Professionalisering av MR-arbetare

Lyckan var total när jag i förra veckan fick gå på lanseringen av Guiding Principles for Human Rights Field Officers Working in Conflict and Post-conflict Environments. Tio riktlinjer för MR-arbetare i fält - från lagtext till granskning till rapportskrivning - helt genomsyrad av de svåra moraliska avvägningarna som kantar MR-arbetarnas vardag.

I Gori slogs jag av hur lite de lokalanställda kunde om internationell rätt och mänskliga rättigheter trots intern UNHCR-utbildning. Det visade sig att internutbildningen hade varit alltför teoretisk med ett överflöd av information på tung akademisk engelska. Snart satte jag ihop små training kits för mina lokala kollegor. Wikipediasammanfattningar blandat med UNHCRs skrivregler och fackordlistor.

När jag googlade som bäst hittade jag ovan nämnda riktlinjer och blev mäkta förvånad att jag inte fått dem i handen långt tidigare. Detta borde vara samtliga MR-arbetares bibel och alldeles särskilt i fält. Tydliga och lättförståeliga utan att ge avkall på substantiella sakfrågor och - som sagt - moraliska dilemman. Gori-kollegorna tog till sig riktlinjerna förbehållslöst och mitt lilla training kit var en succé.

Förutom det uppenbara målet att skapa en doktrin för mänskliga rättigheter och en självständig roll för den som arbetar med mänskliga rättigheter länkades riktlinjerna under debatten till RTP - Responsibility to Protect - ett av de mest spännande områdena inom folkrätten just nu. Precis framför mig satt dessutom namnkunnige Ed Luck från IPI.

Kunde knappt hålla mig i schack till frågestunden som jag givetvis inledde med min lilla fälthistoria. Stora skratt i lokalen - en köpt röst - men samtidigt intressant för alla högkvartersbyråkrater som såg lanseringen som ännu ett lunchmöte. Plötsligt kom praktiska tankar kring användningsområde och funktionalitet. Det goda gensvaret från panelen lät inte heller vänta på sig. Helt enkelt en bra lunch.