Hardship

Min avsaknad av internet börjar anta oanade proportioner. Hela mitt liv faller sönder. För att citera miljöforskarna så är det inte fråga om en lineär utveckling - utan exponentiell. Jag kan inte existera utan internet. Inget väder inga kartor inget wiki inget google ingen bloggy inga vänner ingen face ingen skype ingen bildning. Inget liv.

För ett tag sen frågade jag en nyfunnen vän hur det var att arbeta i Afrika. Hardship liksom. Svaret kom direkt. Mangos avocados och sandstränder..? Ärligt är det nog snarare Genève som är hardship.

Och det är så sant att jag dör. Tänk er mig i förra veckan. Hade den smala lyckan att gå på klimatmöte i Palais des Nations och gnuggade händerna. Palais är lika med frihet i form av trådlöst. Satte mig lyckligt tillrätta i en brun femtiotalsfåtölj. Kaffe. Panini. Wifi. Men.

Efter lite efterforskningar visar det sig så småningom att FN inte sportar wifi annat än när en konferens begär det. Då sätter de upp ett temporärt modem. Oh my gosh. En bibliotekarie förklarade att det var för de anställdas hälsa. En annan att det var för FN:s säkerhet. De ansvariga menar att det är för dyrt. Jag menar att det är odemokratiskt.

Till slut gick jag till kiosken och köpte kredit till mitt USB-modem. CHF30 [SEK180] well spent för 10 timmars internet. Tillbaka i loungen frossar jag bulimiskt i två timmar. Använder modemet ytterligare två timmar på kvällen. För den begåvade ger detta 4 timmar.

Nästa dag kopplar jag upp mig i biblioteket. Efter 24 minuter kopplar modemet ner. Jag tar ur modemet sätter i modemet och kopplar upp mig igen. Kopplar ner. Tar ur modemet och kopplar upp igen. Kopplar ner kopplar upp. Kopplar ner kopplar upp. Kopplar ner kopplar upp. Sen kan jag inte koppla upp igen. Eftersom mitt modem anser att jag har använt 10 timmar. Fast jag ju bara använt 4 timmar och 24 minuter.

När jag ringer för att fråga vad som är fel och för att få ersättning så klarar inte mitt SIM-kort den långa kön. Bip bip bip. Efter 7 minuter. När jag väl har tagit mig ifrån Palais des Nations tillbaka till kontoret för att genom vårt relativt begränsade internet fylla på min telefon - så har telefonlinjen givetvis redan stängt för dagen. Detta är trots allt Genève. Staden som stänger 18.00 (..). Och dessförinnan är död.

On a note kan jag dessutom meddela att jag inte längre kan använda wifi på mitt fik runt hörnet. För i och med höstkylan så har samtliga kedjerökande stammisar flyttat inomhus. Det är knappt så man ser bardisken från dörren. Är inte det också väldigt märkligt. Att folk röker inomhus i det här landet. Eller är jag i fel årtionde.