På Arlanda med tårar i ögonen

Åh. Känns precis som första gången jag var i Östeuropa 1993. Då åkte jag till Riga via Jönköping och minns hur den persikofärgade flygplatsen som var så liten och smaklös när vi åkte var som paradiset när vi återvände. Minns hur jag inte kunde sluta spola vatten i handfatet och sen bara ville lägga mig på väntstolarna och vänja mig.

En halvtimme på Arlanda och jag är fortfarande lika chockad som jag var då. Vart jag än tittar ser jag putsade - hela - fönsterrutor välklädda vackra människor hela golvlister - golvlister öht - datorer teknik blanka golv politiskt korrekt reklam hjälpsam personal utan alltför mycket smink. Jag vet att jag snart vant mig men sanningen är den att vi har ett helt otroligt land. Och jag är så otroligt lycklig att få landa här.