Äntligen äntligen äntligen...

Äntligen har jag lyckats ta mig ur lägenheten. Trodde knappt det skulle hända. Har sen i måndags legat djupt nerbäddad med min fina fina mac och tittat på TV-serier med huvudet dunkande av jetlag. Nästa gång jag reser så långt som en meter ska jag ha minst en veckas semester som buffert. Med room service.

Med darrande steg har jag idag rört mig i en magisk triangel. Fika i West Village med fellow interns. Strolling shopping and serious picture taking alldeles ensam i China Town. Hem till East för lite Ipren vila och meditation. Så slutligen middag i West Village och walk hem till East.

Notera de vackra stolta fina röda trycken på samtliga påsar när man handlar här. Notera även den svarta lätt sanitetsliknande påsen man får i mataffären. Min grafiska näsa fullkomligen älskar detta och givetvis var jag tvungen att föreviga dessa vackra förpackningsprodukter. Innehållet är fem pasjminasjalar en cola en juice och en - såklart - bagel. Notera slutligen vårt fina parkettgolv.

Bokens dag på Skillinge teater

Foto lånat från Kinna.
För den som befinner sig i krokarna av Skillinge idag så presenterar mamma I mormors berså på Bokens dag. Bara att kila förbi och kika. Finns även en hel del andra spännande böcker. Mest om trädgård konst och mat. Dessutom en slutsåld debatt efteråt.

Storasyster har fått upp tempot igen

Foto lånat från Kinna
Kanske är det jag som är dålig på att uppdatera mig men tycker att storasyster haft lite temposvackor i augusti. Därför hon så snällt länkat till mig. Men nu har hon fått upp lite anda igen. För den som inte - mot all förmodan - vet det redan så är storasyster matbloggare. Gårdagens pastarecept är så enkelt att tom jag kan göra det. Andra recept är spaltmeter och hur avancerade som helst. Bra blandning.

Läs om hennes - av kommentarerna att döma - mycket uppskattade bokhämtarkväll. Lite humor är att Kinna lägger upp fantastiskt vackra förebilder och Ragazze precis lika vackra efterbilder.

Härlig morgonläsning

Slog upp min digitala svenska till frukosten precis. Hade ingen aning om att Mormors bageri var så exotiskt. Ägarna är från Iran och Irak. Hur otippat är inte det - att de har ett konditori. Brukar alltid sukta lite utanför fönstren men går sällan in. Saknar fåtöljkänslan. Men nu är jag taggad på Karlsbadergifflarna i januari.

Roligt att läsa deras minnen av mormors bak. Framförallt surdegsbrödet. Och hur någon av dem är helt engagerad i familjens bageribusiness utan att ens gilla kakor särskilt mycket. Intressant att se hur mycket man har gemensamt. Alltså jo jag älskar kakor - men jag är inte så bra på att baka dem.

Heroes

För den som inte vet hur jetlag känns kan jag sammanfatta det i ett ord - illamående. Som vägrar gå över. Det värsta är att man dessutom måste vara vaken hela dagen - för att det ska gå över - och försöka sova hela natten. Att vara vaken illamående och sysslolös är inte det lättaste. Eller att sova i tryckande värme med skrikande grannar.

Min lilla lättnad är att jag knäckt en sådär tio avsnitt av Heroes. Och jag är fast. Det enda jobbiga är att alla har sån huvudvärk hela tiden. Gosh vad det får mig att känna efter.

The plot lite kort. Ett antal människor i världen besitter övernaturliga talanger. Använda på rätt sätt är de tillgång och underhållning - på fel sätt jordens undergång. Eller iaf en liten atombomb i New York. En indisk forskare är talangerna på spåren. Men fler vill åt dessa personer... Okej ni förstår. Spänningen stiger by the second.

Det astonishingly coola är att handlingen hela tiden vilar på en serietidning. Riktigt förtjust. Allt blir mycket mer effektfullt på nåt vis. Samtidigt som det känns lite som nördarnas revansch. Ännu mer förtjust. Eller vad sägs om citatet You've gotta embrace your inner freak. Hahaha. Kan se manusförfattarna framför mig.

Andra lätt underhållande detaljer - som att Mohinder ser ut som en någorlunda ung Michael Jackson eller att Nathan ser ut som Robbie Williams - är säkert inte lika planerat.

Visst. Serien känns på många sätt väldigt spretig. Särskilt de första avsnitten. Och kanske ännu mer som jag tittade på halva första och hela andra snittet hemma. Väl här tittade jag först på the director's cut och sen på tredje. Lite intressant är förresten att the director valde en pingligare fru till polisen. Och en mer mellanösternig radiator. Förmodar att mellanösternig radiator faktiskt framstod alldeles väldigt mycket för mycket terroristig än tänkt för en amerikansk publik. But dono.

Samtidigt är det just spretigheten som gör serien så bra. Det är omöjligt att sätta ond eller god. Ledtrådarna är otroligt väl gömda - om de ens finns. Just avsnitt tio avslöjar en hel del. Liksom en vändning.

Lite svårt att förstå hur den ska hålla hela två säsonger. Förmodligen därför det är så stort persongalleri. Annars tillhör jag den skara som bara dog på Lost. Hur seg VAR inte den serien egentligen. Ah well. Tio avsnitt funkar iaf alldeles utmärkt.

Skräddarsytt

Vansinnigt snygg outfit på The Sartorialist. Märks på antalet kommentarer också. Gatan som ständig inspiration för Scott Schuman som ständig inspiration för gatan. In orbit veritas. Hoppas verkligen jag får se honom in action någon dag..!

Äntligen i mål

Missa nu inte att Björn Suneson sprungit över hela USA. Gosh. Vilken prestation. Vad ensamt det måste ha varit bitvis. Men vilken känsla samtidigt. Själv är jag alldeles otroligt sugen på Stockholm Maraton nästa sommar. Kan vara en lagom start.

Jetlag är inte bara underhållning

Fortfarande ingen förklaring till mitt majorly bad karma. Däremot en diagnos på mitt sjukdomstillstånd. Jetlag. Jetlag..?! Visst vet jag att det finns jetlag. Man blir typ lite trött ett par dar. Eller hur. Min läkare förklarade tålmodigt för mig att vissa personer är känsligare (typiskt) och att det är olika från gång till gång. Huvudvärk illamående yrsel förvirring magont. Upp till en vecka kan det ta att bli sitt good old jag igen. Horrors. Så idag är det hemma med te - skulle tydligen vara magiskt bra - och solljus. Makalöst tråkigt.

Apple 24seven

Var i Apples Mekka i söndags. Likheterna är slående. En kub med en symbol. Packat med folk. Men egentligen ingenting nytt under solen. Besvikelsen över att inte hitta någon fin datorväska är enorm. Vad hände med den quiltade med skinnförstärkning egentligen..?

Behållningen var såklart iphonen. Fingrade länge och väl. Åh. Men kärleken till min razr är fortfarande för stark. Får se om jag hinner ändra mig till jul. Hur som helst pratar jag amerikanskt. Vilket säkert kan diskuteras. Men form är verkligen form.

Sjukskriven

Ligger hemma med jordens migrän sen 24 timmar. Pratade precis med mamma och hon påpekade att det kanske inte var helt konstigt. Med tanke på att jag på lite drygt en vecka fått hjärnskakning - inbrott i mitt hem - min underbara mac stulen - flyttat till new york - ny bostad - nytt jobb - 30 grader varmt - killer luftfuktighet - MYGG - och under dagen idag jordens åskoväder. Gosh - vad har hänt med min tur...?

Ett rum med utsikt

Det här är utsikten från mitt skrivbord på kontoret. Helt enkelt.

Hemma..!

Trots att jag fortfarande har väldigt svårt att hämta mig från chocken att vi haft inbrott hemma - inser jag sakta men säkert att det är en himla tur att jag är i New York. Mer distraktion går inte att få. Staden är underbar och jag är helt förälskad. Känns omöjligt att vara ledsen i ett soligt och på flera sätt väldigt varmt NYC. Kärlek.

Inatt gick jag hem barfota genom East Village med träskorna i ena handen och nyinhandlad mjölk i andra. Älskar dygnetruntöppet. Slank in på en tjugofyratimmars och handlade frukost - precis som jag alltid gjorde som 18-åring i Moskva. Taxin fick släppa av mig vid affären på vägen hem och sen stod jag och valde flingor i minst en halvtimme. Lite lagom tipsy. Underbart.

Den blå dörren är helt enkelt mitt hemma fram till jul. När chauffören släppte av mig berättade han att området är fantastiskt. Men också att han för bara tio år sen aldrig tagit en kund hit. Those where the days. Men nu är det ordning och reda minsann. Rena idyllen.

Alldeles osannolikt

När jag kom ner till vårt kontor igår morse fick jag världens chock. På vårt låsta kontor på vår gård har någon klivit in och tagit min mac. Min mac. Min kärlek. Mitt liv. Mitt allt. Och förutom min kamera och laddare som låg bredvid - ingenting annat.

Jag och mina vänner brukar skoja om att jag alltid har sån tur. Men grejen är den att vad som än händer vänder jag allt till något positivt. Misslyckande som förändring. Men det här är verkligen helt fruktansvärt.

Fredagen var vikt för backuping och arkivering. Vilket alltså innebär att samtliga privata saker sedan backupen i februari är - borta. Bok CV uppsatser - allt sånt är såklart backat. Men favoriter i firefox.

Boarding nu. Återkommer från New York.

I mormors berså på DN.se

Nu så har jag iaf hittat den på DN.se. Tur för oss lantisar att det finns internet. Titta på mamma. Överlycklig som ett litet barn när hon hittar paradisäpplen och kvitten ute i trädgården. Oslagbart. Än en gång en härlig journalist och en härlig fotograf. Så köp och läs..!

I mormors berså i DN

Helsida i DN mat. Har inte sett den själv än. Bor nämligen mitt ute på landet så jag det tar sin lilla tid innan jag kan lägga tassarna på ett ex. Återkommer med the verdict tho..!

Clarence Crafoord på TV8

Minsann. Vilken tajming. Precis när jag skrivit nedanstående inlägg ser jag att Clarence intervjuas av Monique Wadsted i Rättens tjänare imorgon. Först 11.30 sen 15.30 och 18.30. Efter att ha spenderat fyra dagar med Clarence på Centrum för rättvisas internat kan jag säga att jag verkligen ser fram emot intervjun. Skön inställning.

Dynamisk juridik

Varning för ovanligt långt inlägg. Men läsvärt..!

Förförra veckan gjorde jag någonting alldeles världsomvälvande för en jurist. Jag diskuterade juridik. Centrum för rättvisa anordnar varje sommar ett internat där juriststudenter diskuterar rättighetsfrågor med framstående svenska jurister. Där finns alla möjligheter att ställa de frågor man alltid undrat över. Eftersom jag är en så overly nyfiken person njöt jag i fulla drag.

Skillnaden mellan mig och många av de andra deltagarna var att jag har läst internationell rätt - med studenter från hela världen - där just diskussionsmomentet varit återkommande. Att ständigt jämföra. Slående att diskutera yttrandefriheten in absurdum när ens kursare berättar hur tortyrförbudet ständigt överträds.

Givetvis ställde jag frågor utifrån egna erfarenheter. Jag frågade justitiekanslern Göran Lambertz hur han hanterar kritik för sin väldigt personliga tolkning av posten. Som Q var jag tvungen att våga vara personlig för att få folk att engagera sig - fatta beslut - förändra. Samtidigt som exponering av ens person gör en mer utsatt. Kritiker menar ofta att man ska förvalta sin post. Punkt. Inte utnyttja posten för diverse dubiösa syften eller - som jag ständigt fick höra - en dold agenda. För mig var det en av de intressantaste stunderna på internatet. Mycket för att jag vill få bekräftat att det faktiskt fungerar att vara personlig även på högre positioner.

Liksom det var väldigt intressant att få diskutera juridik och media med Monique Wadsted - som företrädde Hollywood mot Piratbyrån och som sänder Rättens tjänare på TV8. Än en gång egna tankar. Hur gör man när media bestämt sig för att man är dagens läsning. När kommentarerna till artikeln går bananas. När personangreppen haglar och man plötsligt känner sig oerhört liten. Själv blev jag tillfrågad att skriva en debattartikel då en journalist som träffat mig i andra sammanhang hade svårt att känna igen mig. Däför frågade jag Monique vad hon ansåg om goda mediarelationer - hur nära de får vara - var man sätter gränsen - hur öppen man är - och i vilket läge man skriver en debattartikel. Svaren var helt i linje med vad jag själv hade gjort - vilket kändes som en otroligt efterlängtad bekräftelse.

Eller att få diskutera Åke Green-domen med försvararen Percy Bratt. Har tidigare skrivit om en debatt jag fick ta del av IRL. Personligen är jag tveksam till hur Åke Green kunde frias. Det fina är att ta upp sina argument och inse att juridiken är guld. Inget är någonsin helt fel. Eller helt rätt. Juridiken beskylls ofta för att vara stel och rigid. Men det är faktiskt helt tvärtom. Något mer dynamiskt kan vara svårt att hitta. En ständig utveckling backad av lika ständiga argumentationer och motargumentationer. Visserligen vill jag fortfarande fälla Åke Green men jag ser helt klart resonemangen som frikände honom.

Ibland innebär ett möte också en omvärdering. Anne Ramberg som många gånger framstår som väldigt beslutsam - nästan oreflekterande i TV visade sig vara en lågmäld och varm person med många tankar kring just rättighetsintresset - eller bristen på. Anne avslutade sin sejour med att skämtsamt kalla svenskarna för fat cats. Så bortskämda med yttrandefrihet och långvarig fred att vi tenderar att nonchalera rättighetsfrågorna.

Helt kort kan nämnas att Thomas Bull gör skäl för sitt rykte som en av Uppsala universitets främsta pedagoger. In på andra dagen fick han vår heterogena grupp att diskutera som grupp. För det krävs talang.

Inte att förglömma är Joakim Nergelius entré. Oh my gosh. In i rummet travar en gladlynt Joakim med stort lockigt hår - nästan dold bakom ett gigantiskt kakfat. Första tio minutrarna åt han en tugga wienerbröd två tuggor pistagesnäcka och så ett halvt vaniljhjärta på det. Hahaha. Underbar verkligen. Min favorit helt klart..!

Med fyra-fem långa seminarier per dag uppstod ständigt nya frågor. Fördelen med internatet var att vi hade full access till Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord - som lugnt och metodiskt svarade och förklarade. Ingen stress alls. Som det alltid borde vara.

Roligaste anekdoten var annars Gunnars välformulerade beskrivning av en förbön för ett äganderättsfall i USA. Östkustsadvokat kommer ner till en gospelgathering för att prata juridik. Ursäktar sig något om hur akademiskt det blir. The ladies at the back row höjer händerna och säger Teach us brother! Teach us! och det känns verkligen som en fantastisk sammanfattning av fyra fantastiska dagar.

Dagens shopping

Åh. Idag har jag köpt nya gummisar. Mina gamla klassiska Tretorn är helt utslitna. Så jag är överlycklig för mitt nyinköp. Har dessutom lyckats uppgradera till ett par lite högre med cleanare passform. Givetvis finns de gamla slitna kvar hemma. Men de nya ska packas ner inför New York. Tretorn och oljerock is da shit verkligen. Med ett par tajts och en stor scafs. Perfy.

I'm Travelling at the Speed of Light

Jag har aldrig någonsin haft någon idol. Aldrig velat ha en autograf. Inte velat hamna på bild med Dolph. Nada. Men det finns en handfull underbara människor som jag faktiskt skulle ha velat träffa. Bara för att få prata. En av dem är Jacob Dahlin. En annan är Freddie Mercury. Lyssnar på Don't Stop Me Now - även känd som världens bästa körabillåt - och känner att gosh vad vi hade haft mycket gemensamt. I’m a rocket ship on my way to mars - i’m an atom bomb about to explode - i’m travelling at the speed of light. Precis exakt just så.

I mormors berså finns nu i Stockholm

Boken levererades idag - in person - till NK. Åh vad gulliga söta och trevliga de är där. Lätt värt att gå dit. Sedan levererade vi till anrika Hedengrens på Stureplan - som är något så ovanligt som en tyst bokhandel. På vägen dit lassade vi in ett antal på Akademibokhandeln på Mäster Samuel. Dessutom har Kokbokscaféet uppe vid Jarlaplan den goda smaken att ta in boken. Perfekt att gå dit och frossa i kakor om man vill bläddra en stund först. Bokhandlar för alla smaker mao.

Seriöst oglamouröst

Efter två dagars intensiv packning och flytt från Lund har jag bestämt mig. Aldrig någonsin någonsin någonsin mer att jag flyttar under tidspress. Nästa gång ska jag ha minst en dag per kvadrat. Sortera. Slänga saker. Slänga rätt saker. Ha ett extra förråd på minst tjugo kvadrat. Förvara i guldfärgade flyttkartonger. Packa i lugn och ro med jazz på lagom volym. Det ska vara vackert att flytta. Poesi.

I mormors berså finns nu i Lund

Närmare bestämt på Akademibokhandeln. Härliga tider..!