Värdet av minsta beståndsdelar

När jag har gått på ett tretimmarsmöte har jag ofta en fem-sex sidor anteckningar. Ibland mer. Visserligen inte fulltext utan mer en sju åtta sammanfattande ord per rad. Men ändå. Många referenser att följa upp många oklara spår att utforska. All info ska stuvas om och strömlinjeformas för att så småningom bli en kort och lättförståelig rapport. Överskådlig men djupgående. Formell men tillgänglig.

Det fanns en tid då jag tyckte att det var oöverstigligt svårt och hade ett djupt IM. Men nu är det en utmaning. Testar hur snabbt jag kan skönja mönstren - hur begåvad jag egentligen är - om jag kan gruppera det väsentliga. Fascinerande att se vilka länder som förändrar processen och var eventuella fallgropar eller gryende utvecklingsmöjligheter finns. Otroligt kreativt. Ibland får jag se mig slagen när rapporten når högre ort - dvs min diplomat - men allt oftare kryssar jag rätt.

Givetvis är denna utveckling helt och hållet tack vare bloggy. Att lära sig se nyheter bland nyheterna och rävar bakom diplomatöronen är i mycket en träningssak. Liksom att koka ner informationen till minsta beståndsdelar. Faktiskt så är det full matematik över processen - minsta gemensamma nämnare - och ren logik i drag och motdrag.

I helgen var jag hemma och sjuk och tittade igenom Aktuellt och Rapports senaste sändningar och än en gång slog det mig vilket enormt arbete journalisterna gör - varje dag. Svåra frågor som jag får milslånga mejl om och som tar mig enorm tid att bearbeta - serveras plötsligt på två minuter på lättförståelig svenska. Nordkorea har kärnvapen. Nordkorea testar sina kärnvapen. Nordkorea upprör Säkerhetsrådets samtliga femton medlemmar. Och så en kort intervju med Blix som säger att det är för att Nordkorea känner sig isolerat och att lösningen är samtal. Voilà. Så enkelt.