning är säkerhetsrådet - där de fem ständiga medlemmarna har veto. men skulle man bara få alla fem medlemmarna att bli fungerande demokratier tror jag att man har kommit en bra bit på väg.

så för att besvara din fråga - USA är ett starkt land historiskt sett - men det är inte säkert att de behåller den ställningen särskilt länge till. det kommer alltid att finnas starka krafter som drar åt ett icke önskvärt håll - men så länge större delen av länderna är demokratiska så finns det hela tiden en motvikt.

man ska inte heller glömma att USAs angrepp mot irak mött hårt motstånd såväl internationellt som nationellt. bush visade sig ju vara svag som president och att obama vann med change visar ju ändå att det finns hopp.

hoppas jag klargjort mina tankar en aning. följdfrågor..?

28 oktober 2010 kl. 09:14
Elina Jonsson sa...

apropå att FN inte är starkare än sina medlemmar rekommenderar jag verkligen dokumentären om Dag Hammarskjöld Fredens Pris: Dag Hammarskjöld och visionen om FN (The Vision of a Secretary-General Dag Hammarskjöld and the UN, 1953-61)

där finns en avgörande sekvens när chrustjev kräver hammarskjölds avgång och hammarskjöld svarar att han sitter kvar för de små staterna - de som behöver FN - och möts av väldiga applåder. otroligt maffigt. (dag 3.20 min)

28 oktober 2010 kl. 09:36
Vibeke sa...

Ok. stalkern är tillbaka... men jag kan inte låta bli. Har just konsumerat Paulina Neudings "avslöjande" reportage om UNHRC i senaste numret av Neo. Det är svårt att inte bli modfälld av hennes beskrivning. (visst.. vad är alternativet, jag förstår) men samtidigt. Har du läst?

Hon går till hårt angrepp mot Eliasons och Annans ommöblering av UNHRC 2006 och frågar sig om den har uppfyllt sitt syfte:

"FN-tjänstemän brukar ofta hävda att det är viktigt att involvera skurkstater i dialog för att de kanske bättrar sig på det sättet. I realiteten påverkade det inte diktaturerna till det bättre att de var med i den gamla kommissionen. I stället använder de rådet - precis som de gjorde med den gamla kommissionen - för att dölja sina egna övergrepp och rikta uppmärksamheten mot andra länder, säger Hillel Neuer (från UN-Watch)."

28 oktober 2010 kl. 11:26
Elina Jonsson sa...

haha du är en fin stalker vibeke :)

apropå att involvera skurkstater i dialog rekommenderar jag båda filmerna om sergio viera de mello och en route to baghdad och sergio samt boken chasing the flame
av samantha power. ju högre insatser desto större vinst. därmed inte sagt att man ska tumma alltför mycket på det som är lagligt och legitimt.

noterade omslaget till NEO men gäspade och tänkte verkligen inte läsa. haha. well. borde jag?

apropå FN så är det definitivt ingen nyhet att både MR-rådet och UNHCR har stora problem med odemokratiska stater som ofta får majoritet vid beslutsfattandet.

problemet löses inte genom att utesluta dessa stater från dessa forum - vem bedömer vad? vad är orsak och verkan? vem är utan skuld? om det blir regimskifte? - utan att möjliggöra demokrati och tillväxt i så många av världens stater som möjligt. svårare än så är det inte. ;)

läs gärna the bottom billion om du vill få nya infallsvinklar på debatten om MR och bistånd. läser den just nu och den är än så länge helt klart över förväntan.

28 oktober 2010 kl. 12:01
Elina Jonsson sa...

förresten - nämner NEO att det just nu pågår en planerad intern granskning av MR-rådet..? i såväl genève och new york som på huvudstadsnivå. där finns det en hel del frågor och förslag på bordet.

samtidigt måste man inse att det trots allt handlar om att ge och ta och att förändringar ofta för med sig oönskade konsekvenser.

28 oktober 2010 kl. 12:07
Peter Madison sa...

FN är inte starkare än sina medlemmar säger du och med tanke att USA är den starke men gör FN svagt genom att diktera villkoren som de själva vill anser jag att de FN-stadgar du nämner och som du tycker är bra men som inte följs mer liknar ett dyrt, korrumperat luftslott.

Jag anser att FN bör göras om och göras rätt då det inte fungerar som det är tänkt. FN är lite som HSB, fast upphöjt i tio, en koloss som fastnat i leran och inte kommer någonvart...

Säkerhetsrådet är ett skämt där veto läggs mot veto och innehållslösa resolutioner inte gör någon verkan.

Nu väntar du på att jag ska komma med någon lösning...! Hmm...återkommer...:)

28 oktober 2010 kl. 12:23
Elina Jonsson sa...

haha ja verkligen..!

framförallt skulle jag vilja att du läser in dig lite på ämnet så att vi kan diskutera olika lösningar. ämnet är verkligen superspännande.

däremot håller jag inte med dig om att usa är den starka. kina är väldigt starkt både ekonomiskt och politiskt. brasilien är på god väg. håller inte heller med dig om att just USA försvagar FN - det är många länder som tillsammans försvagar FN.

däremot måste man ha i åtanke att vid katastrofer som den i Haiti var det faktiskt bara USA som hade beredskap att hjälpa till akut. (lämnar nu med flit diskussionen att USA även bidragit till Haitis förfall)

iom att tillväxten gryr i afrika kommer några länder där att vilja ändra sin politik - liksom vissa latinamerikanska länder har gjort de senaste tjugo-trettio åren. detta i kombination med ett starkare EU, rikare Kina och fattigare USA kommer ganska snart att ge helt nya geopolitiska mönster. superspännande var alltså bara förnamnet.

28 oktober 2010 kl. 12:36
Elina Jonsson sa...

säkerhetsrådet är inte heller alls något skämt. vetot var - och är förmodligen fortfarande - enda sättet att bibehålla FN. läs gärna om hur det gick med föregångaren och varför.

i säkerhetsrådet finns en mängd små begåvade lösningar för att minska de negativa konsekvenserna av vetot och de lyckta dörrarna. personligen gillar jag the arria formula allra bäst - ett sätt för det civila samhället att närma sig säkerhetsrådet.

diskussionen om ansvaret att skydda ligger någonstans mellan säkerhetsrådets lagliga rätt att gå in i ett land för att förhindra allvarliga människorättskränkningar - och det internationella samfundets subsidiära legitima rätt att gå in. well. needless to say - superspännande :) så läs in dig!

28 oktober 2010 kl. 13:09
Peter Madison sa...

Jag menar att USA är den starke därför att det är bara (nästan) är USA som invaderar andra länder, utan FN:s mandat. Det får de efteråt när de väl har invaderat ett land. Kina har inte invaderat så många länder senaste decennierna, bortsett från Tibet då. Kina är inte bra alls, de heller ska väl sägas. Men nu var det USA vi talade om. (Vi får väl beta av land efter land) :)

Vad gäller resolutioner så finns det inget land som har fler resolutioner från FN än Israel och eftersom Israel är och alltjämt kommer vara uppbackat från USA och USA är permanent medlem i säkerhetsrådet så blir dessa resolutioner fullkomligt tandlösa.

Hur många av FN:s 192 medlemsstater följer FN-stadgarna?

Vad är en resolution från FN värd? Inte mycket...

28 oktober 2010 kl. 13:52
Elina Jonsson sa...

USA har inte fått mandat av FN i efterhand. deras invasion av irak är fortfarande olaglig. däremot måste FN ta ställning till det krig som pågår där nu.

kina invaderar inte på samma vis som usa - men inflytandet är enormt - särskilt i känsliga delar av afrika. kinas intressen i sudan påverkar möjligheterna att lösa den konflikten - såväl genom vapenexport och oljehandel som vetot i säkerhetsrådet.

land för land är nog en god idé och därför väljer jag att för stunden lämna israel-palestina-frågan därför att den är så himla komplex.

vet inte om vi kommer så mycket längre kring FN-stadgarna och resolutionerna men jag tar ett sista krafttag.

det finns flera perioder inom FN-historien - den idealistiska perioden efter andra världskriget med framtidstro och fantastiska dokument som FN-stadgan och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. när man som jurist läser dessa dokument blir man helt trollbunden.

därefter följde kalla krigets allt kyligare tillvaro och med undantag för konventionerna om civilia och politiska rättigheter och sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter var det rätt så låst fram till kalla krigets slut.

årtiondet fram till 11 september ses ibland som de gyllene åren. plötsligt fanns möjlighet för FN att agera och vidareutvecklas - vilket det också gjorde. eftersom rwanda skedde precis i början av dessa aktiva år blev det en katastrof - ingen visste vad som skulle göras. kosovo hamnade visserligen också i låsning men där tog det internationella samfundet sitt ansvar utanför ramarna.

11 september bidrog här till en stagnation eller kanske tom en tillbakagång i FNs utveckling. det var svårt att få gehör för 90-talets tankar i den hårda terrorvärld man plötsligt befann sig.

men jag menar att 90-talets tankar vaknade upp igen iom debatten om ansvaret att skydda - som kom tillbaka 2005 och förstärktes 2009 och 2010.

tjugo år är en väldigt kort tid i sammanhanget och jag är övertygad om att FN - och alltså det internationella samfundet - är på rätt väg.

de snabba lösningar - sk quick fixes - som du söker efter finns inte. däremot finns det långsiktiga lösningar genom engagemang och bred uppslutning. detta engagemang är inte bara för presidenter utan även för det civila samhället och dig och mig.

28 oktober 2010 kl. 14:18
Elina Jonsson sa...

glömde såklart skriva att kuwaitkriget sågs som en framgång för det nya starka FN.

28 oktober 2010 kl. 14:25
Peter Madison sa...

Ok, ska försöka göra mig kort denna gång :)

Jag är för FN och om FN bara är för mig så är allt fine. Nu känns det ju inte riktigt så då jag ägnar mer tid på att dissa än att hissa alltihop.

Men. Uppåt framåt är väl det som gäller. Alltid. :)

Vad gäller Palestina är väl knappast den frågan en av FN:s större framgångar när det blev fel redan från början. Men det är intressant att se en karta över området Israel/Palestina från 1948 och en från 2010, då ser man vilka som fått stryka på foten och att det skulle bli fred i det området är väl ungefär lika troligt som att jag skulle vinna på lotto varje lördag resten av mitt liv...

Jaha, vilket ämne ska vi beta av nu då? :)

28 oktober 2010 kl. 15:14
Elina Jonsson sa...

hahaha jag vet inte - än :) men härligt att vi lyckades runda av den här tråden iaf..!

tror vi har en oavslutad bildttråd på din sida dock..

28 oktober 2010 kl. 19:04
Vibeke sa...

Har inte hunnit och sen bara jisses vilken tråd. COOLT :)

Anyway. Klart du ska läsa. Det står nog inget du inte redan vet, men sen vore det nice om du ringde upp redaktionen och bad att få skriva en replik inför nästa nummer. (Dom brukar ha det i varje nummer: några som får kritisera och reflektera över föregående nummers huvudreportage.)

Tack för läs- och titt-tips. Alltid lika imponerad av hur mycket du kan.

KRAMEN

2 november 2010 kl. 08:00
Elina Jonsson sa...

ah. ja men jag vet inte. känns som att jag för länge sen slutat bry mig om att battla politiskt korrekta vänsterchica alternativt liberalarga vegansverige. att förklara kräver så himla mycket kraft eftersom folk är så fast i sina stereotypa bilder av världen. skriver här så jag får utlopp för mina aggressioner haha. sen får det vara nock.

reservation för mitt kunnande - jag har ju ingen sakkunnig som kommenterar.. så vem vet om allt det jag skriver stämmer ;)

KRAM!

2 november 2010 kl. 08:08

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)