Aight. Minns hur exet redan i november snackade Snabba cash. Dröjde en stund men nu är den läst. Kluven.
De första hundra sidorna ett skämt. En ung etniskt svensk jurist från medelklassen låtsas. Utan minsta koll på varken förort eller öfvre. Vissa ordval sjukt märkliga. Sen när säger en latino "parkförvaltningens nit" eller en maffiaboss "arvedel". Sen när frågar ingen bakgrund. Onödigt oflyt i språket. Visst - korthugget och snabbt - men så odd att man ständigt tappar tråden.
På nåt vis känns boken skriven för att få in - just - snabba cash. Enkel och ytlig - men med rykte om sig att vara creddig och djup. Visst. För att vara enkel och ytlig är den bra - den inflätade intrigen lyfter boken totalt - men haussen beror nog mest på att den saknar konkurrens.
Anyways. Efter typ sidan hundra tar spänningen över. Totalt. Den klassiska flätan - ett kapitel var - är guld. Lite Vargas Llosa fast bättre. Ständigt lämnad med en fråga. Vill hela tiden veta.
Från sida ett tänker jag Mästaren och Margarita. När djävulen kommer till Moskva. Hur en brokig liten skara - djävulen en naken kvinna en svart katt - skakar om hela staden. Ingen förstår vad som händer. Varietéteaterns skandal går igen i JWs shoppingfrossa i London eller Jorges män på Smådalarö. Hur de tror sig. Frestas. Förloras. Det bara måste funka. Som om det nånsin har. Snabba lyckan. Smutsen efteråt. Snabba cash. Kåken.
Grejen med Mästaren och Margarita är att man hela tiden vet att det är djävulen. Man vet att han driver med kommunismen. Bara stash som räknas конце концоф. I Snabba cash finns ingen vacker ideologi att bryta emot. Bara ett svikande samhälle. Ingen är ond eller god. Alla är både mjuka och hårda. Att boken är öppen till sista sidan ger den definitivt en viss charm.
Samtidigt blir jag illa berörd. Frossande i kokain och prostitution är fine om det är brutalt. Eller dealt with. Men det är det inte. Bara en vanlig Jens som tycker det kan vara en lite kul bakgrund. Nothing much.
Precis som när jag såg Lilja 4 Ever blir jag förflyttad tillbaka till min tid i Ryssland. När jag insåg att en helt vanlig nattklubb innefattar striptease koppleri bordell kokain heroin allt. Arton år gammal tittade jag på all denna business fem nätter i veckan. Som på film. Utanför. Skyddad. Stum.
Allteftersom min ryska blev bättre svarade taxichaufförerna - den ultimata informationskällan all times - mer och mer välvilligt på mina frågor. Jag ville veta allt. Övergången från kommunism till hänsynslös råkapitalism. Vilka som hade då - vilka som hade nu. Hur maffian arbetade. Vad som var dealen. Vilka ställen som gällde. Hur jag alltid klarade mig. Informationen var lika spännande som skrämmande.
Men med mina egna bilder på Nadjor och Mrados ständigt på näthinnan har jag svårt att ta det som enkel underhållning. Som en sjyst fond för en tajt intrig. Funkar inte så.
fredag, augusti 10, 2007
Snabba cash
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Bra inlägg. Det där med övergången från kommunism till kapitalism tycker jag är himla intressant när det gäller de forna Sovjetstaterna. Vilket är godast egentligen?
Aaah, du skriver bara bättre och bättre ...
övergången till rå kapitalism häde "över natten", allt skulle grävas upp och ändras till det nya, vilket jag anser ett samhälle drabbas av direkt växtvärk /Magnus
lisa: gosh vad glad jag blir..! tack!
ja övergången från kommunism till kapitalism är verkligen superintressant. hur pendeln slår över och de två motpolerna visar sig vara är helt lika. korrupta system med tydliga hierarkiska maktstrukturer.
när jag bodde i ryssland 96-97 var det dessutom högkonjunktur och människor fullkomligt frossade. minns hur jag tittade på allt med skräckblandad förtjusning. så osmakligt men samtidigt så spännande. faktiskt lite som snabba cash..!
Bra inlägg! Utan att ens varit i Ryssland (eller läst snabba cash) så vet jag iaf vilket som är godast. Definitivt kapitalism, även om övergången i sig såklart har sina baksidorm är de iaf färre än de som kommunismen representerar. Den som behöver övertygas om kapitalismens förträfflighet kan läsa till Kapitalismens försvar eller om man känner för att läsa från andra hållet; no logo. ciao!
Intressant post. Håller med om vissa grejer, men inte allt. Kul att du tycker att den har ett "onödigt oflyt i språket". En annan skulle kanske säga att 90% av alla t.ex. bloggar har just det. Denna i mitt tycke värdelösa upphackade bloggsvenska sprider sig, känns som en del tidningar har hakat på trenden. Men vem är jag att döma, mina texter är säkert likadana...;)
Kör på!
Robban
ah jag ser din poäng. den korta bloggsvenskan i sig har jag inga problem med - tvärtom jag älskar den och driver den. i love :)
samtidigt håller jag med om att vanliga artiklar känns väl pratiga och liksom unga.
vad jag tycker är jobbigt i snabba cash är att det blir fel. typ kanslisvenska i en dialog. märkliga ordval. ord som lägger sig i vägen. stör flytet. det är skräp.
har du läst den btw..?
Yes...Helt klart en bok som berör, om än på olika sätt. Gillade första hundra sidorna, sen tyckte jag den tappade, och slutet tyckte jag var riktigt uselt. "Twisten" kändes väldigt tveksam, och jag stör mig på den uppenbara to be continued-avslutningen. Men det jag gillade var alla skildringar, Lapidus kan uppenbarligen sitt och alla andras sthlm väldigt bra. Svårt med hypade böcker, som alla andra saker, man förväntar sig mer alltid.
hahaha vad underhållande att vi läst den helt olika. och du. jag tänkte inte alls på to-be-continued men nu när du säger det. shit asså. vilken typ...!
pretentiöst av den värsta sorten
Skicka en kommentar