Om att åka buss

I sommar har jag åkt en hel del tåg och buss. En del i min omgivning tycker att det är lite märkligt och - har det visat sig - åker inte själva buss för att det är lite pinsamt på nåt vis. Som att man inte har råd med bil. Själv förstår jag inte alls den tanken - kommunala färdmedel är ju en fantastiskt god idé - man slipper parkera, kan läsa/sova/arbeta under färden och så länge man är stadsbo åker man från dörr till dörr. Obs! Gäller enbart när det är för långt/blåsigt/regnigt för att cykla!

Däremot har den praktiska insikten varför man inte sen åker buss slagit mig med full kraft. Motorljudet är så högt att det susar i öronen resten av kvällen, stanken från den ickefungerande men tyvärr inte avstängda toaletten är outhärdlig och om möjligt än värre när elementen trissas upp på högstanivå, imman på rutorna döljer den annars fantastiska utsikten och det är tydligen omöjligt för olika bussområden att synka så man slipper väntetider uppemot en timme på knutpunkterna. Just väntetiderna vid byte gör att buss helt enkelt inte fungerar på landet.

Minns även hur 539an hemma alltid läckte när det regnade och hur bussföraren - till passagerarnas stora skräckblandade förtjusning - mer än en gång råkade svänga höger istället för vänster ut på huvudleden.