Lyssnar för lite på radio

Har alltid varit en så total radiolyssnare. Radion stod alltid på i stallet när jag var liten - så himla bekvämt att inte behöva vända kassetten. Metropol med Storm och Levy på fredagskvällarna. Eldorado med Kjell Alinge på söndagsförmiddagarna. På den tiden var Kjell Alinge uppfattad som någorlunda bisarr med jordens underbaraste röst och skönaste mustasch. Och de längsta monologerna i radiohistorien. Radiosporten - my gosh - som alltid spelade de roligaste låtarna. Och sommarpratarna när de fortfarande var på P3. För att inte tala om supersega Svensktoppen som bara var bra på våren när schlagerbidragen kom med. Typ Eldorado. Eller Alexandra. Åh.

Men iom att jag bytte från Jens of Swedens underbara lilla mp3 till pod så försvann liksom mitt radioliv. Radiotillbehör till poden funkar sådär. Så idag tar jag tag i mitt liv och streamar City 106.5 bara för att lyssna in mig på senaste låtarna. Och vad spelas om inte Axwell och Salem al Fakirs It's True. Haha. Stor humor.

Notera att fotot är taget i våras. Min granne här i ABC langar alltid upp sin - denna - radio på dörren när det är vackert väder. Notera hållaren.

623 minuter grafisk formgivning

Igår morse satte jag mig på mitt favvomorronfik 07.24. Gick hem några timmar senare och nästa gång jag tittade på klockan var hon 17.47. Med andra ord hade jag suttit 623 minuter i sträck - minus promenaden hem. Pappa brukar alltid säga att man hittat rätt om man arbetar så koncentrerat att man inte märker när det blir kväll.

Under dagen igår skapade jag min första alldeles egna företagsannons för Elina Jonsson Klefstad - min formgivningspärla. Dessutom lämnade jag marknadsföringsmaterial till första projektet för In Grandma's Arbor i USA och UK. Och så lade jag om hemsidorna så att de ska fungera även i internet explorer - så småningom - och inte bara fina firefox. Med andra ord var det en alldeles fantastisk dag.

Oväntat radikalt av Corren

Det här klippet är verkligen helt absurt. Fascinerande att höra pedofiler prata helt öppet med två journalister med kamera. Så overkligt realistiskt på nåt vis.

Bredbandsdjungeln

Man får vara bra uppmärksam för att inte bli lurad när det kommer till bredband. Inte bara för att uppkopplingen sällan är så bra som utlovats - bredbandskollen är synnerligen behövd - dessutom sänker leverantörerna priserna utan att meddela befintliga kunder.

När jag skulle byta abbonemang i Lund så upptäckte jag att Com Hem via autogiro drog det gamla högre priset. Så när jag ringde kundtjänst för bytet påpekade jag att det var lite märkligt. En vansinnigt otrevlig person meddelade mig att han inte hade en aning om när det hade ändrats - inte tänkte ta reda på det - och att det i vilket fall bara rörde sig om 20 kr per månad. Vilket gjorde mig än mer svårhanterlig såklart. Så till slut lovade han att dra av 20 kr per månad för de 6 senaste månaderna. Fine. När jag nu fick fakturan fanns inte spåret av avdragna slantar. Ringde kundtjänst igen - som den här gången var fantastiskt trevlig mind me och som talade om för mig att inte ens en notering om mitt förra samtal hade gjorts. Men till nästa faktura så...

Milleniummiljonerna

Lyssnade klart på Stieg Larsson häromdan och tittade precis på Uppdrag granskning Milleniummiljonerna och känner mig helt mållös. Hans bror och pappa är bara inte sanna. Brodern säger saker som "det har utdelats tasksparkar från båda håll men gjort ondare på oss för vi har pungkulor". Vem som har läst Stieg Larssons böcker kan öht tro att Stieg frivilligt skulle ge en sån person fullständiga rättigheter till sitt material..? Själva kärnan i materialet är ju just Lisbeth Salanders avsky för sådana män. Som hatar kvinnor. Nästan en bok i sig självt.

Mest besviken blir man trots allt på Norstedts förlag som inte tar större hänsyn till upphovsrätten och materialet. Pengarna är en sak - men utgivningen en helt annan. En delad situation mellan familjen och sambon skulle vara det minsta man kan begära.

Alldeles mörkt ute

Idag har det varit tryckande varmt - nästan trettio grader. Och för en fem minuter sen blev det alldeles mörkt. Och klockan är inte ens sex. Min väderwidget på macen tyder på att det kommer bli ett fett åskoväder nu. Mums.

Årets stora händelse

Är annars att Google förra veckan lanserade svenska på sin översättningstjänst. Som jag har väntat och så upptäckte jag det inte ens själv - utan min granne berättade det för mig när jag var utanför dörren och testade foten. Minsann.

Uppmärksammat både i Svenskan och Dn.

Inte längre bara gorgeous

Vid ett flertal tillfällen har jag ondgjort mig över sexistiska kommentarer i New York i allmänhet och Alphabet City i synnerhet. Brukar tänka att jag befinner mig i Qatar eller Taliban-Afghanistan för att bli glatt överraskad de gånger ingen säger något. Men vanligtvis får jag så mycket kommentarer om mitt utseende att jag önskade jag hade burka. Eller en AK4. Beroende på hur man ser det.

Men iom min trasiga fot har jag gjort en major upptäckt. I onsdags försökte jag ta en promenad runt mitt hus. En runda som i vanliga fall skulle ha tagit fem minuter tog nu tjugofem minuter och halvvägs runt undrade jag exakt hur bokstavligt jag skulle tolka sjukvårdsupplysningens råd att stödja på foten till smärtgränsen.

Plötsligt får jag en alldeles magisk insikt. Det är tyst. På tjugofem minuter har jag inte fått ett enda gorgeous inte ett enda bless you inte ett enda oh mama inte ett enda ögonkast inte en busvissling inte ett stön. Nada. Trots mina väldigt fina kläder och utsläppta blonda hår. Jag inser att jag helt och hållet är mig själv och ändå inte en enda gång blir störd i mina tankar. Det här är första gången sen jag senast var i Sverige som jag känner mig så avslappnad på stan.

Så kommer nästa insikt. Det är ju såklart för att jag haltar och vinglar. Ha. Ingen vågar titta på mig för att jag är handikappad. Och så ser jag det. Folk tittar åt sidan. Och lämnar plats. Kikar under lugg men inget mer. Tänk att det var så enkelt. Samtidigt som det är så tragiskt. Både och.

New York med nya ögon

Kanske inte har framgått så tydligt på bloggy - men förra måndagen så råkade jag ut för en ganska allvarlig cykelolycka. En taxichaufför slog plötsligt och helt oväntat upp en dörr när jag cyklade förbi. Det var helt och hållet hans fel och jag hade ingen som helst möjlighet att förutse smällen. Kanten på dörren skar genom min fot och jag fick ett sår som tom var för brett för att sys. Först fick jag en chock. Men när chocken släppte gjorde det ungefär hur ont som helst.

Motvilligt måste jag erkänna att mitt sjukhusbesök var fantastiskt och att jag på 45 min fick såväl röntgen som hjälp av supergullig läkare och dito sköterska. Till skillnad från eländet i Sverige. Sedan tog det mig tio dagar innan jag kunde gå utanför lägenheten. Så i torsdags skulle jag ta en avskedsdrink för supergo vän på 21 gatan vid 5e Ave. Visste att jag inte kunde gå - och alltså inte ta tunnelbana - men taxi kändes ändå onödigt. Så jag testade. Och visst. Gå funkar inte - men cykla funkar utmärkt. Och än en gång blev jag förälskad i Huffy.

Vilade i fredags och idag cyklade jag igen. Så fascinerande att inte ha varit utanför dörren på tio dagar. Känns som jag varit bortrest. Har saknat min fina fina stad så himla mycket. Cyklade längs smågatornas stora trädalléer och sneglade uppåt höger för välbekanta Chrysler building. Åh. Allt är liksom i Kodak-färger.

Hollywood

Först av allt. Just nu lyssnar jag på Felix Da Housecat.

Uppdateringar på gång

Lördag kväll och jag sitter hemma med bara lagom ont i foten. Funderar på de två senaste veckornas insikter om amerikansk sjukvård, oväntat oempatiska människor, oväntat empatiska människor, livet som skadad, varför man inte kan flytta sin blogg till ett annat googlekonto samt varför Contribute inte verkar ha ingått i min CS3 Suite. Och eftersom jag har varit så dålig på att uppdatera mig tänkte jag tillbringa lördagkvällen med att skriva. Helt enkelt. Nu kör vi.

Sextioåtta

Trappsteg. Tar väldigt lång tid på en fot. Bara för att nå ytterdörren.

Into the Wild

Älskar filmen. Avskyr slutet. Allt det fina i filmen förstörs liksom på slutet. Att någon är så nonchalant stör mig. Den som är uppvuxen på landet skulle aldrig göra något så ogenomtänkt. Men de första två timmarna får högsta av högsta. Gillar särskilt passusen på gården.

Insikter

Häromveckan blev jag kallad människor från gatan. Sådana som inte kan tas emot på bjudningar. Utan titel utan efternamn utan miljoner. Inte ens hänfört fnissig. Man har ju ingen aning om vilka de är. De där. Lite senare blev jag nekad inträde till ödsliga The Box eftersom jag varken var supermodell, kändis eller miljonär. Alldeles oönskad.

I samma veva skär en knivskarp taxidörr rakt genom min fot. Plötsligt är det inte längre någon som busvisslar. Inga gorgeous hörs på gatan. Istället för att vara lång och blond var jag på sekunder halt och blodig. Något som katten släpat in. Sen i måndags ligger jag nerbäddad i sängen oförmögen att gå - och inser att de allra flesta av mina vänner är alldeles vansinnigt upptagna. Såklart. För de lever i New York. Staden där alla pratar sjukt högt och ingen kan fokusera blicken. Där alla ska ha en titel på femton rader oavsett om de bidrar med något samhällsnyttigt eller inte.

Och det märkliga är att jag njuter i fulla drag av min paus från showen. Allas nervösa ansträngningar att passa det så magiskt tillrättalagda könsstereotypa amerikanska svensk-amerikanska och stockholmska samhället. Äntligen kan jag andas. Och tänka. Utan att behöva dissa och noncha. Bara vara en loser. Och det känns så befriande skönt.

Ännu mer Koop

Ifall man skulle vilja bli på väldigt bra humör så är det här en favorit.

Vansinnigt ovackra

Helt fascinerad över mingelfotona i dagens svenskan. För mig är det obegripligt hur en professionell fotograf kan få dessa vackra människor att se så groteska ut. Ansiktsfärgen är grådaskig och håret som svinto. Finns det inget naturligt mellanting mellan total retuschering och brutal sjukhusrealism. Typ naturligt vackra bilder..?

Jazz

Barndomsminnen i bilen ner till sommarstället på Österlen. Mammas och pappas sommarfester med storband. Pappa och jag diskar efter sena restauranggäster till tonerna av Louis Armstrong. En oväntad och livsomvälvande upptäckt av Nina Simone i en skivaffär i Dublin när jag var fjorton. Underbar sommar i vitt tjugotalsvardagsrum i Skillinge med Lisa Ekdahl. Överdjupa kvasiintellektuella jazzförståsigpåare som fick mig att må fysiskt dåligt i Florens. Världens kanske bästa konsert med Koop på Hiro Ballroom i New York i höstas. Jazz helt enkelt.

Humor från oväntat håll

Faktiskt riktigt roligt. Oväntat. Och förmodligen en fullträff ur marknadsföringssynpunkt. Hittade den via Älskade dumburkens underhållande frågor och svar om TV-serier.

Sådana föräldrar sådana barn

Foto lånat från Babybjörn.
Mamma och pappa har alltid sagt att det inte är någon större idé att ge barn regler och förmaningar, för barnen kommer i slutänden alltid att bete sig som sina föräldrar i vilket fall. Oftast.

En ny svensk undersökning visar att unga män som vuxit upp med en yrkesarbetande mamma blir mer jämställda. Och amerikansk forskning visar att högpresterande män med yrkesarbetande eller välutbildad mamma, tenderar att välja en dito livspartner. Förhåller mig visserligen tveksam till formuleringen "smart kvinna blir bra mamma" då smart inte alls handlar om utbildning - smart kan man vara ändå, och reagerar dessutom inför det låga antal män som anser att en smart kvinna blir en bra mamma. Hur kan hela 32 procent vilja ha en dum kvinna som mamma..? Men ändå intressant läsning.

Forgetting Sarah Marshall

Såg Forgetting Sarah Marshall på Regal Union Square häromdan. Mot alla odds - och kanske pga mina låga förväntningar - måste jag erkänna att den var riktigt rolig. Pinsam underhållande och oväntad. Så när ni får chansen - se den. Men kolla inte på hela trailern för klippen är mycket roligare i sitt sammanhang - och när de är oväntade.

Sveriges kanske skönaste par

Tänka sig. Två av mina absoluta favoriter Kitty Jutbring och Kristofer Åkesson har blivit tillsammans. Minns intervjun i Hasses brorsas låtsassyrras kompis - där det tydligen hettade till. Snyggt..!
Btw bara måste ni titta på det avsnittet för kidsen är underbara.

TV-kväll i Alphabet City New York, NY

På väg hem på Ave A så passerar jag denne man som koncentrerat tittar på TV. Som han ställt på en soptunna och kopplat till en liten låda nere till vänster. Simpsons. Givetvis bara jag som reagerade. Notera även trumpinnarna i bakfickan. Och mosaiken på lyktstolpen.

Träskofrossa

Roligt att läsa att det går så bra för swedish hasbeens. Och att de har den goda smaken att ha en så fin hemsida. Givetvis har jag med mig svarta tofflor till nevvan. Liksom bruna i mocka och sandaler i gult.

Alldeles nyförälskad

När jag skulle kila bort till vagnen och köpa en sen lunch råkade jag se jordens finaste skateställe. Slank in en sväng och blev alldeles tagen. Så fina fina fina. Alla på rad. Alla i färg. En superfin vit. Pratade lite med den mycket sympatiske Brandon tog några kort och drog. På vägen tillbaka gick jag in igen för att fråga om öppettiderna. Väl hemma funderade jag en stund. Så bestämde jag mig. Jag har verkligen alltid velat ha en skateboard. Alltid. Så nu har jag en.

När jag väl insåg hur svårt det är - nej jag har aldrig åkt förut - så tänkte jag nöjt att den är lika fin på väggen. Tills jag träffade Ken i trappen. Ken är jordens skönaste granne. På håll ser han ut som tjugo. He's gott'em moves you know. Först när man kommer nära inser man att han snarare är femtio. Hur som helst så berättade han om sin uppväxt på LES och hur de tjuvåkte i tunnlarna till World Trade Center. På lagom nivå lärde han mig grundläggande do's and dont's. Så nu ska det övas tidiga mornar på basketplanen i kvarteret. Om någon har några tips så.... tveka inte.

Det jag framförallt har insett är att jag för första gången i mitt liv - lagstadgad ridhjälm undantagen - måste köpa nån slags skydd. Cykla är en sak - för det är jag så magiskt bra på - det här är nåt helt annat.

Tisha tajts

Åååååh. Förstår inte hur det kan vara två år sen jag spelade senast. Insåg direkt hur mycket jag har saknat det. Fibblandet med knappar. Dansandet för sig själv i tisha tajts och tofflor. Små ahaupplevelser när gamla knappar gör nya saker. Och den totala lyckokänslan när två låtar fullkomligt flätas ihop. Tyvärr blev det inte mycket flätat ikväll. Första mixen satt perfekt men sen blev det mest droppar och snabba fades. Men musiken var grym. En noga utvald låtlista på nästan två timmar. I urval nedan. Och sen svävade jag hem på lyckomoln tvärsöver Manhattan på 12e gatan utan händerna på styret och med Ankie Baggers fantastiska Where Were You Last Night i öronen.

Glücklich Heiko & Maiko
Russian Mix Heiko & Maiko
All This Love (En apelsin refix) Similou
Nöjd? (Spånka NKPG Remix) Veronica Maggio
Young Folks Peter, Bjorn & John feat. Victoria Bergsman
Sonnenschein (Full Vocal Club Mix) Heiko & Maiko
These Boots Are Made For Walking (Gomi & Escapes Club Mix) Jessica Simpson
Take Me Away (DJ Bomba & Paolo Back To The 80's New Styling Remix) Stonebridge Feat. Therese
It's True feat. Salem Al Fakir (Gabi Newman Remix) Axwell & Ingrosso
Eighties Claes Rosén
Pjanoo Pryda
Let Me Think About It Ida Corr vs. Fedde Le Grand
Appreciate Me Amuka
SOS (Skylark Mix) A-Studio Feat. Polina
Shady Lady Ani Lorak (Ukrainas bidrag till Eurovision..!)
Absolutely Everybody (Almighty Mix) Vanessa Amorosi
Bodycrash (Dirty South Remix) Buy Now
Into The Groove Madhouse
How Will I Know (Junior Vasquez Mix) Whitney Houston
Take Me To The Clouds Above LMC vs. U2

Eventuella länkar kommer först imorron för nu måste jag sova.

Uppdatering 1 Om jag inte hittat mixen har jag bara länkat originalet.
Uppdatering 2 Lyssna på låtar online är grymt svårt. För att inte tala om att länka låtar. Beatport-länkarna går bara till portalen nu. Ska se om jag kan fixa det, annars får ni söka. Är som sagt inte ett dugg förvånad att folk bara tankar musik..! Morr.

Pryda för hela slanten

Äntligen har brandlarmet tystnat så jag kan gå och lägga mig. Nu när jag precis insett att den sköna sköna låten som Axwell spelade för några veckor sen är Pjanoo med Pryda så kan jag sova gott. Älskar crescendot. Älskar pausen i mitten på 4.03. Älskar framförallt att den trängs med en hel massa prydamelodier i min itunes. Åh.

Reaktionsförmåga

Klockan är 03.41 på morronen. Kom hem sent från min middag och har suttit framför datorn och plockat lite låtar. När brandlarmet precis gick så kopplade jag snabbt ifrån datorn kameran och hårddisken och tog väskan med plånboken och telefonen ut i trappuppgången.

Genom fönstret ser jag att iaf två grannar är vakna. När jag kommer ut i trappen ser jag rök men det luktar inget. Rekar lite och inser att det förmodligen bara är ånga. Men det som fascinerar mig är att ingen granne ens har öppnat en dörr. Då. Någon stiger ut på min våning. Äntligen tänker jag. Men nej. Han skulle bara ut och röka och tittar oförstående på mig. Utan att alls reagera på brandlarmet som tjuter öronbedövande. Plus att han inte kan sluta le fånigt. Eftersom jag ju är blond. Vilket är betydligt större i detta kvarter - än att det skulle brinna.

Sen kilar en annan granne förbi och tittar förvånat på mig med datorn under armen. När jag frågar henne vem som gjort vad säger hon oh its us. Just some steam. Alltså det här är helt bisarrt. Hela huset är vaket och steamar och röker och ler och kilar runt 03.41 på natten medan larmet tjuter så man blir helt vansinnig. Som sagt. Mitt kvarter är galet.

labelelaine debuterar i new york

Imorgon. Så nu plockar jag ihop lite sköna låtlistor. Och jag säger bara ojojoj här ska spelas. Gud vad roligt det ska bli att få höra alla sina favvoplattor på klubb igen. Senast jag klubbspelade var när jag värmde för Alf Tumble på Friday Beat i Malmö för mer än två år sen.

Robyn spelar på Grand Ballroom ikväll

Aouch. Jag har helt klart dubbelbokat kvällen ikväll. Tänkte gå på Robyn när hon kom till New York men trodde det var först nästa vecka. Egentligen är jag inte så himla förtjust i Robyn - tycker att hon ofta känns så krystad - alltså en ännu större anledning att faktiskt se henne. Skulle så gärna vilja tycka att hon är grym. Men nu ser det ut som att det blir en drink och middag med goda vänner istället. Ah. Det är inte lätt när det är svårt.

Underbara nittiotal

En av mina absoluta favvogrupper när jag gick på gymnasiet var Portishead. Givetvis läste jag Fredrik Strages begåvade ord om deras comeback för en tid sedan - men har ändå inte hunnit lyssna in mig. I samma ögonblick jag gick in genom dörrarna på Virgin Store idag kände jag igen det karakteristiska soundet. Även att Machine Gun ligger långt ifrån All Mine. Sjukt bra verkligen.

Hallo Megafone..!

Trillade precis in en face request. Underbar purfärsk nyproducerad electro slash hiphop. Lyssna och njut. Läs mer. Joina.

Streets of New York

Känner att det är på sin plats att visa den charmiga baksidan med New York. Att det på många sätt känns som att jag bor i ett veritabelt U-land. Särskilt när jag cyklar. Samtidigt som det är väldigt vackert.