Unga gamla

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Pappa fick ett brev från äldrevården om informationsmöte. Tydliga direktiv för färdtjänst och handikapphjälpmedel. Stor text. Enkla ord. Visserligen är jag övertygad om att de menar väl men det är så ur tiden att det för oss framstod som fördomsfullt och världsfrånvänt. Pappa kan knappast vara den enda åttioåring som arbetar heltid med allt vad det innebär.

När jag mållös tittar på pappret och frågar pappa om han inte ska ringa och avstyra det hela tittar han oförstående på mig och frågar: RINGA? Så spricker hela han upp i ett leende. Jag måste väl ändå mejla så att de verkligen förstår att jag är med i tiden.