En onsdag utan bloggy

Igår kom jag till kontoret lite före nio vilket visserligen är före UNHCR-tid men helt klart sent för min del. Eftersom jag inte har nät utanför kontoret kommer jag vid åtta för att läsa igenom privat post och blogga. Nu hann jag bara som hastigast in på face vid tiosnåret.

Snart kom säkerhetschefen från Tbilisi och slog sig ner för en pratstund. Allt tydligare att jag skulle behöva åka till Tbilisi ett par dagar för att debriefa. Svårt att få överblick när man enbart är i fält.

Efter två timmars fokuserat arbete ringde tryckeriet från Hässleholm. Vår tredje bok är klar för tryck och de sista detaljerna skulle kollas. En timmes telefonkonferens via Skype ledde till ännu en liten pärla i brun vaxdukspärm. Vid tvåtiden blev det en mycket sen och stressig lunch för att hinna briefa min gruppchef innan han åkte till Tbilisi vid tre.

Att mackie dessutom har 893 MB ledigt utrymme på hårddisken underlättar knappast mitt arbete. Enkla blogginlägg med senaste fotona fick vänta eftersom jag inte hann rensa hårddisken.

När tempot var på max lite före sex brakade nätet ihop så det var bara att lämna alla mejlen i utkorgen och se bloggy besegrad. På väg till ryskan hann jag precis koordinera morgondagens afterwork samtidigt som helgens afterskiresa. Bjuden av en alldeles underbar 40ish uzbekiska i vit skinnkostym. Skulle kunna bli galet.

Och så tre timmar ryska med en helt underbar och givetvis mycket intensiv rysk-georgiska. Oh my gosh. Inte det lättaste att hålla sig fokuserad efter en sån dag men jag lyckades lära mig två grammatiska former - säkert 30 nya ord - och dessutom highlights om dekabristerna. Under tiden som jag klappade en väldigt söt och lat katt.

Slutligen kom jag hem vid niotiden - tvättade för hand - och avslutade dagen med ett par timmars protokolläsande.