Håll till godo med iPhotos lilla ikon. Åhå. Foton räddade. Paolo Roberto var lätt den skönaste varmaste och roligaste talaren. Satt dessutom framför hans supersöta pappa. Historierna var rörande och underhållande och helt utan manus höll han sig nästan exakt inom den givna tiden. Sånt gillar jag skarpt.
måndag, september 29, 2008
Paolo Roberto om sina fastrar
Upplagd av Elina Jonsson . 21:20
Etiketter: litteratur
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar