Först hade jag svårt att tro att den lilla dörren till det lilla stället i det lugna området skulle vara en tung klubb. Men när den lilla dörren öppnades så öppnades en helt ny värld. My gosh. Trappen ner i källaren var helt taggad i neon. Kändes verkligen precis som klubbarna i Piter och Moskva på 90-talet. Väl nere möttes vi av ett vattenfall som - barely - dolde ett lätt tvivelaktigt rum. En på många sätt mycket uppskattad vadderad grotta som krävde sin vakt. Jodå. Juan satt med en ficklampa och såg till att ingenting gick över styr.
Sen passerade vi ytterligare ett golv innan vi kom in på själva dansgolvet. Jag har - helt ärligt - aldrig någonsin - i hela mitt liv - hört en sådan bas. Håret reste sig på armarna och fötterna kändes knappt. Musiken - en osannolik kombination av techhouse rap och reggae - var visserligen grym och tangerar det bästa jag hört på lokal - men det gick knappt att vistas därinne. Broke my heart.
Vi satte oss i grottan en stund. Träffade en Candia som - såklart - bott två månader i Malmö och som älskade Sverige och vår totala avsaknad av rasism. Så pass. Candia tipsade om torsdagens venue - just grab da mic. Tyvärr är jag i Washington då - men efter att Candia rappade för mig är jag såld - är någon av de andra i klass med henne så är torsdagen veckans rekommendation. By far.
söndag, oktober 07, 2007
Jordens bas på Love
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
vansinnigt, otroligt, amazing stort att läsa om ditt liv där när man själv är här liksom....:)
u´re gonna be BIG....
hugs
åh thanks sweetie..!
men med dig här hade new york varit ännu underbarare. saknar dig multum. som alltid n'est-ce pas..? kramen e
mais oui mon cherie.....hur länge är du overthere....
måste vara fett......som inget annat...liksom ( mitt nya favvo bimbo ord - kul att lura folk att tro att man är totalt blåst )
Love har jag ett antal vaga minnen från. Basen var helt klart en av dessa. Min whisky sour en annan. En tredje var dessa mörka underjordiska rum som fick en att känna sig som en klubbande kanin (ett normaltillstånd stundtals dock). Ett fjärde var den finska diplomat som ihärdigt försökte mata mig med K. Jag lyckades dock få i honom tyngre droger AKA en slize med mycket ost runt hörnet istället. En viss saknad må jag säga. kram
hahaha. exakt. din beskrivning stämmer precis. ska kolla om det händer nåt där i veckan.
sebastian - gosh vad lätt folk tror att man är blåst. vad är det med världen. ser de inte att vi är typ smartast av alla. helt sick. faktiskt. men jag är helt klart in your liksom-fan club. det vet du. kommer hem till jul och till skånehem i januari. puss
Skicka en kommentar