Välbehövlig ensamdag

Satte mig på Starbucks på Union Square 06.27 för att arbeta under luftkonditionerings sköna bris. Min lya har nämligen inte AC. Hem för att dona lite vid lunch och sen Starbucks vid Astor Place till 18.00. Förbi ett sjyst matställe och sen Starbucks vid Union Square till 21.00.

Varför så mycket Starbucks..? För att jag investerade i ett dygnspass imorse. Jag behövde verkligen verkligen arbeta och på Starbucks kan man sitta hur länge som helst. Annars brukar jag sitta på gratis småfik men efter ett par timmar - eller tre - så känner jag mig lätt oartig.

Framförallt har jag njutit av en dag helt utan tider att passa. Däremot kan jag inte riktigt avgöra om jag är sorglig eller sund som idag känt mig socialare än på länge. Det är som om amerikanerna vittrar ensamhet på långt långt håll och absolut vill visa att man är omtyckt ändå. Kunde lika gärna ha haft den här skylten runt halsen. Har fått gå före i kön - rabatt på andra omgången te - en extra stol för fötterna - beröm för min färgglada klänning - fina cykel - välpresterande dator - intressanta böcker osvosvosv. Inte alls för mycket. Bara vänligt.