Forskningen är ingen klyscha

När jag för någon vecka sedan råkade trilla över en pappersDN blev jag alldeles exalterad över Leijonborgs debattartikel om forskning. Inte för att jag är något hängivet fan av Leijonborg - men för att alliansen verkar ha förstått både hur Sverige sackar efter och hur vi ska vända utvecklingen. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen - det är makalöst hur Sverige har så många storbolag och är så tongivande internationellt. Uppenbarligen har vi något som andra inte har och forskning är helt klart ett sätt att bibehålla och förstärka detta något.

Forskning är faktiskt Sveriges framtid och ett avgörande verktyg för att överleva i globaliseringen. Om vi fortsatt vill ha goda arbetsvillkor, drägliga löner och någorlunda miljövänlig utveckling - så måste vi hitta nya vägar att nå den ekonomiska och politiska toppen. En väg - för att inte säga den enda - är forskning. Under sommaren har jag läst delar av The World Is Flat och verkligen insett hur tekniska landvinningar ger helt nya möjligheter. Exemplet i boken är hur indier kan bo kvar i Indien och arbeta för amerikanska servicebolag. Häromkvällen berättade en kollega att fördelen med utländska företag i Indien är att de kastlösa får arbete. För mig var det en överraskning att en välutbildad kastlös fortfarande saknar i princip alla möjligheter att få anställning.

Teknisk natur på gymnasiet har uppenbarligen satt sina spår och ibland undrar jag om jag kanske skulle ha följt min inslagna bana och blivit civilingenjör istället. Tänk så sexigt det hade varit att forska i nanoteknik. Och så hands on. Men med dagens tvärvetenskapliga forskning kan jag säkert bidra på ett eller annat sätt ändå. Enligt debattartikeln ska även humaniora premieras av forskningsanslagen.

En briljant satsning på Rysslandsforskning uppmärksammades i dagens svenska. Även att Östeuropeiska institutioner vid olika universitet bidrar till att ge en mångfasetterad bild av Ryssland, så saknas det ett mer specifikt forum för Rysslandsforskning och -relationer. Särskilt som Rysslands utveckling leder mot ett alltmer auktoritärt samhälle. Chodorkovskij menar att Ryssland måste stärka det civila samhället och minska korruptionen för att komma bort från den inslagna vägen. [Inte hittat hela intervjun än.] Och uppenbarligen kan inte utrikesministern ensam fokusera på Rysslands brister.