Så avlägset

På väg till festen i grannkvarteret i Williamsburg igår pratade vi om stadsdelens förändring de senaste tio åren. Min vän och roomie flyttade hit 2001 - första veckan i september för att vara mer precis.. - och området har gått från industriromantiskt och bohemchict till tråkigt. Nybyggda fyrkantiga hus med raka hörn och perfekta kanter reser sig mot himlen och känns inte särskilt varken innovativa eller konstnärliga.

Medan vi nostalgiskt strosade längs tegelstensväggarna och saknade det ruffiga Williamsburg kände jag igen processen i Europa. Väst är så renoverat och strukturerat att vid det här laget måste man åka österut för den där levande känslan. Faktiskt gillar jag östeuropa för dess råhet. En oslipad diamant som kommer att förlora alltmer i värde för varje kant som slipas. Samtidigt som jag såklart unnar alla östeuropéer samma levnadssstandard som i väst. Med en viss grön modifikation.

Restaurangen Slavica - tror jag den heter - i Tsalka får illustrera.