Axwell in da house

Äntligen lite musikrecension a la Discobelletiden. Klubben dansen crowden musiken. Kärleken. Axwell är grym live. Så enkelt är det bara. Kanske framförallt för hans otroligt sköna utstrålning. Få djs ser så energiska och musiklyckliga ut som Axwell. Få fans är så otroligt engagerade i hur söt och snygg och charmig djn är.

Däremot funkade inte crowden på Pacha. Lite sunkig lite trött. Axwells byggande intron och djupare housiga mixar - skulle ha passat mycket bättre på en tajtare klubb och med en housigare publik. Pacha var mer about fans än househeads. När de snabbare mixarna och trallvänligare låtarna kom upp ökade golvet direkt. Lekte lite med tanken på Axwell på en mindre klubb - men antar att gaget är utslagsfaktorn.

Min bästa lilla golvupplevelse någonsin var för övrigt Lisa Loud på Sommarklubben i Malmö 2005. Long time nu. Men åh så bra det var. Världsklass. Trägolvet bokstavligen gungade under fötterna. Alldeles alldeles underbart. Axwell på en sån scen hade varit my wish.

Höjdpunkterna under kvällen var annars Axwells egna Watch The Sunrise och I Found You. I Found You som jag dessutom helt förälskat mig i på sistone och har på repeat dygnet om. Och så sista låten ut såklart. Jordens mash mellan min favvo Feeling Good [måste ha varit remixen av Jay Lumen] och klassiska Sweet Dreams [Steve Angello såklart]. Mycket publikfrieri - men ändå min fulla kärlek.

Ser fram emot Angello-Ingrosso på fredag - har inte sett dem förut.