Summa summarum

Så. Skörden efter tre och en halv dag på Bokmässan - samt lite smygstartsshopping i Pocketshop på Arlanda i torsdags blev följande.

Simon Jonsson Huset på Arlozorovgatan
Eric-Emmanuel Schmitt Oscar et la dame rose
Faîza Guène Kiffe kiffe demain
Daniel Sjölin Världens sista roman
August Strindberg Röda rummet
Anna Politkovskaja Rysk dagbok
Åsa Lindeborg Mig äger ingen
Довлатов Зона
Naomi Klein Chockdoktrinen
Uggla och Wallin Brännpunkter öst
Anne Applebaum GULAG - A History
Anna Politkovskaja [За что]

Någon som har en favorit..?

Et en français

Och så gick jag förbi den enda franska bokhandeln på mässan - Partille Bokhandel. En fantastiskt trevlig dam guidade mig genom böckerna och rekommenderade Eric-Emmanuel Schmitt. Själv har jag ju läst om underbara Faïza Guène så det valet var enkelt. Efter att ha läst en sådär 30 sidor så inser jag att jag såklart borde ha köpt uppföljaren också. Fantastiskt härlig franska!

[За что]

Lyckokänslan rusade genom hela kroppen när jag hittade den ryska bokhandeln bara några steg från vår monter. Ännu lyckligare blev jag när jag köpte Anna Politkovskajas tegelsten [За что]. I direkt översättning För vad, men lite mer löst översatt Varför. Boken finns ännu inte på svenska så bara därför är den ett fynd, men det är dessutom hennes enda bok på ryska. Alla hennes artiklar samlade på nästan 1000 sidor. Helt otroligt. Gosh vad jag ska läsa i höst. Givetvis beställer man boken hos Interbok där de är genuint supersöta.

Neva Books and Pics

Världens underbaraste lilla företag är Neva Books and Pics i Rimforsa. Den svartvita enkla montern var bland de finaste på mässan - och fylld med vackra fotoböcker. Knappt jag kunde slita mig. Tveka inte att kila förbi butiken - annars är nätbutiken att rekommendera.

Paolo Roberto om sina fastrar

Håll till godo med iPhotos lilla ikon. Åhå. Foton räddade. Paolo Roberto var lätt den skönaste varmaste och roligaste talaren. Satt dessutom framför hans supersöta pappa. Historierna var rörande och underhållande och helt utan manus höll han sig nästan exakt inom den givna tiden. Sånt gillar jag skarpt.

Försvunna foton

Aaaaah. Tjugo originalbilder försvann precis på något magiskt vis från min dator. Ikonerna finns kvar i iPhoto, men originalfilerna fattas - trots att jag inte slängt dem. Någon som vet hur man återställer om man inte har Time Machine..? Skivverktyg..? Fina foton utlovas...

Gunilla Carlsson om bistånd

Fick tillfälle att lyssna på Gunilla Carlsson på Bokmässan. Mycket intressant att höra hennes tankar kring bistånd och då särskilt villkoren för bistånd. Är inte ett övertygat Gunillafan så jag blev positivt överraskad och hann omvärdera henne en hel del. På slutet kom en intressant publikfråga om Kinas del i Afrika, hur de bygger infrastruktur utan villkor, och hur EU och Sverige har tänkt bemöta detta. Svaret blev mycket tydligt, det finns inget att kompromissa om, givetvis måste EU fortsätta att villkora sitt bistånd. Däremot följde en något svävande utläggning om hur Kina mer och mer respekterar mänskliga rättigheter, där jag gärna hade ställt en följdfråga eller två.

Kofi Annan i Lund

Mitt fina Raoul Wallenberg-institut har bjudit in Kofi Annan att föreläsa till minne av Anna Lindh. Lite stinger det till i hjärtat att inte få chansen att lyssna - men å andra sidan har man stor chans att springa på Kofi i Genève. Och en intressant detalj är att Kofis fru Nane är systerdotter till Raoul själv. Torsdag 2 oktober 18.30 i universitetshusets aula.

Exotiska GÖTEBORG

Faktiskt. Göteborg känns väldigt exotiskt för mig som inte har varit här innan. Tandem undantaget. Helt annorlunda mot Stockholm. Snarare lite likt Malmö. Enda är att jag inte riktigt vant mig vid göteborgskan.

Halvvägs mot Angered

En något felaktig vägbeskrivning ledde mig halvvägs till Angered. En mycket intressant kommunal färd med spårvagn som visade sig vara bokstavligen obetalbar. Så jag åkte gratis. På anslagstavlan på min vändhållplats fanns alla budskap utom ett på arabiska. Det svenska handlade om kurdernas situation i Iran. Omgivningen var minst sagt hård - men små låga tegelhus. Men vackert i solskenet.

Bokmässan i Göteborg

Nu är jag i Göteborg för att ställa ut på bokmässan. Varmt välkomna till E02:02. Pics to come. Nu måste jag sussa. Godnatt!

Tulpaner en masse

Idag har jag mellanlandat i Amsterdam och shoppat tulpaner. Tyvärr glömde jag ta kort för jag hade så lite tid. Orutinerat. Apropå att mellanlanda så kan jag säga att jag nog inte mellanlandat på tio år. Avskyr att mellanlanda. Men tulpanerna var fina.

Live från Palais

Sitter i Palais Wilson där kommittén för barns rättigheter har frågestund med Storbritannien. Glädjande är att Storbritannien äntligen valt att dra tillbaka sina reservationer på Art. 22 och 37c i Barnkonventionen.

Men det finns fortfarande stora frågetecken kring barns situation i Storbritannien och jag har med allt större häpnad lyssnat till både kommittémedlemmarna och ministrarna. Helt ärligt så visste inte jag att polisen i Storbritannien använder ett visst ljud - mot mygg - som bara stör människor under 25 - för att skingra unga människor i grupp. En tydlig kränkning av rätten att samlas.

Eller att UK har 4 miljoner fattiga, varav 2 miljoner extremt fattiga. Enligt kommittén hade UK allra fattigast barn bland OECD 2005 [har ingen statistik än]. Landet har extremt många tonårsföräldrar. Och barn är straffmyndiga från 10 års ålder, i Skottland tom från 8 års ålder. My gosh. But well children ARE engaged in crime. Tänk er den meningen i en svensk konferenssal. Barn ÄGNAR sig faktiskt åt brottslighet.

För att inte tala om att Storbritanniens ministrar menar att det är viktigt att namnge kriminella ungdomar i pressen - för att trygga allmänhetens säkerhet. Själv ser jag en rättighetskonflikt där privatlivet borde väga betydligt tyngre. Mycket diskussioner kring det sk ASBO - Anti-Social Behaviour Order - som enligt ministrarna fläckar ner större delen av Storbritanniens unga.

Tydligen är medias bild av unga i Storbritannien väldigt missvisande, samtidigt som media utövar stort inflytande över politikerna. Det var fascinerande att höra FNs Barnkommittés medlemmar ta upp dessa frågor med några av Storbritanniens högsta ministrar. Att TV-programmet Nanny kränker barns rättighet till privatliv, att det förekommer alldeles för mycket mobbning i skolorna OCH - inte minst - att brittiska barn har för många och för hårda prov i skolan. Tänk om jag hade vetat när jag var liten - att i Genève diskuterar världens främsta politiker och ledare - att barn inte får bli mobbade eller ha alltför många prov. Får gåshud bara jag tänker på det.

Så slutligen trasslade en av ministrarna in sig i ett långt resonemang kring hur viktigt det är med aga - ja UK har kvar barnagan - eftersom det är så mycket kriminalitet i Storbritannien. Någonstans där gick ordföranden in och sa att det kanske finns ett samband - och ett omvänt sådant. Sen skrattade alla gott åt UK en stund.

Ordföranden är fö alldeles briljant. Yanghee Lee. Förutom att vara classy och begåvad är hon oväntat skarp och drar sig inte heller för att skoja med ministrarna - som alla ser ut att ha haft en duktigt svår barndom själva.

Anyways. Det här var de frågor som fångade mitt intresse. Mer seriösa analyser av institutionaliserade flyktingbarn mm finns såklart.

Anledningen till att inlägget kommer upp så sent - är för att jag inte hade länkat tillräckligt... Fortfarande inte... Återkommer..

Min sambo

Moon kommer hem igen nästa vecka och stannar året ut.

Alldeles för mycket trafik

Och det är sjukt mycket trafik i den här stan. Verkligen alla verkar pendla från Frankrike och kantonerna. Förstår inte riktigt hur det går ihop med den gröna schweiziska medvetenheten. På fotot en motorvägsavfart och elen till trådbussarna.

Mitt Geneve II

Det är nåt visst med Genève ändå.

Musikvideomixning

I lördags fick jag hänga med en VJ - alltså en DJ som mixar både musik och videos på samma gång. Sjukt fascinerande. När han berättade hur han klippte ihop gamla musikvideos så de passade de nya housemixarna var jag minst sagt imponerad, men när han berättade att han hade en vinylbrännare blev jag helt såld. Så han lägger över sina mp3or på vinyl. My gosh. Needless to say är jag inbjuden att ta en titt i hans studio. More to come.

Kärlek och respekt

Så sent som igår berättade jag om hur söta barnen var i Rosengård. Samma barn som skrämde slag på andra Fakultetsambassadörer som aldrig någonsin ville tillbaka. Igår förklarade jag att det enda som krävs är kärlek och respekt. För att få tjugo stycken fjortonåringars odelade uppmärksamhet krävs varken mod pekpinnar eller pedagogisk utbildning. Kärlek och respekt är allt. Och när jag nu precis tittade på uppföljningen av Klass 9A kan jag inte låta bli att säga det igen.

C'est beau la bourgeoisie

En ny favorit. Påminner om Shampoo och andra nittiotalsfavoriter.

Eritreas president

Det är inte Saturday Night Live. Det är på riktigt.

Missvisande språk

Börjar bli trött på att alla svenska myndigheter skriver barnspråk på sina hemsidor. Visst är det bra med grundläggande information på lättbegriplig vardagssvenska, men när det inte finns ett enda ord på juridiska börjar man undra om de försöker undanhålla information.

Inget läshuvud

UNHCR har hittills visat sig vara alldeles fantastiskt uppmuntrande. Eller vad sägs om regelbundna handledarmöten, inledande och avslutande samtal med chefen, uppföljningar på personalmöten varje vecka, seminarier för att se hur mänskliga rättigheter implementeras i flyktingprocessen och om UNHCRs mandat, föreläsningar av praktikanter om deras projekt, föreläsningar för praktikanter av högt uppsatt personal inom UNHCR och finally coachning inför framtida arbetsmöjligheter inom UNHCR.

Så rent krasst är detta himmelriket. Men. Helt ärligt. Att sitta på seminarie om grundläggande internationell rätt får det att krypa i kroppen. Det påminner mig om oändliga deprimerande seminarier på Juridicum. Och jag avskyr verkligen läxförhör. Enkla självklara saker som alla vet och alla vill visa att de vet. Unga smala perfekta kvinnor med högsta betyg och trötta ögon svarar snällt på självklara frågor om the Universal Bill of Human Rights. Känner mig totalt malplacé. Min talang är att analysera, resonera, verbalisera, förnya. Inte visa att jag vet något som vem som helst hittar på wiki på en sekund.

Lägger nu bpm på min musik på Serato under tiden som de svarar.

Rösta på Rozze II

______________________________
Aight. Nu gäller det. Alla som bor i Sverige får gärna lägga en tia eller två att rösta in min söta vän Rozze i Kanal5:s stora höstsatsning Vem kan slå Filip och Fredrik. Fame and fortune. Och han är lätt värd båda. Telefon 09930624 i ytterligare some 17 timmar. Uppladdning I och II.

Livskvalitet

När man letar Palais efter Palais går genom korridor efter korridor smygkikandes på karta och pilar är det befriande att ha poden på random svenska klassiker. Vet att jag har skrivit om det här förut, men älskar verkligen oväntade kombinationer. Att i högklackat gå genom Palais des Nations underjordiska korridorer med Pernilla Wahlgrens Svindlande affärer i öronen är höjden av humor. Och håller mig på strålande humör. Andra favoriter är Lasse Holms bästa, Ledin med Just nu och så Millas mirakel med Rytmen av ett regn. Vem skulle ana.

Solen skiner i Genève

Och slutligen en vacker blå himmel. För efter de första två veckornas stormar åskoväder och ösregn skiner faktiskt solen om dagarna. In i vårt glasade hus och hela vägen hem längs parken.

Min drömklocka

Man får passa på

Min internetsituation har varit minst sagt ofördelaktig för mitt bloggande de senaste sex veckorna. Entimmesuppkopplingar här och där, lånade donglar, nätverk utan proxy med proxy, liksom ingen riktig kontinuitet. Ingen rättssäkerhet skulle jag vilja säga som jurist. Men nu när chansen uppenbarar sig så kommer en rad foton. Stay tuned..

HCR representerar

Men det var såklart inte jag som skrev på PC.

Konferensrum XVII

I två veckor har Rådet för mänskliga rättigheter möte i konferensrum XVII. FN:s specialrapportörer berättar om sina erfarenheter under sina olika besök och vad de särskilt vill framhålla med sina rapporter.

Därefter får länderna komma med frågor och kommentarer till rapportörerna. Oftast säger västländerna att SR är fantastiska och underbara och supersöta. Medan G77 vanligtvis vill avskaffa deras mandat och menar att det ändå bara är västlig propaganda. Mycket intressant även om det är något förutsägbart.

Igår gick jag av rent intresse på specialrapportören om Sudan. Efter mötet hade Sudan själva ett informellt möte dit alla var välkomna. Givetvis slank vi inom mötet och oh my gosh vad spännande det var att lyssna. Min kollega deklarerade att hon inte anser att vi ska gå på propagandamöten. Medan jag tycker alldeles tvärtom. För hur stort inflytande Kina och Ryssland än har i Sudan, är det trots allt Sudans regering som är Sudans regering. Och hur oklara saker som än sas i det rummet - så är det Sudans regerings officiella ställningstaganden - och därmed något som verkligen måste tas i beaktande. Alldeles särskilt som de har en nyckelroll för att få en bättre situation i landet.

Ibland tror jag inte att jag är sann

Efter två veckors fruktlösa försök till Internet så kommer jag hem ikväll och så plötsligt finns det ett öppet nätverk. Förutom peppar peppar och ta i trä osv osv osv så kan jag inte låta bli att skratta. Det är så typiskt mig att hinna tänka åh vad bra att jag inte har internet för då kan jag läsa franska romaner och skriva uppsats.. och bli alldeles varm och glad.. och så bara droppar det in. Haha. Så nu läser jag mejl och okynnessurfar som aldrig förr.

Även att jag vidhåller att tur alltid handlar om inställning så påminner det här mig om en väldigt underhållande situation för ett år sen. Släntrade omkring på Stockholms bakgator och letade efter en bar som var helt omöjlig att hitta. För ovanlighetens skull lyckades jag få total skoskav och blev alltmer desperat. Tillslut tog jag av mig skorna och tänkte barfota kila in på en sunkig pub och fråga om vägen.

Precis när jag tänker tanken så stöter jag ihop med min kollega från Lund. I handen håller hon ett paket plåster för att hon ungefär fem minuter fått en plötslig ingivelse att köpa plåster. Hur ofta får man det..? Och hon bodde givetvis i huset bredvid baren så hon tog med mig dit. Egentligen ville hon inte stanna - men som tack för hjälpen så bjöd mina vänner - obs inte jag haha - henne på en drink. Och bara för att toppa historien så hon tillsammans med min väns storebror.

Bäckis har nog rätt i att jag uppfattas som osvensk.. :)

Hjälp!

Av en slump upptäckte jag ikväll att jag kommer ut på Skype på ett av grannarnas nätverk. Det enda där man inte behöver skriva in lösenord. Men jag får inte upp en enda hemsida - i princip oavsett mina proxyinställningar. Någon som har något tips..? Vad beror det på..?

Skratta eller gråta

Mitt liv är helt klart väldigt väldigt hektiskt. Så ibland blir det fel. Och idag blev det väldigt väldigt fel. Om lite drygt en vecka ska vårt fina Klefstad förlag ställa ut på bokmässan i Göteborg och jag har givetvis laddat för detta ända sedan vi startade förlaget för över ett år sen. Åh vad jag har sett fram emot Bokmässeminglet.

Idag kände jag mig effektiv och utverkade ledighet nästa torsdag och fredag. Så kom jag på den briljanta idén att ta ledigt även på måndagen - eftersom vi firar Eid Al-Fitr tisdagen den 30. På FN firar man ju som välbekant alla religiösa helgdagar.

Så nöjd jag var när jag bokade billig - icke ombokningsbar - flygbiljett. Tills den där ultrarapidssekunden när man trycker på knappen samtidigt som man inser att något är fel. Alltså ibland tror jag inte jag är sann. Utgick från att minglet var på torsdagen. Men det är på onsdagen. FÖRE bokmässan. Och då är jag i Genève. Argh.

Samtidigt som jag bara ville gråta över att jag har så mycket att tänka på att jag är i desperat behov av en sekreterare, så började jag skratta åt hela situationen. Vilken diss. UNHCR och världens flyktingar är lätt viktigare än kändismingel. Så kaxig jag är.

Men nu har det lagt sig lite och jag kollar om jag inte kan boka om biljetten ändå. Med risk för att jag bli ökänd som den mest försigkomna praktikanten någonsin, som tar ledigt fyra dagar under sin första månad. Men om jag presterar lite resultat ska det nog gå bra.

Att vara lagomklädd

Efter att ha missat att packa ner mina kostymbyxor och lyckats köpa lågklackat en halv storlek för smått - har jag de senaste två veckorna varit klädd i kjol och högklackat. På ett kontor där man har jeans och manchesterbyxor, generöst tilltagna buttondowns och kortärmat kombinerat med mysbyxigt. Även att Palais des Nations är något mer välklätt är det på inga vägar så strikt som i New York. Kontentan är att jag har varit minst sagt överklädd den senaste tiden.

Tills jag imorse tänkte att jag skulle närma mig kontorets klädkod och välja en något mer casual outfit. Kommentarerna har inte låtit vänta på sig. Kärlek en masse. Intressant att folk genom sina kommentarer om min nuvarande klädsel, tydligt markerar vad de tyckte om den förra.

Idag har jag fått höra att bara någon med min längd kan bära upp en sådan klädsel, att krage alltid ”looks smart” och att jag lyckats med konststycket att se vågad men klassisk ut. Med andra ord är jag nöjd. Tajts med randig långskjorta vitt ribbat linne och högklackat. Ser mycket business ut. Men samtidigt inte strikt. Bekvämt framförallt. Så det blir fler tajtskombinationer i höst helt klart.

Ekologisk cirkus

Eftersom jag kommer från gård så har jag inside information om ekologiskt. Förutom några intressanta poänger så är ekologisk mat i princip ett fett marknadsföringsprojekt som får stadsbor att betala dyra och ogenomtänkta pengar för något som är synnerligen kortsiktigt.

Det förvånar mig inte det minsta att Arla transporterar ekologisk mjölk i 80 mil. Precis lika lite som det förvånar mig att ekologiska bönder inte klarar av att föda sina djur på sina egna skördar - utan hämtar vall på rulle från andra änden landet. Eller för den delen att Arla överväger att importera ekologisk mjölk och därmed "acceptera de långa transporterna för att få ekologisk mjölk". Citaten från texten är både skrämmande och skrattretande på en och samma gång. Och visar tyvärr en fullkomlig men alltför utbredd brist på logik.

Faktum är att om vi skulle producera maten helt utan gödning och besprutningsmedel så skulle vi aldrig kunna försörja vår befolkning. Och att transportera all denna mat till storstäderna och få absolut nada i retur stöder inte någon som helst tes kring kretslopp.

Om folk vill göra skillnad så måste man sluta åka till Thailand på tvåveckorssemester, till New York för shopping, eller att köpa hem kranvatten och argentinskt ekologiskt kött. Det är lika asketiskt tråkigt att vara grön som att löpträna. Men när man har gjort det ett tag så inser man att det ger en fantastisk känsla av välbefinnande.

Rozze bakar

Vilken talang. Gosh vad Rozze kommer vinna över Filip & Fredrik.

Mitt liv utan internet

Ja det var alldeles fruktansvärt tills jag igår morse helt enkelt förlikade mig med det faktum att jag bor i en fantastiskt mysig central funkistvåa. Utan internet. Mittemellan två FON spots och två Ville Geneve spots. Det bara är så. Med tanke på schweizisk byråkrati så finns det inte en chans att jag ordnar internet. Man måste nämligen köpa abbonemang för minst ett år. Alternativet är att man betalar 18 kr i timmen.

Tack vare Johns begåvade rekommendation har jag även gjort en klassisk dörrknackning och frågat om jag får köpa in mig på ett lösenord möjligtvis. Men nej. Schweizarna kan tydligen motstå min annars så oemotståndliga charm. Inte en chans att grannarna här omfamnar mig med ett leende och säger att jag blend right in.

Men så igår morse började jag strukturera mitt liv. På nattduksbordet ligger nu en fransk roman - som jag faktiskt läser, fransk TV rullar i vardagsrummet och jag sover minst åtta timmar per natt. Dessutom läste jag igår 75 s om Responsibility to Protect och lyckades sätta strukturen för min mastersuppsats. Så idag börjar jag undra om inte ödet spelat mina kort rätt. Med total frånvaro av internet kommer jag bli alldeles flytande på franska till jul och få en master inom en månad.

Däremot kommer bloggy bli aningen lidande. Så om ni har några internettips som inte omfattar att bli Schweizare på livstid - och på så sätt få tillgång till billigt och smidigt internet - let me know!

Mitt Genève

Mina förväntningar på Genève har inte infriats det minsta. Staden känns varken särskilt vacker, ren eller posh. Däremot har jag mer och mer börjat trivas med mina smutsiga snirkliga kvarter.

Upptäck.

Precis vid Gare Cornavin. Åh. Hemlängtan.

Lagom vilse

Idag gick jag vilse i Palais des Nations. Helt otroligt. Vem bygger ett hus på bredden. När man kan bygga på höjden. Hur som helst. Idag har jag skrivit ut en karta över byggnaderna. I färg. Mycket fint.

Men samtidigt är det en otroligt härlig känsla att fråga om vägen på franska, kila förbi några NGOs och norpa böcker på ryska, stanna och prata med en bekant på engelska och sen säga ursäkta mig på kinesiska till en smått chockad kines. Det är det bästa bästa med FN.

Ovanför mitt skrivbord

UNHCRs byggnad är otroligt techig. Betongglas och betong. Med ett glastak som öppnas och stängs beroende på temperaturen. Jag sitter på näst högsta våningen precis under glastaket. Givetvis kallas vår del av huset växthuset. Dubbeltydigt minst sagt.

UNHCR HQ UNOG

Så här ser det ut. Högkvarteret för Förenta Nationernas flyktingkommissariat i Geneve. Som på vårt arbetsspråk heter UNHCR HQ UNOG. Allt inom FN som är värt att nämnas är nämligen värt att förkortas. Gärna så det blir ett nytt ord. Min avdelning som tidigare hette begåvade POLAS har nu tyvärr bytt till PPLAS, som ju ingen minns eftersom det inte är ett ord. Istället säger man att man arbetar på DIPS och så får folk lista ut resten.

Järnvägsstationen

Eftersom jag bor precis vid Gare Cornavin så passerar jag denna fantastiskt vackra vy på morgonen. Älskar industri och mekanik. El. Som alltid är järnvägsområdet shady - särskilt på min sida spåren. Men på nåt märkligt vis - kanske för att jag är från gård - så älskar jag när stan verkligen är stan. Betong och smuts. Ledningar. Buller. Asfalt.

Utsikten från mitt fönster

Ser ett återkommande tema på bloggy. Igår kväll tillbringade jag en inte oansenlig stund liggande i sängen tittande på bergen. För om man inte har internet och redan har tittat på tre franska reality shows och läst tio sidor i en fransk bok så. Ja. Så tittar man på utsikten. Visst är den fin.

Klefstad förlag i dagens Sydsvenskan

Idag skriver Ulf Sundberg om vår nästa bok I mormors skafferi i Sydsvenskan. Tyvärr finns inte helgbilagan på nätet, så jag har inte sett den själv än. Bror säger att det är en söt bild på mig och storasyster samt två matfoton. Och att redigerarna skrivit att jag heter Elin Jonsson. Men iaf bättre än P1 Menys Frida Johansson haha.

LFC regerar

Gud vad roligt att Linköping nu toppar allsvenskan..!

Lokalannons

Ständigt upptäcker och återupptäcker man nya forum. När jag i somras frågade pappa hur jag skulle nå ut till företagare i Örtomta med omnejd med enkel info om att jag gör hemsidor blev han tyst. Så undrade han försiktigt om jag redan glömt Åkerbobladet. Och det hade jag ju såklart.

Vad som framförallt fascinerar mig med att bo på landet är företagsamheten. Allt kan omvandlas till business. Ett slott en gård ett hus en lastbil översätts enkelt till turism, jordbruksproduktion, hotellverksamhet och åkeri. Och det är inte business för att bli rik utan business för att vara smart. För business är smart.

Så i vår hemtrakt finns Åkerbobladet som samlar aktuella annonser från bygdens företagare. Himla begåvat. Visst vet jag att just IT har svårt att slå rot på landet, då vi har så erbarmerligt dåligt nät. Men jag gjorde ändå ett försök med mina hemsidor. Tyvärr fick jag dålig respons - men måste ändå säga att det är ett otroligt fint initiativ av Nils-Erik Öhlund på Mineo Media som ger ut bladet. Och än en gång blir man väldigt stolt över att vara driven lantis.

Vem vet mest

Åh. Jag säger det. Mina vänner är inte bara söta snälla och begåvade. De är dessutom på TV. Ger Pernilla med beröm godkänt för sina fifteen minutes of fame. Dessutom vansinnigt snyggt klädd.

Rozze tränar

För den som är nyfiken finns både blogg och face. Rozze är en pärla.

Poesi

Eller vad sägs om spårvagnen till Palais des Nations. Simply Nations.

Lite kallt i Genève

Om Sverige blev en kalldusch efter New York så har jag nog hamnat ur askan i elden. Efter en lätt frostig vecka fångades jag igår upp av en god vän från hösten i New York. Som gapskrattade åt mig och sa att jag i New York träffat den enda trevliga Schweizaren - och det var såklart han. Plus min goda vän JD såklart. Jag var tvungen att le en aning och säga att frosten dessutom är internationell här. Men ikväll blir det drinks med en garanterat trevlig och ursnygg Schweizare.

Kan dessutom meddela att denna vackra sentens pryder en stor affisch på min vägg just nu. När man arbetar på UNHCR får man - något oväntat - gratis posters i receptionen. Så bland alla eländiga båtar och stränder och barn och blickar valde jag denna. Med andra ord så ska jag klara ett frostigt Genève med ett leende.

Örtomta mitt i världen

Foto Julia Skott.

TV4 Norrköping gjorde reportage om oss idag. Tyvärr hann jag inte få access till FN:s trådlösa nätverk innan reporten kom hem till Klefstad. Mycket lowtech. Men jag såg iaf ut att vara online på mammas dator. Och mamma är precis lika söt som vanligt och storasyster precis lika informativ. Så de klarade sig fint själva.

Bullformar en masse

När jag var nere vid Young Designers passerade jag ännu en godbit. Mönstrade bullformar formgivna av Kalasform och tillverkade i Sverige. Otroligt fina i blommigt och leopard - och såklart en väldigt trevlig formgivare. Inspirerande att se hennes samling pressklipp också.

Länkar kommer imorron...!

Till rubbet. Men nu måste jag sova.

Klässbols Linneväveri

Eftersom jag såg Ulrika Elovssons vackra tyg under prisutdelningen i torsdags kväll så gick jag ganska så snart till Klässbols monter för ett fototillfälle. Inget tyg i sikte men däremot en väldigt trevlig VD. Som berättade för mig att han var fjärde generationen i familjeföretaget. Dessutom fick jag veta att linet produceras i Holland och Belgien för att sedan transporteras till Italien och sedan över hela världen.

Någonstans där insåg jag att det inte finns tillräckligt högklassig linproduktion i Sverige för att förse Klässbols Linneväveri med tunn tråd. Så om någon funderar på att starta eget så finns ett fullt genomförbart men väldigt tidskrävande projekt. Själv blev jag alldeles betagen av att de formger dukar och servetter inte bara för Nobelmiddagen utan även för såväl Sveriges som Norges UD.

När jag ringde hem till mamma berättade hon att formgivaren av Nobeldukarna Ingrid Dessau var kusin till hennes bästa vän under seminariet i Uppsala. Samtidigt som hon med ett snett leende berättade för mig att det är dags för textilkurs när jag kommer hem i jul. Vilket jag verkligen ser fram emot.

Titta noga på duken nedan. Alfred Nobels profil är vävd.

Och så min absoluta favvo

Ulrika Elovsson för Klässbols Linneväveri fick omnämnande för sitt Memory överkast och kuddar. Form när den är som allra bäst. Vackra tidlösa svenska former som bara blir ännu vackrare och tidlösare.

Motivering: Sofistikerat flätverk i hundraprocent lin som bygger på en gammal textil teknik. Formgivaren har förfinat och omvandlat en gammal tradition till modern design och gjort en internationell produkt med starkt svenskt arv.

Virkade skålar

Först tänkte jag njae. Sen tänkte jag tja. Sen tänkte jag kanske. Sen sov jag på saken. Sen fotade jag. Så flyttade jag till Genève. Och nu plötsligt är jag förälskad. Anna Wallin Hallgren för Frosta Design.