Sergio en vecka senare

När jag lämnade biosalongen var jag helt tyst. Lycklig och ledsen på en och samma gång. Fylld av tankar har jag haft svårt att lägga denna karismatiske Sergio åt sidan - liksom givetvis FN:s bristande säkerhetsrutiner. Inte heller kunde jag låta bli att jämföra storslagenheten i en enda människas liv med litenheten i mitt eget.

Men snart så började min mer journalistiska sida vakna. Ingen kan vara så perfekt. Det här var ju rena martyrdöden. Snart hade jag ringat in följande. Sergio hade ett lätt revolutionistiskt förflutet - vilket iofs inte alltid är fel. Sergio var starkt kritiserad för att gå krigsförbrytares ärenden - vilket kan vara en omskrivning för att de facto nå en lösning. Sergio var notoriskt otrogen - vilket mest är ett tidstecken. Sergio hade ständigt favoriter bland kollegorna - vilket mest motsäger filmens beskrivning av en lagledare. Sergio hade dessutom förhållanden med sina kvinnliga kollegor - vilket väl bör vara undantag snarare än regel.

Visserligen verkar han ha varit en otroligt karismatisk och dynamisk person - men samtidigt går mycket av hans gärning emot öppenhet demokrati och jämställdhet. Så då är frågan om man måste vara en karismatisk stilig man utan större samvete med förkärlek för korta intensiva förhållanden - för att bli en FN-stjärna. Själv har jag otroligt svårt att se en kvinna med samma resumé och charm - få såväl kollegornas som folkets bottenlösa kärlek.

Intressant nog så var det en italiensk diplomat som avbröt mig i mina tankar och menade att en kvinna visst kan vara en stjärna som Sergio. Minus kärleksaffärerna förstås. Men att hon ännu inte finns på film. Diplomaten förklarade det som om han satt inne med all världens visdom och jag var fascinerad över att det var han och inte jag.

Mina egna erfarenheter visar om och om igen att det är otroligt svårt att vara kvinna och göra en liknande resa. Samtidigt är jag fascinerad över hur Sergio vände alla komplimanger och all uppmärksamhet - som i mycket påminner om en kvinnas situation - till sin fördel. Själv lägger jag för mycket energi på att irritera mig.

Men mest av allt är jag lättad över min fördjupning i ämnet - så att jag inte längre ser Sergio som en ikon utan som en hel vanlig dödlig människa som inspirerar och förargar i lika delar. För mig är en sådan bild mer inspirerande än den som HBO presenterade i torsdags.