Så nära och ändå så långt borta

För varje dag som jag sitter och lyssnar på specialrapportörerna inom FN blir jag mer och mer frustrerad. Mikrofonen under näsan och helt utan mandat. Två uppsatser ifrån action. Det kliar i fingrarna samtidigt som all energi har försvunnit. Fantastiskt oklart tillstånd.

Har ännu inte bestämt ämne för examensarbetet - och undrar om internationell konfliktlösning fortfarande känns helt rätt. Kräver en internationell konflikt. Finns visserligen i överflöd. Frågan är vilken konflikt jag är tillräckligt intresserad av. Tanken var examensarbete om internationell konflikt och master om nationell konflikt - ie Tjetjenien. Men nu har jag känt övertygelsen sjunka day by day.

Fick nyligen höra från Helsingforskommittén att situationen i Tjetjenien gradvis försämras. Säkerheten för tillresande är tydligen sämre än på länge. Att skriva en uppsats om Tjetjenien från Moskva känns märkligt på flera sätt. Men kan iofs på sitt sätt utgöra en intressant vinkel. Hursomhelst. När jag läste att Åsne Seierstad är aktuell igen så insåg jag att det är hög tid för mig att ta tag i min uppsats - och mitt liv.

Tyvärr tyckte jag att Bokhandlaren i Kabul var en klart medioker bok och blev väldigt besviken. Önskar att den hade varit sådär aha-bra som jag förväntade mig. Så nu är jag lite lagom reluctant - men det blir nog ett inköp så snart den kommer i pocket. All litteratur om Tjetjenien välkomnas varmt. Liksom allt som får mig uppsatssugen igen.