Ibland tror jag inte att jag är sann

Efter två veckors fruktlösa försök till Internet så kommer jag hem ikväll och så plötsligt finns det ett öppet nätverk. Förutom peppar peppar och ta i trä osv osv osv så kan jag inte låta bli att skratta. Det är så typiskt mig att hinna tänka åh vad bra att jag inte har internet för då kan jag läsa franska romaner och skriva uppsats.. och bli alldeles varm och glad.. och så bara droppar det in. Haha. Så nu läser jag mejl och okynnessurfar som aldrig förr.

Även att jag vidhåller att tur alltid handlar om inställning så påminner det här mig om en väldigt underhållande situation för ett år sen. Släntrade omkring på Stockholms bakgator och letade efter en bar som var helt omöjlig att hitta. För ovanlighetens skull lyckades jag få total skoskav och blev alltmer desperat. Tillslut tog jag av mig skorna och tänkte barfota kila in på en sunkig pub och fråga om vägen.

Precis när jag tänker tanken så stöter jag ihop med min kollega från Lund. I handen håller hon ett paket plåster för att hon ungefär fem minuter fått en plötslig ingivelse att köpa plåster. Hur ofta får man det..? Och hon bodde givetvis i huset bredvid baren så hon tog med mig dit. Egentligen ville hon inte stanna - men som tack för hjälpen så bjöd mina vänner - obs inte jag haha - henne på en drink. Och bara för att toppa historien så hon tillsammans med min väns storebror.

Bäckis har nog rätt i att jag uppfattas som osvensk.. :)