Lowtech på gränsen till sammanbrott

Imorse planerade jag det vattentäta internetanvändandet. Min vän Filip har nämligen tipsat om Starbucks vid vattnet - för där finns supersköna fåtöljer och access till Geneves trådlösa wifispot. Ja det finns typ EN spot. Dessutom har Starbucks gratis halvtimmar när man handlar kaffe. Galant. Med friska steg gick jag genom ett soligt Genève.

Om det hade varit så att chefen hade kommit ihåg att fylla i koden för de fria halvtimmarna hade jag kunnat använda koden jag fick. Men chefen skulle inte komma tillbaka förrän imorgon. Och om det hade funnits ett eluttag i närheten av fönstren på Starbucks hade jag kunnat använda Geneves hotspot. Och om min inloggning på den enda tillgängliga betaltjänsten Mobile Swiss Com hade fungerat efter att jag hade betalt. DÅ hade jag använt internet redan vid elvatiden idag.

Problemet är inte att jag inte vill betala för internet. Problemet är att det inte finns. Så nu är jag efter några timmars fruktansvärt dåligt humör tillbaka på det portugisiska caféet med flottigt matos kedjerökande stammisar skällande hundar lekande barn fotbollsmatcher och NRJ på högsta volym. Galet vraiment fou.

Givetvis har jag resignerat och gått till Mobile Zone Center och bett att få köpa USB-nät för 20 kr per påbörjad timme. Men det fanns inga kvar. Strykande åtgång. Börjar förstå varför.