Perspektiv

När jag idag berättade för en serbiska att jag skriver uppsats om förebyggande av väpnad konflikt försvann vi in i ett långt samtal om krig. Visserligen har jag de senaste sex åren läst om och arbetat med olika konfliktrelaterade frågor men själv har jag oerhört svårt att föreställa mig hur det skulle vara att leva i ett krig. Att behöva fly från det som är mitt eget sedan generationer. Att veta vem jag kan lita på och inte. Att helt enkelt ha någonstans att ta vägen. Det är stor skillnad att vara internationell hjälparbetare och lokalbefolkning.

Snart jämförde vi Georgien och Serbien och hon förklarade skillnaden mellan ett kort krig och ett långt. I Georgien varade det senaste kriget i bara fem dagar. Då stannar allt upp medan alla väntar på att kriget ska vara över. Men om man har krig i fem år så anpassar man sig och skapar en vardag som trots allt är väldigt lik den vardag man hade tidigare. Att leva i krig är inte att leva i en skyttegrav. Striderna pågår i vissa områden och är påtagligt nära bara ibland. Det är liksom inte som på film tillade hon och skrattade varmt åt min bekymrade uppsyn.