Skrivande

Det är märkligt det där med skrivande. Särskilt när man skriver efter källor och måste läsa en hel del och tänka ännu mer. Som att jag måste få en adrenalinkick för att kunna sätta igång. Känner mig lite som en höjdhoppare som slår sig i ansiktet och på benen.

Eller att jag blir så himla rastlös. Att ständigt äta funkar liksom inte för snart blir man hur trött som helst. Ibland funkar musik som lite av en positiv stressfaktor. Och en känsla för hur långt man har hunnit när låten tar slut. Att göra-listor funkar så länge de är nya. Så snart man har insett hur lång tid som gått och hur lite man hunnit är magin borta.