Anar mina rötter

För en stund sen började pappa läsa högt ur sin dagbok för gårdagen. Efter några rader började jag gapskratta. Med marginal för några detaljer lät det precis som bloggy. Samtidigt inser jag att det inte är någon slump att jag alltid skriver noterar dokumenterar och fotar med en pappa som diabildat sig genom livet och ständigt haft sin dagbok på skrivbordet. Men eftersom jag börjat så sent - efter 25 - så har jag inte reflekterat så mycket över det tidigare.