Lite absurt på nåt vis

Äntligen har vi - läs storebror - lyckats installera bredband i det hus vi bor. Tidigare har vi bara haft på kontoret på gården. Inser här och nu när jag surfar det sista innan jag ska gå och lägga mig - att jag förutom ma pa storebror plus sambo samt övernattande gäster träffat ingen sen jag kom hem. Och inte ens reflekterat över det.

Sitter här i mörkret mitt i ingenstans och storsurfar nätet. Helt ensam. Ma och pa har lagt sig. House i poden. Katten runt fötterna. Svagt genom musiken hör jag väggklockan slå tolv. Fullkomligen älskar det.

Vad lätt man anpassar sig. Saknar inte New York det minsta just nu. Känns inte ens som jag bytt tempo. Knappt som jag varit där. Hur skönt som helst. Och jag vet att den 3 februari kommer jag längta dit så jag dör. För det är dan innan jag åker.