Hemma

Märkligt det där med New York. Första året jag bodde här så kände jag en så stark hemmakänsla att jag inte ville lämna utan att veta att jag skulle tillbaka. Lite sorgligt och nostalgiskt på nåt vis. Lite hämmande. Nu känns det mer som hemma som ett föräldrahem - man vill lämna för att utvecklas men är trygg i vissheten att det finns kvar.

Alla känner fortfarande igen mig. Gamla vaktmästaren från lyan på 11e gatan ropar glatt när jag cyklar förbi. Israelerna på mitt favvocafé undrar vad jag gör nuförtiden. Ryska med mina ryssar kinesiska med mina kineser. Inga konstigheter att man är här ibland och borta ibland. Obeskrivlig känsla av frihet och lätthet. Så himla skönt.