Förundrad över rädslor

Idag har varit en fascinerande dag. Ibland känner jag mig så otroligt ung. Förmodligen för att jag hela tiden provar så många nya saker - alltid så himla nyfiken. Samtidigt som jag är helt och fullt medveten om att inget varar för evigt. Inget är på liv eller död. Allt är en lek.

Som när jag skulle göra min exam på Scratch DJ Academy idag. På kursen var vi 8 killar och 3 tjejer. De båda andra tjejerna valde att inte spela upp sitt set för klassen. Trots att den ena av dem var inne på sin tredje kurs. Tjejers dåliga självförtroende är verkligen lika onödigt som universellt. Det visar sig nämligen att första jockeyn ut - jordens absolut sötaste och den jag hängt mest med på kursen - med sjukt snygga kläder sjukt skön stil sjukt bra musik är supernervös. Tänk. Den perfekta stilen och han bara skakar.

För en månad sen lärde jag mig göra hemsidor och idag hade jag mitt första riktiga business meeting. Visst var det läskigt men vad är det som säger att det blir lättare om ännu en månad. Då kommer jag bara ha lärt mig så mycket mer så jag kommer känna mig underbetald.

Visst kunde jag ha gjort ett avsevärt tajtare set. Visst kunde jag ha inlett mitt businessmeeting med frasen som jag kom på efter en halvtimme och som löste hela betalningsissuen. Men jag hade inte den kunskapen och den erfarenheten då. Men den har jag nu. Nästa set sitter som smäck och nästa business meeting är mitt.

Nånstans undrar jag varför jag har blivit som jag har blivit. Och varför alla andra har blivit så annorlunda. Och om det inte är väldigt otillfredsställande att aldrig våga. Men å andra sidan så vet jag ju inte var deras gränser går. Människor omkring mig kanske är supermodiga utan att jag någonsin får veta.