utshoppad

Åh. Länge sen jag hade ett veckans ord. Och så är det inte ens mitt eget. Men Birger Schlaug slår huvudet på spiken. Enjoy.

Obama skojar

Haha. Väldigt roligt citat från Obama.

"I don't know what's next. By the end of the week, he'll be accusing me of being a secret communist because I shared my toys in kindergarten. I shared my peanut butter and jelly sandwich."

Knappast några parhästar

Haha. Det här klippet blir bara roligare och roligare ju fler gånger McCain säger look. Uppenbarligen inte helt ense.

En klar favvo

Foto Caroline Tibell DN.
Av okänd anledning så ramlade jag över en halvårsgammal intervju med min favvo Magdalena Ribbing. Och vill givetvis dela med mig. Intervjuade henne för en massa år sen och blev helt såld. Vansinnigt trevlig rak och rolig. Inte helt oväntat så var vi rörande överens om det mesta - men kanske framförallt i vårt missnöje över etikettpolisen.

Miljötest: Lund vs Genève

Mitt liv i Lund som student.

Mitt liv i Genève som praktikant.

Roade mig med att göra DN:s klimattest utifrån min livsstil i Lund vs Genève. Så liten stapel i Lund trots att jag minst tre gånger i veckan åker kollektivt till Malmö samt duschar en hel del och köper bananer och annat icke närodlat. Skillnaden är att jag bor tre gånger så stort i Genève, inte väljer el, har ett riktigt gammalt kök och - givetvis - flyger.

Kontentan är alltså att de stora valen - energi vitvaror och flygvanor - way slår ut de små sakerna som cykel istället för buss äpplen istället för bananer och fem minuter extra i duschen. Och här i Genève har jag tyvärr inte möjlighet att påverka min bostadssituation särskilt mycket.

För att inte tala om att min extremt miljöovänlige hyresvärd arbetar för International Union for Conservation of Nature. Annat var väl knappast att vänta. Måste samtidigt flagga för supersöta paret som tipsar om hur man enkelt kan minska sina utsläpp. Och så läste jag precis att nötkött inte alls är ett på alla sätt fel val om man vill leva grönt. Alltid något.

Alltid någon annan som ska ta ansvar

När det dyker upp intressanta föreläsningar eller möten så är jag fri att lämna mitt projekt för en stund. Så förra onsdagen lyssnade jag till en klimatpanel [fina power points länkade - särskilt renate christs] som på uppdrag av OHCHR diskuterade sambandet mellan miljö och mänskliga rättigheter. Uppdraget var att dra upp riktlinjerna inför klimatkonferensen i Köpenhamn nästa år.

Oh my gosh. På panelisternas bord stod inte bara ett tjog Evianflaskor. Dessutom hade FN den goda smaken att servera Evianplastvattnet i plastglas. Samtidigt som dagens ordförande applåderade att panelisterna tagit sig till Genève över dagen. Från hela världen. Bara sekunder senare talade samme ordförande om staternas ansvar. En stilla fråga - har FN alibi för att ta ansvar..?

Mina kollegor har knorrat en hel del, men sen jag kom har de slutat att ta dubbla plastglas. Och kaffe i pappersmugg med lock och sked. Möjligt att de bara tar glasglas och porslinskopp när jag är med men hur som helst så är det en förändring. Någon har sagt att diskandet är mer miljöovänligt än att tillverka transportera sortera och dumpa plastmaterial. Men jag är tveksam. I så fall är det nog dags att ta en titt på diskprocessen. En annan intressant detalj i UNHCRs matsal är att portionerna är enorma. Vilket leder till att de flesta lämnar hälften. Och det här är inte ens en investment bank. Det här är en organisation som arbetar med människor i nöd.

Varför ser ingen sambanden..? Så fort jag har en ledig stund i Genève så frågar alla om jag ska shoppa. Varför ska jag shoppa. Jag har allt jag behöver i totalt överflöd. Eller om jag ska hyra en bil och resa runt i Schweiz. I ett land med fantastiska tågförbindelser. En vän har precis fått en bil av sin pappa och ska köra ner den från Skottland till Genève för att cruisa lite. Senast jag flög så hade en mycket högljudd chic blondin en monolog bakom mig. Om att hon precis anammat den genevianska livsstilen - att resa till Europas huvudstäder varje helg. Alltså gud det ligger ju verkligen helt perfekt.

När jag lyssnade på den här klimatkonferensen fick till och med jag en chock. Utvecklingen är exponentiell vilket innebär att om vi inte förändrar vår livsstil radikalt inom tio år så kommer utvecklingen inte kunna stoppas. Alls. Världen kommer vara helt förändrad inom vår livstid. Ett flertal stater kommer att vara borta innan århundradet är slut. Svårlösta juridiska frågor uppstår. Vem tar hand om ett helt folk med regering och socialdepartement och statsbanker och hemlösa..? USA har redan sagt nej till att hjälpa samhällen i Alaska att flytta - om man inte har någonstans att bo får man bli en flykting som alla andra.

Dessutom passade USAs diplomat på att helt fräckt säga att alla länder faktiskt har lika ansvar. Vilket såklart är helt bisarrt - för det är som alltid vi i väst som har exploaterat och njutit och blivit rika och överviktiga. Men det är inte Sverige som försvinner.

Associationer

Om man kommer till FN:s matsal precis vid ett så är kön väldigt lång. Men väljer man salladsbuffén slipper man köa. Enkelt val för mig och min vän. En tredje vän kommenterade att han inte var bekväm med att passera kön. Samtidigt som jag alldeles naturligt nämnde salladsbuffén nämnde min vän lika naturligt Auschwitz. Jag vänder mig om. Ja. Judar har inte köat sen gaskamrarna. Och sen vände hon sig till mig och sa att i Israel finns inga köer. I en så mångkulturell miljö som FN så inser man nästan dagligen att det inte finns ett sätt att tänka. Det finns tusen.

Hardship

Min avsaknad av internet börjar anta oanade proportioner. Hela mitt liv faller sönder. För att citera miljöforskarna så är det inte fråga om en lineär utveckling - utan exponentiell. Jag kan inte existera utan internet. Inget väder inga kartor inget wiki inget google ingen bloggy inga vänner ingen face ingen skype ingen bildning. Inget liv.

För ett tag sen frågade jag en nyfunnen vän hur det var att arbeta i Afrika. Hardship liksom. Svaret kom direkt. Mangos avocados och sandstränder..? Ärligt är det nog snarare Genève som är hardship.

Och det är så sant att jag dör. Tänk er mig i förra veckan. Hade den smala lyckan att gå på klimatmöte i Palais des Nations och gnuggade händerna. Palais är lika med frihet i form av trådlöst. Satte mig lyckligt tillrätta i en brun femtiotalsfåtölj. Kaffe. Panini. Wifi. Men.

Efter lite efterforskningar visar det sig så småningom att FN inte sportar wifi annat än när en konferens begär det. Då sätter de upp ett temporärt modem. Oh my gosh. En bibliotekarie förklarade att det var för de anställdas hälsa. En annan att det var för FN:s säkerhet. De ansvariga menar att det är för dyrt. Jag menar att det är odemokratiskt.

Till slut gick jag till kiosken och köpte kredit till mitt USB-modem. CHF30 [SEK180] well spent för 10 timmars internet. Tillbaka i loungen frossar jag bulimiskt i två timmar. Använder modemet ytterligare två timmar på kvällen. För den begåvade ger detta 4 timmar.

Nästa dag kopplar jag upp mig i biblioteket. Efter 24 minuter kopplar modemet ner. Jag tar ur modemet sätter i modemet och kopplar upp mig igen. Kopplar ner. Tar ur modemet och kopplar upp igen. Kopplar ner kopplar upp. Kopplar ner kopplar upp. Kopplar ner kopplar upp. Sen kan jag inte koppla upp igen. Eftersom mitt modem anser att jag har använt 10 timmar. Fast jag ju bara använt 4 timmar och 24 minuter.

När jag ringer för att fråga vad som är fel och för att få ersättning så klarar inte mitt SIM-kort den långa kön. Bip bip bip. Efter 7 minuter. När jag väl har tagit mig ifrån Palais des Nations tillbaka till kontoret för att genom vårt relativt begränsade internet fylla på min telefon - så har telefonlinjen givetvis redan stängt för dagen. Detta är trots allt Genève. Staden som stänger 18.00 (..). Och dessförinnan är död.

On a note kan jag dessutom meddela att jag inte längre kan använda wifi på mitt fik runt hörnet. För i och med höstkylan så har samtliga kedjerökande stammisar flyttat inomhus. Det är knappt så man ser bardisken från dörren. Är inte det också väldigt märkligt. Att folk röker inomhus i det här landet. Eller är jag i fel årtionde.

Kinesisk vattentortyr

En vän var idag mycket hjälpsam och satte ord på mina växande aggressioner mot Genève. Att första motgången bara är en droppe. Liksom första otrevligheten. Eller första problemet. Men när nästa och nästa och nästa kommer så blir det till slut så många droppar att man inte klarar mer. Ett par gånger den här veckan har jag verkligen fysiskt måst stanna och andas för att inte börja skrika. Så ja.

Live från Genève

Just nu spelar jag den här underbara 1, 2, 3 på lokal.

Resident

Mitt Geneve III

Trottoaren en vanlig dag på väg till FN.

Passformen

Väldigt underhållande och träffande om passform.

Oväntat

Igår ställde jag mig bredvid en femtonårig hiphopare vid övergångsstället. Jag hade dräkt och kappa. Han hade baggy jeans och träningsjacka. Plötsligt frågar han om vägen. Artigt svarar jag att jag inte vet. Artigt svarar han tack ändå. Så tittar han bort. Så tittar han tillbaka. Helt förlägen. Så säger han att jag är väldigt vacker. Och så önskar han mig en fortsatt trevlig eftermiddag.

Utrikesbloggen är tillbaka

Lika besviken som jag var i April lika glad är jag idag. Samtidigt som jag inte kan låta bli att notera att jag fortfarande verkar vara den enda läsaren. Oavsett vilket så är det skönt med lättillgängliga och någorlunda opolitiska utrikesrubriker på svenska. Fint komplement till Ekots något längre utrikesbakgrunder.

Allt om valet

Idag fick jag tips om Real Clear Politics som samlar artiklar om valet.

Världsmedborgare

I somras gick jag förbi den här texten på Arlanda och kände att det verkligen var jag just där och just då. På UNHCR får jag den känslan mer än någonsin. Världen är mitt hem. Tryggt på nåt vis.

Personalmöte med chefen i tisdags

Forskningen är ingen klyscha

När jag för någon vecka sedan råkade trilla över en pappersDN blev jag alldeles exalterad över Leijonborgs debattartikel om forskning. Inte för att jag är något hängivet fan av Leijonborg - men för att alliansen verkar ha förstått både hur Sverige sackar efter och hur vi ska vända utvecklingen. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen - det är makalöst hur Sverige har så många storbolag och är så tongivande internationellt. Uppenbarligen har vi något som andra inte har och forskning är helt klart ett sätt att bibehålla och förstärka detta något.

Forskning är faktiskt Sveriges framtid och ett avgörande verktyg för att överleva i globaliseringen. Om vi fortsatt vill ha goda arbetsvillkor, drägliga löner och någorlunda miljövänlig utveckling - så måste vi hitta nya vägar att nå den ekonomiska och politiska toppen. En väg - för att inte säga den enda - är forskning. Under sommaren har jag läst delar av The World Is Flat och verkligen insett hur tekniska landvinningar ger helt nya möjligheter. Exemplet i boken är hur indier kan bo kvar i Indien och arbeta för amerikanska servicebolag. Häromkvällen berättade en kollega att fördelen med utländska företag i Indien är att de kastlösa får arbete. För mig var det en överraskning att en välutbildad kastlös fortfarande saknar i princip alla möjligheter att få anställning.

Teknisk natur på gymnasiet har uppenbarligen satt sina spår och ibland undrar jag om jag kanske skulle ha följt min inslagna bana och blivit civilingenjör istället. Tänk så sexigt det hade varit att forska i nanoteknik. Och så hands on. Men med dagens tvärvetenskapliga forskning kan jag säkert bidra på ett eller annat sätt ändå. Enligt debattartikeln ska även humaniora premieras av forskningsanslagen.

En briljant satsning på Rysslandsforskning uppmärksammades i dagens svenska. Även att Östeuropeiska institutioner vid olika universitet bidrar till att ge en mångfasetterad bild av Ryssland, så saknas det ett mer specifikt forum för Rysslandsforskning och -relationer. Särskilt som Rysslands utveckling leder mot ett alltmer auktoritärt samhälle. Chodorkovskij menar att Ryssland måste stärka det civila samhället och minska korruptionen för att komma bort från den inslagna vägen. [Inte hittat hela intervjun än.] Och uppenbarligen kan inte utrikesministern ensam fokusera på Rysslands brister.

Svenska husmaffian styr New York

Ikvall ar de pa plats igen. Angello och Ingrosso. Denna gang pa Cielo. Hur grymma som helst - sa om den som ar i nevvan har en helkvall. Tyvarr inte mer tid att uppdatera. All info pa strolling new york.

Livsbejakande Luther

Uppmuntrande läsning i dagens svenska. En viss Per Svensson har skrivit en bok om TV-soffornas livsbejakande och rebelliske Luther. Sympatiserar starkt med denna nya bild av vårt kulturarv.

Luther utgick från att männi­skan är belastad av arvsynd och att goda gärningar, martyrdöd, inkvisition, fasta och annat självplågeri inte gör saken bättre.

Nordiska språk

Legg igjen en beskjed etter pipetonen. Skillnaden mellan att ringa finska migrationsverket och norska går nästan inte att beskriva i ord. Skrattar högt och varmt medan jag lytter til all slags morsomme uttrykk eller nar finnarna sakta säger Engelska please på min inte helt oväntade fråga. Men jag hör hur de ler vänligt i andra änden.

Waiting for Bruce LaBruce

På en lätt bisarr fest träffade jag en underbar Mikael Karlsson med blått hår och vita kläder. Imorgon spelar han egenkomponerade verk på The Stone i Alphabet City. Filmmusik till Bruce LaBruces senaste film Otto; or, Up With Dead People - med premiär på MoMA den 27 oktober. För den som är i New York rekommenderar jag varmt Ave C imorgon 10 PM. För alla andra rekommenderar jag Mikaels MySpace.

GOT to GET

Väns bror plus Smith Reklambyrå och Rodeo Magazine har precis lanserat kvalitativ vintageshopping pa natet. Superfin sida och dessutom har de den goda smaken att blogga. Omskriven som välbehövlig konkurrent till Blocket. Inte en dag för tidigt.

Kärlek

Och på temat deprimerande läsning

Så har jag idag läst hundra sidor i Naomi Kleins Chockdoktrinen. My gosh. Känns som att öar med kunskap plötsligt blivit sammanlänkade. Visst känner jag till USA:s inblandning i Nicaragua och tortyren i Argentina. Eller shahen i Iran och kuppen i Indonesien. Men att få nästan samtliga statskupper och krig sedan fyrtiotalet sammanvävda och samlade till tre ekonomiska teorier samt en chockdoktrin och i princip USA - det är minst sagt fascinerande. Givetvis också ifrågasatt.

För att inte tala om hur hennes beskrivningar av tortyr ger mig helt kalla kårar och får mig att tänka på en regnig vinter när jag läste rättsfall om Argentina samtidigt som jag lyssnade på P3 Dokumentär.

Givetvis är boken skriven på klassiskt nordamerikanskt manér med ett oändligt antal ord. Men samtidigt är det lite det som krävs för att budskapet ska sjunka in. Behöver nog läsa åtminstone hundra sidor till innan jag kan ta ställning till det politiska budskapet i boken. Men rekommenderar den varmt tills dess. Tre dagar trettionio kronor.

Putins Ryssland

Läste som sagt Anna Politkovskajas Putins Ryssland i somras. Helt kort saknade jag - som jurist - ett visst mått av återhållsamhet och analys. Men samtidigt är bokens nackdel också bokens fördel. För med det brinnande engagemang som Politkovskaja berättar så kan man inte lägga ner boken. Och även om jag med kritiska ögon ser hälften som sant - så slår det Sveriges mediebild med hästlängder. Om man är det minsta intresserad av vad vår stora granne i öster har för sig så ska man absolut läsa den här boken. Alkoholism pennalism terrorism.

Dessutom påminner boken mig fantastiskt mycket om Mästaren och Margarita - som i sin tur påminner om Snabba Cash. Politkovskaja beskriver tydliga paralleller till såväl Stalinismen som råkapitalismen. Faktiskt väldigt spännande för en vidare akademisk analys.

När jag nu läser hennes samlade artiklar på ryska så slås jag också av hennes stora humor och hur fantastiskt underhållande hon är att läsa. Än mer så på ryska. Men eftersom Putins Ryssland inte finns tryckt på ryska - vad jag vet - så får man hålla till godo med svenska.

Understruket

Mina föräldrar är - som den trogne läsaren vet - väldigt charmiga. Om jag har lämnat böcker hemma så känner de sig förpliktigade att läsa. Tyvärr råkade jag lämna Anna Politkovskajas Putins Ryssland - så jag ringde hem till mamma för att varna henne för vansinnigt deprimerande läsning. För sent. Hon hade redan börjat. Så sa jag att den är lite tung. Nej då sa hon. Jag läser bara det som du har strukit under. Åh.

Ännu fler släktingar

Aftonbladet spinner vidare på släkttråden. Undrar om de läser bloggy.

Så mycket känsla att jag är alldeles tagen

Vad hände egentligen med Luuks ljumma videosoffa. Plötsligt sitter Janne Josefsson och skrattar och gråter om vartannat medan Luuk själv ser allt annat än bekväm ut. Särskilt när han försynt frågar om Janne kanske ska gå i terapi. Jag är såld. Nu vill jag se Janne Josefsson på riktigt. Långintervju primetime söndagkväll. Tema SVT en lördag. Nyårshelgsmaraton. Whenever wherever.

Funderar också över det faktum att nästan bara babeldaniel är riktigt vass på att öppna sina gäster och ställa de perfekta följdfrågorna. Varför så lite djupintervjuer och filosofiska samtal i TV nuförtiden. Saknar. Och efterlyser TV med känsla och människor som gör avtryck.

Måste dessutom notera att Jannes sista låt ut - givetvis är en av mina absoluta favoriter. The Passenger. Iggy Pop. Jag blev helt rörd. Och så stort tack till mamma och pappa som ständigt ger så fina programtips.

Dynastier

I somras hade jag flera otroligt fascinerande politiska diskussioner som jag av oklar anledning aldrig postade på bloggy. Minns framförallt hur en god vän som doktorerar i historia på Columbia föredrog Obama framför Clinton för att bryta dynastierna inom amerikansk politik. Som Roosevelt Kennedy Bush och Clinton. Funderade en hel del på det där och upptäckte några dagar senare till min förvåning att Roosevelt Churchill Bush och Lady Diana alla är - om än remotely - släkt. Är inte det väldigt fascinerande. Även en lördagkväll.

Väldigt oväntat

Såg precis att supersköna Din gata 100.6 bakat storasysters mormorspaj under rubriken Oldschool. Stor humor. Din gata 100.6 som för övrigt har sin studio precis vid mitt gamla hangout Handelsbanken i Malmö. Givetvis var jag en trogen lyssnare, och skulle varit nu också om mitt nätverk tillåtit proxyn. Måste hem och lyssna helt enkelt.

Om att inte få Nobelpriset

För den som inte redan läst eller hört Doris Lessings Nobelföreläsning så rekommenderar jag den varmt i väntan på nästa pristagare. Om att inte få Nobelpriset eller A hunger for books.

En ny värld minsann

Åhå. Bildt har inhandlat en Mac. Inser att jag måste börja läsa Alla dessa dagar igen. Den måste ju bli minst 20% bättre nu...

So snigg det är inte sant

FotoHeatherStar. Babushka frontar detta galet vackra foto. Och för den som är förtjust i babburina superfina så upplyser jag gärna om att sidan är vit och rosa nu. God smak. So snigg det är faktiskt inte sant.

The Road Not Taken

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that, the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
two roads diverged in a wood, and I --
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

Robert Frost

Thank you Yunhee..!

RDI: Yixin i Kina

Så slutligen måste måste måste jag tipsa om supersköna Yixin som är i Kina och har den goda smaken att blogga.

Samlade tankar om Genève

Passerade en brat igår kväll. Med rock och burberryhalsduk och sånt där åttiotalsdrahandengenomhårethår som är så himla fint. Kände att det var värt att notera.

Annars söker jag statistik om les genevois. Skulle kunna tänka mig att de kvalar in som världens absolut ledsnaste folk. Dessutom undrar jag lite över hälsostatistiken med tanke på att nästan alla antingen är berusade eller rökande. Igår ramlade en man bokstavligen framför mina fötter på öppen gata. Idag sitter jag ensam på uteserveringen medan övriga gäster sitter därinne och röker. En tanke är också exakt hur mycket hårgelé som kan tänkas säljas per manlig invånare och antalet plattänger per kvinnlig invånare.

Genève är dessutom - jämte Stockholm - den i särklass obehagligaste staden nattetid. Mina jämförelsestäder omfattar Linköping Sankt Petersburg Moskva Stockholm Royan Lund Peking Florens och New York. Oväntat måste jag säga. Men det är iaf vackert nere vid vattnet.

Allt ovan med reservation för att jag bor i närheten av stationen.

Ringklockorna

Om man inte vet om det så passerar man förbi dem. De diskreta dörrarna med ringklocka. Men de finns. Och bakom dem finns himmelriket. För den som släpps in. Igår blev jag VIP och fick bord med Moët. Alldeles alldeles alldeles underbart.

Och för dig som inte förstår vad jag menar - så kommer du förmodligen inte heller att bli insläppt. Vakterna är mycket skickliga på att se vem som är gayfriendly and not. Igår var det storslagen show med 1700-talskostymer och plymer en masse. Alltid lika uppfriskande att se medelålders tunnhåriga män i paljetter spetsar och stiliga poser.

Lowtech på gränsen till sammanbrott

Imorse planerade jag det vattentäta internetanvändandet. Min vän Filip har nämligen tipsat om Starbucks vid vattnet - för där finns supersköna fåtöljer och access till Geneves trådlösa wifispot. Ja det finns typ EN spot. Dessutom har Starbucks gratis halvtimmar när man handlar kaffe. Galant. Med friska steg gick jag genom ett soligt Genève.

Om det hade varit så att chefen hade kommit ihåg att fylla i koden för de fria halvtimmarna hade jag kunnat använda koden jag fick. Men chefen skulle inte komma tillbaka förrän imorgon. Och om det hade funnits ett eluttag i närheten av fönstren på Starbucks hade jag kunnat använda Geneves hotspot. Och om min inloggning på den enda tillgängliga betaltjänsten Mobile Swiss Com hade fungerat efter att jag hade betalt. DÅ hade jag använt internet redan vid elvatiden idag.

Problemet är inte att jag inte vill betala för internet. Problemet är att det inte finns. Så nu är jag efter några timmars fruktansvärt dåligt humör tillbaka på det portugisiska caféet med flottigt matos kedjerökande stammisar skällande hundar lekande barn fotbollsmatcher och NRJ på högsta volym. Galet vraiment fou.

Givetvis har jag resignerat och gått till Mobile Zone Center och bett att få köpa USB-nät för 20 kr per påbörjad timme. Men det fanns inga kvar. Strykande åtgång. Börjar förstå varför.

Underbara hemma

Och en återfunnen bild.

Språksmälta

När jag under en intensiv torsdag läser fascinerande uppgifter om Danmarks domstolar på skärmen så vänder jag mig entusiastiskt till mina kollegor och säger åh vet ni det här är inte sant - högsta förvaltningsdomstolen osv. Först när alla helt tyst tittar konstigt på mig inser jag att jag pratar svenska. Men eftersom jag läste på danska och faktiskt bytte språk så var jag övertygad om att jag hade gjort rätt.

Och när jag ett par timmar senare fick frågan Excusez moi - vous savez où est la poste och svarade non lo so och fick samma märkliga blick insåg jag att det hade blivit fel nånstans. Först efter ett par sekunder insåg jag att jag svarat på italienska.

Annars måste jag säga att jag precis lärt mig växla mellan språken. Franska med det civila samhället engelska på UNHCR ryska med vänner och ett och annat stråk kinesiska och italienska på restaurang. Som vanligt alldeles alldeles underbart. Alldeles särskilt nu när jag även tagit in danska och norska i vokabulären. Dejligt.

Back on track

Ah. På grund av min bristande internettillgång har jag svårt att uppdatera bloggy i realtid. Men onsdagskvällen tillbringades till stor del i nyöppnade Apple Store - åh underbara underbara Apple Store - för att försöka plocka upp mina raderade foton. Förutom att Laurent var ungefär hur trevlig som helst var det alldeles poänglöst. Tydligen kan man köpa programvara för en förmögenhet och ändå vara ganska säker på att det inte funkar.

Men på vägen till Apple så hade jag passerat en mycket tjusig Photo Service - så jag kilade in där på vägen tillbaka. Och för 22 Franc så tog de fram alla foton sen 1 augusti. Är det inte fantastiskt. Så nu har jag uppdaterat Neva Books and Pics och Paolo Roberto.

Och så här ser det ut nu

Sommarlycka

Efter att jOnas mejlat mig superfina trädgårdsfoton kunde jag inte låta bli att gräva fram sommarens bildskatt. Tack för inspirationen!

Mörkerkörning

När jag var hemma klippte jag gräs. Och när det blev mörkt visade pappa mig att nya gräsklipparen har strålkastare. Amazing.
[Obs. Grusväg på fotot.]

Fantastiskt roligt

Om man för ett ögonblick inte tänker på den lilla detaljen att han faktiskt är president. Tack Pelle!