Heroes

För den som inte vet hur jetlag känns kan jag sammanfatta det i ett ord - illamående. Som vägrar gå över. Det värsta är att man dessutom måste vara vaken hela dagen - för att det ska gå över - och försöka sova hela natten. Att vara vaken illamående och sysslolös är inte det lättaste. Eller att sova i tryckande värme med skrikande grannar.

Min lilla lättnad är att jag knäckt en sådär tio avsnitt av Heroes. Och jag är fast. Det enda jobbiga är att alla har sån huvudvärk hela tiden. Gosh vad det får mig att känna efter.

The plot lite kort. Ett antal människor i världen besitter övernaturliga talanger. Använda på rätt sätt är de tillgång och underhållning - på fel sätt jordens undergång. Eller iaf en liten atombomb i New York. En indisk forskare är talangerna på spåren. Men fler vill åt dessa personer... Okej ni förstår. Spänningen stiger by the second.

Det astonishingly coola är att handlingen hela tiden vilar på en serietidning. Riktigt förtjust. Allt blir mycket mer effektfullt på nåt vis. Samtidigt som det känns lite som nördarnas revansch. Ännu mer förtjust. Eller vad sägs om citatet You've gotta embrace your inner freak. Hahaha. Kan se manusförfattarna framför mig.

Andra lätt underhållande detaljer - som att Mohinder ser ut som en någorlunda ung Michael Jackson eller att Nathan ser ut som Robbie Williams - är säkert inte lika planerat.

Visst. Serien känns på många sätt väldigt spretig. Särskilt de första avsnitten. Och kanske ännu mer som jag tittade på halva första och hela andra snittet hemma. Väl här tittade jag först på the director's cut och sen på tredje. Lite intressant är förresten att the director valde en pingligare fru till polisen. Och en mer mellanösternig radiator. Förmodar att mellanösternig radiator faktiskt framstod alldeles väldigt mycket för mycket terroristig än tänkt för en amerikansk publik. But dono.

Samtidigt är det just spretigheten som gör serien så bra. Det är omöjligt att sätta ond eller god. Ledtrådarna är otroligt väl gömda - om de ens finns. Just avsnitt tio avslöjar en hel del. Liksom en vändning.

Lite svårt att förstå hur den ska hålla hela två säsonger. Förmodligen därför det är så stort persongalleri. Annars tillhör jag den skara som bara dog på Lost. Hur seg VAR inte den serien egentligen. Ah well. Tio avsnitt funkar iaf alldeles utmärkt.