Min lilla fiorentinska pärla

Otroligt nog mindes jag vägen exakt utan att ens kolla adressen. Andra gatan till höger från Ponte Vecchio. När man ser Palazzo Vecchio framför sig svänger man in på nåt som inte ens finns och så ser man en bister syn. Där bakokm fönstergluggen och varningsskylten finns den. Pärlan. Och Florens enda gayklubb.

Så innan jag knyter mig måste jag såklart dela med mig av underbara Tabasco. När jag hade bott i Florens ett halvår och läst på amerikansk skola och gått på italienska klubbar insåg jag två saker - mer italienska och färre [straighta] italienare. Så jag gick till Tabasco och frågade om jag fick bli bartender. Och det fick jag.

Ikväll gjorde jag stor returné. Oh my gosh. Supersnälla Marco som faktiskt är straight och alldeles genomärlig och en fantastisk chef ägde fortfarande Tabasco tillsammans med sin supercoola fru Carla med stor madonnaglugg mellan tänderna och mängder av rasslande guldarmband. Minns hur jag andäktigt studerade henne när jag stod i baren. Långa smala cigaretter och guld en masse.

Eftersom jag är en av två kvinnor i klubbens hela historia - iaf minst tio år - som arbetat i baren så mindes de mig väl. Och de var så glada att se mig så både de och jag nästan fällde en tår. Dessutom fick jag veta var Lefti - min vapendragare - Marco och Anatolij arbetar nuförtiden så det blir ytterligare turer på söndag och måndag.

Märkligt hur mycket som förändras - men ändå inte.