Mina allierade in plenary

Ibland förundras jag över diskrepansen mellan vad man förväntar sig ska hända och vad som faktiskt händer. Är i New York. På FN. För Sverige. Givetvis förväntade jag mig sällskap av svenskar och våra nordiska grannar. Så mycket som vi ska ha gemensamt. Vad händer. Inga nordbor i sikte.

Istället spenderar jag mina fina dagar på FN med Swaziland Schweiz och Syrien. Alla helt underbara på var sitt sätt. Lindi från Swaziland bjuder på supergoda mintgodisar och pratar om Macy's. Medan Jean-Daniel från Schweiz förklarar för mig hur processerna fungerar och berättar roliga anekdoter om talarna. Warif från Syrien är alltid så himla glad proffsig och påläst. Själv står jag och min mac för googling och teknisk support. Plus en och annan underhållande anekdot och iakttagelse såklart. Sakfrågor diskuterar vi bara i sak - inte substans.

Både Jean-Daniel och Warif fäller brännande träffande kommentarer så fort någon detalj ger möjlighet. Båda två är otroligt engagerade och också väldigt avslappnade. Snackar med allt och alla och så plötsligt - excuse moi - och så på med micen och tal till församlingen. Underbara. Kunde inte fått en bättre placering. Dessa två personer är helt klart min behållning - och räddning - den här hösten.