I torsdags var jag på premiären av Sergio. Tio stolar från Ban Ki-moon. Oförberedd på vad som komma skulle. Ett par timmar senare lämnade jag tyst salongen. Alldeles tagen. Vilket öde. Vilket liv.
onsdag, juni 24, 2009
Sergio
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar