När jag åkte hem i måndags lyssnade jag på klassisk åttiotalsmadonna samtidigt som jag läste om det förändrade suveränitetsbegreppet - som Kofi Annans Two Concepts of Sovereignty och Francis Dengs Sovereignty as Responsibility. Helt plötsligt greps jag av svindel. Sådär att det riktigt sög till i magen och gick kårar längs ryggraden.
Nästan så att ögonen tåras när jag inser att jag förstår vad jag läser och att jag ser referenserna mellan raderna. Att jag kan återge materialet med egna ord för att sedan analysera och skicka vidare för kritik. Som att en tät dimma skingrats för en vacker morgondisig skog.
Känslan påminner om de olika trappstegen i ryskan. Hur jag en dag i Petersburg inte längre stavade mig igenom bokstäver utan såg ord. Känslan av att allt plötsligt är lekande lätt och en oförståelse inför vad som egentligen var så svårt. Samtidigt undrar jag i mitt stilla sinne hur jag lyckades. Ibland kan jag glömma timmarna och tårarna när jag står där vi kanten och vet att jag kan flyga. En känsla som överträffar allt.
lördag, november 20, 2010
Svindel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Intressant iakttagelse. Du sätter ord till det som jag själv känt mången gång. Det är en fantastisk känsla att uppnå: att förstå alla nyanser.
Mycket trevlig blogg!
vad roligt att höra..! får man fråga inom vilket område..?
hoppas du läser vidare nu när du har hittat hit :)
Kofi Annan har jag inte läst. Ryska kan jag inte heller. Jag kände igen mig dock i det att "dimman lättar" ibland: något som förut kan ha upplevts svårt kan helt plötsligt bli klarare än något annat. Jag antar att ibland gör man det onödigt komplicerat för sig själv.
Följa din blogg kommer jag göra, den är intressant!
Skicka en kommentar