Mandela reminds us that it always seems impossible until it's done.

Barack Obama

Mandelas minnesceremoni

Foto Communications ZA Kompletterar TV4s direktrapportering med svts kommentering.

Vilken förebild

Inslag från Östnytt. Elias, 10 år från Rejmyre, samlar pengar och sponsorer för att ge julklappar till hemlösa och flyktingar. Det fina är att det verkar smitta.. Så himla glad att nyheterna visade honom.

Lite om torg

När jag hör nyheterna om Maidan-torget i Kiev så tänker jag genast på Maidan i Tbilisi. Och inser att ordet kommer via farsi från arabiskan. Och när vi nu ändå är inne på torg - varför har inte svenskan något på p som italienskans piazza, spanskans plaza, tyskans platz, grekiskans plateia och slaviskans plosjad..? Därför att ryssarna var i Stockholm och handlade - torgovili - och därför kallar vi helt enkelt torg för handel. Danskan och norskan har torv, med en klassisk skiftning mellan g och v. Bosniskan och kroatiskan har trg, medan de flesta andra har fyrkant

Jag bryr mig inte om om stämningen blir dålig - man måste markera i stunden att saker inte är OK.

Rakel Chukri i Sommarpratarna

Nånstans måste du tänka att det här skulle ske för att jag ska lära mig nånting av det.

Anja Pärson i Sommarpratarna om religion, öde och misslyckanden.

Man är ju summan av allt det man varit.

Ola Salo i Sommarpratarna

En modern klassiker

Lite gammal vid det är laget men väl värd att se om. Så underhållande så sant och så skrämmande.. Men mest underhållande.

And I like large parties. They're so intimate. At small parties there isn't privacy.

The Great Gatsby

The Great Gatsby

Minns att jag köpte boken i New York för att vännen bredvid mig sa att det var den bästa bok han hade läst. Jag vet inte vad jag ska säga. Kanske att jag hade något höga förväntningar. Vissa stycken, vissa rader, är alldeles briljanta. Språket lever sitt eget liv med en mängd märkliga fantastiska ord. Men det känns som att boken är ofullständig på något vis. Som att den inte är renskriven. Eller så kanske jag ännu inte förstår tjusningen med boken. Tror jag får läsa om den i framtiden.

Google+

Ännu en plattform.. Anar att man inte kan undgå Googles Facebook, så det är bara att börja om. Ny profil, nytt foto, nya rader. Måste dock erkänna att jag är rätt nöjd. Den ser bra ut. I like. Haft den i ett par år men först nu som jag strukturerat mig och accepterar vänner. Får se hur det går. Tanken tar mig tillbaka till Facebook 2007..

Flickstagram

Smidigt från Instagram till Flickr. Inget försvinner allt är kvar.

Bildströmmar

Så var det ju det här med Instagram. Som är på telefonen. Än en gång har jag riktat blicken mot Flickr, denna dysfunktionella relation of mine, och är oväntat nöjd. Alla instafoton är nu uppladdade och nya läggs till.

Uppgradering

Dessutom har jag uppgraderat såväl hemsida som visitkort. Visitkortet länkar till hemsidan som i sin tur länkar vidare till alla plattformar. För det blir ju en del. Jag tycker själv att hemsidan fyller sin funktion, men en vän som tittade snabbt trodde att det var ett felmeddelande haha.. Så kanske att det blir en lite mer klassisk sida framöver.

Hemmakontor

Projektarbete

Även att det ibland känns som att jag inte gör så mycket nu när jag är hemma, så kan jag se tillbaka på en hel del resultat. Sedan jag kom hem så har jag sålt bilen, inrett mitt fina hemmakontor, ordnat rekommendationsbrev, skrivit avslutningsrapporter, varit på avslutningssamtal och läkarundersökning, lagt om lån, köpt dator, installerat ritprogram, sorterat år av ackumulerade post- och tidningshögar och börjat städa ur diverse utrymmen och garderober. Helt enkelt allt det där som inte hinns med på ett par veckors semester, det som tar tid och ibland måste få vila lite emellanåt. Men som är fantastiskt att ha gjort när det snart är dags för nya äventyr..

Oktoberrevolutionen

Lyssnar på favvon Эхо Москвы och inser att det är sjunde november idag. Oktoberrevolutionen. Faktiskt så besökte jag Moskva första gången just den sjunde november - 1996. Minns hur vi hoppades på lite lagom livliga demonstrationer, men besviket såg några trötta röda flaggor fladdra förbi vid Röda Torget. En desto större händelse var att Boris Jeltsin just då genomgick en massiv hjärtoperation och att vi förstås hann tänka "vad händer om.." Men operationen gick bra, vårt besök var toppen och snart satt vi på nattåget hem till Petersburg igen.

Läggdags

Ikväll har jag hållt föredrag igen. Älskar hur jag inser nya saker varje gång jag berättar. Känns som att jag håller helt olika föredrag varje gång. När jag förberedde mig idag insåg jag att det var första gången sen jag lämnade Georgien, och att allt liksom är i ett helt nytt ljus nu. Mer fokus på samband än på detaljer. Ser redan fram emot nästa föredrag så jag kan utveckla mig mer. Sen är det förstås alltid väldigt roligt med en engagerad publik som ställer många frågor. Och arvodet gick även denna gång till fina SAK. Tack LC!

Krigets färger

"Jag har alltid trott att kriget var svartvitt. Men det är rikt på färger.
Det är inte sant att fåglarna inte sjunger här och att träden inte växer. Man dödar människor bland klara färger, bland gröna träd och under klarblå himmel. Och runt omkring frodas livet. Fåglarna kvittrar, gräset är prickigt av blommor. Döda människor ligger i gräset, och de är inte alls hemska. De är en del av denna färgrika värld. Man kan stå bredvid dem och skratta och prata, människor fryser inte till is coh förlorar inte förståndet vid åsynen av lik. Hemskt är det bara när de skjuter på dig."
Arkadij Babtjenko, Krigets färger, s. 145

Romaner

Spinner vidare på det lätt övermodiga temat att mitt liv är för händelserikt för att läsa romaner. Men faktum är att jag har svårt att ta en roman på allvar. Antingen är de för enkla och därmed orealistiska eller för svåra och därmed ointressanta. Ständigt är jag på jakt efter en god roman, och alltid blir jag lika besviken. Senast jag läste bra böcker var förra våren då jag läste en hel radda samt Zlatan. Oklart vad jag ska läsa nu.. Kanske dags för en nobelpristagare.

Tema Kaukasus och Ryssland

Eftersom jag försöker samla tankarna efter nästan tre år i Georgien så är Kaukasus en naturlig början på min läslista. Först läste jag FOIs Det kaukasiska lackmustestet, vilken jag förstås borde ha läst 2008, för att sedan fortsätta med Gessens Mannen utan ansikte, som jag läste i grevens tid, och avslutades med Babtjenkos Krigets färger om de båda Tjetjenienkrigen. Alla tre böckerna var väldigt bra, om än olika, men jag skulle vilja vidga alla tre. Lackmustestet är klart snäv i sin förankring i 2008 och Gessen snäv i sin ilska över Putin. Babtjenko saknar den större analysen, även att vissa partier är fullkomligt lysande.

Så jag tänker att en naturlig fortsättning borde vara Blomgrens Moskva tror inte på tårar - En tidsresa i det nya Ryssland och sen Montefiores två böcker om Stalin. Gessens bok om Putins Ryssland var i princip en bok om Stalins Ryssland, så jag borde läsa och jämföra. Därefter en omläsning av Mästaren och Margarita. Samtidigt har jag lite tappat lusten att läsa Politkovskaja som inte framställdes särskilt sympatiskt hos Gessen. Möjligtvis Rysk dagbok ändå. Jag vet att Blomgrens bok går snabbt - några dagar - medan Montefiore kommer vara en lång resa. Så parallellt med Montefiore ska jag försöka läsa några lättare romaner.. Samtidigt väldigt sugen på Hopkirks The Great Game.

Läsning

Senaste veckan har jag läst inte mindre än tre böcker. Något av ett rekord för mig som vanligtvis bara läser halva böcker .. och dessutom väldigt sällan. Jag undrade länge varför jag inte orkar läsa, när jag läste så mycket när jag var yngre. Tills en dag en kollega berättade för mig om hennes mamma bibliotekarien som aldrig kan hitta böcker till fältarbetare. Det handlar helt enkelt om ett slags upplevelsemättnad - att det händer så mycket i mitt liv att jag inte har plats för mer. Jag kan liksom inte bearbeta både mitt romanliknande liv OCH en roman. Men nu när jag är hemma på gården med fint litet kontor och dagliga rutiner så har läsintresset smugit sig på igen. Särskilt med en fin liten bokhylla fullspäckad med favvoböckerna. Jag försöker läsa efter en röd linje, så att jag behåller läslusten från ena boken till den andra. Linjen för tillfället är Kaukasus och Ryssland..

Hemmakontor

Bästa av allt är helt klart mitt fina kontor. Ett litet vackert rum med alla mina böcker och dokument, skrivbord och en underbar läsfåtölj. Bredvid fåtöljen givetvis en läslista - ständigt dessa läslistor! - i form av en maffig bokhög. Jag som alltid köper böcker och tänker att jag ska läsa hittar plötsligt mig själv djupt nedsjunken i läsfåtöljen, inte på sidan fem eller tio, utan hundrafem eller trehundratio. Lugnet som sprider sig i kroppen, pennan som för enstaka anteckningar, himlen som för en stund får samla tankarna. Och så ibland lite tidigt morgonarbete medan solens strålar försiktigt sträcker sig över horisonten. Lycka.

Pusselbitar

Sedan jag kom hem i september så har jag försökt organisera mig. De senaste årens flackande - tre år fem år sju år jag har tappat räkningen! - har resulterat i en himla massa kartonger med osorterade papper böcker kläder och prylar. Jag är långt ifrån färdig - om man nu någonsin blir det - men jag är iaf på god väg och känner hur saker och ting börjar falla på plats. Ett tag kändes det visserligen tröstlöst - var börjar man? - men tiden gör framstegen och plötsligt inser jag hur långt jag kommit. Hemmakontor (!), snart walk-in closet med sektioner för olika klimat (!) och ett sovrum som nu mer liknar just ett sovrum än en avstjälpningsplats. Inser nu vad viktigt det är att ha ordning hemma för att kunna åka iväg igen, med samma energi som tidigare.

Såld

Erkänner villigt att det har tagit ett tag men nu är jag såld. Lånar e-böcker för fullt. Efter en första trevande läsupplevelse läser jag även på iphone - men bara lättlästa och lättsmälta böcker. Inspirerande svårsmälta verk får följa med i väskan med penna som bokmärke.

Lagom

Erik Haags sommar var alldeles lagom. Lika delar underhållande och viktigt. Perfekt radioröst och dessutom välproddat av Tara Moshizi.

Sommar

Som vanligt lyssnar jag mig genom sommar. Men måste säga att jag inte är överdrivet imponerad i år. Lägger upp favoriterna efter hand.

Tänkt

Det är vad jag har gjort de senaste månaderna. Varit ute och gått en massa massa timmar på kvällarna. Sprungit i regnet med samma låt på repeat. Lyssnat på sommarpratare som berört på djupet. Läst inspirerande böcker om och av människor som stått inför svåra val. Pratat länge länge med mamma och pappa. Med M. Mediterat. Som att jag befunnit mig i en dimma och vetat att jag varit tvungen att röra mig men inte vetat vart. Svårt men oundvikligt. Jag insåg att det var dags för en förändring. Så jag har sagt upp mig. Börjat skriva igen. Börjat fota igen. Börjat skratta igen. Mitt vackra liv i Tbilisi är över för denna gången men finns för alltid i mitt hjärta. Liksom alla mina underbara vackra fina vänner. Ledsamt med avslut men en välbehövlig början.

Att göra själva konstverket är bara en liten del av arbetet med ett konstverk. Det gäller att komma i balans, att tänka på idén. Man säljer inte konst för 10 miljoner om man inte har tänkt mycket.

Cecilia Edefalk

Kaukasus

Märkligt men det känns som att det är först på sistone som jag har börjat förstå Kaukasus. Alla känslor - all hjärta och smärta. Hur det är att leva här och nu. Att vara stolt och temperamentsfull och vacker och lidelsefull. Ju mer jag förstår desto mer vill jag lära mig. Jag vill uppleva mer älska mer gråta mer skratta mer. Svårt att förklara varifrån det kommer och varför det tog så lång tid att förstå.

Tidshål

Ibland försvinner tiden fullständigt för mig. I fredags var jag på Sukhishvili-balett, lördagen i botan, lördagskvällen i Gori och söndagen storhandling och arbete för att slutligen hamna i en träningsvecka vilket innebär fullständigt fokus på arbete mat och sömn. Nu är jag åter över ytan och tillbaka på bloggy...

День победы

Idag har vi också ledigt men inte för Kristi Himmelsfärd utan för att Nazityskland besegrades idag 1945. Att vissa länder firar segerdagen den 8 maj och andra den 9 maj beror enligt wikipedia på tidsskillnaden.

Suddversionen

Fyrverkerifrossa

Georgierna fullkomligt frossar i fyrverkerier så snart tillfälle ges. Minns att jag vid förra nyåret lovade mig själv att aldrig igen uppleva så mycket fyrverkeri per kvadratminut. Men igår kväll var det alldeles lagom att sitta i soffan framför panoramafönstren och bara njuta.

Universellt

När jag tog rundan i vakeparken så var nåt slags lag ute och sprang. Det märktes att de hade sprungit några varv och var duktigt trötta för bara några få orkade notera att de passerade en blondin - annars en klar snackis. Plötsligt ser jag hur en av de mindre tränade killarna försiktigt - och vant - saktar in vid en korsande väg. En söt kille i fina träningskläder. Jag tittade till lite extra och när han såg att jag såg och förstod att jag förstod så sprack hela han upp i ett leende och så fyrade han av värsta blinkningen. Jag började skratta - precis som hemma - och så såg jag hur han inväntade gruppen för att kunna glida tillbaka in i sista ledet. Något säger mig att han kommer nå långt.

Flying the Flag for Europe

När jag blev ombedd att delta i en flaggfilm för EU valde jag att vara flaggkastaren. (Ledsen för spoilern men det är en person som kastar in flaggan från sidan.) Men jag tänkte inte att det skulle bli en rolig film. Eller att jag skulle vara nästan lite stolt över EU-färgerna. För trots arton år i EU, två år som EU-observatör och faktiskt till och med ett nobelpris - så känner jag inget för EU. Men nu både skrattade och grät jag en skvätt och tänkte att kanske det är något visst med EU ändå.

Notera särskilt movesen från Harare. Mycket imponerande.

Galen bild galet liv

Skojade med mamma innan jag skickade in bonusbilden till min text. Jag ser ju helt oseriös ut sa jag. Du ser ut att ta livet med en nypa salt sa mamma. Ju svårare livet är desto mer humor behöver man. Mamma är klok. Bilden är fortfarande galen. Men det är faktiskt seriös provning av ny utrustning där vi inte kunde låta bli att fota allvaret med ett skratt.

Månadens profil

Ambassaden bad mig att skriva om mig själv och mitt liv i Georgien.

Störningsjouren

Vissa begrepp är bara så otroligt svenska och alldeles oöversättliga. Ikväll satt jag på en middag med sverigeboende svenskar som pratade om störningsjouren. Det var så overkligt att jag började skratta.

Tänk att det finns en mekanism för konflikthantering mellan människor angående ljudnivån. En georgisk kollega skojar alltid om att nackdelen med georgiska grannar må vara att de är högljudda men fördelen är att man får vara precis lika högljudd själv. Ingen skulle komma på tanken att klaga - än mindre ringa polisen eller en störningsjour. Georgierna skruvar upp sin egen musik medan utlänningarna sätter i öronproppar. Själv har jag på något vis accepterat alla ljud och till och med börjat uppskatta att höra liv omkring mig. Sammanhang. Jag som är från landet och allt. Men för mig hör tystnaden till landet och inte stan.

Tredje gången gillt...

När väl Folke Bernadotteakademin fick upp spåret på min artikel så hamnade den på nätet. Lite av en resa från en aptitretare till en pdf till en länk på nästan en månad. Stanna tuned för nästa länk..

Läggdags

Klockan är ett och äntligen sover Tbilisi. Idag var det 29 grader varmt så jag har haft mina stora maffiga vardagsrumsfönster helt öppna. Nästan som en balkong. Nu på kvällen lagom varmt. Värmeljusen tända. Vita fina blommor på soffbordet. Världens skönaste skinnsoffa med kuddar. I nymålat vardagsrum. Med ett stilla sommarregn utanför fönstret. Ibland är livet bara så himla enkelt och härligt. Dags att sova.

Notering

Samtidigt har jag noterat att engelsktalande västerlänningar inte alltid hör skillnad mellan georgiska och ryska. Då är det förstås svårare att höra hur ofta som ryska faktiskt talas i regionen... Och ännu större anledning att vara lite mindre tvärsäker.

Samexistens

Ibland finns det människor som är tvärsäkra utan att veta. Nyligen försökte en person övertyga mig om det skulle vara politiskt känsligt att tala ryska i Georgien. Personen är i postsovjet för första gången och talar ingen ryska. Jag försökte förklara att det finns många nivåer i den här regionen - konflikt handel och språk - där just konflikten är känslig. Men jag talade för döva öron.

Så nu tar jag tillfället i akt att förklara att ryska är regionens lingua franca. Mellan georgier, abkhazer, ossetier, armenier, azerier, ukrainare.. De flesta väutbildade georgier talar ryska och läser ryska klassiker. De flesta georgier tittar på rysk TV. Alla expediter förstår mer ryska än engelska. Taxichaufförerna likaså. Ryskan är liksom hemtam och bekväm. Inte alls som den exotiska och ovana engelskan.

Jag har varit i Georgien i över två års tid och inte en enda gång har en person som kan tala ryska vägrat tala ryska med mig. Språket är ett verktyg för oss att kommunicera och också ett sätt för mig att visa att jag kan regionen. Jag vet vad sovjet och postsovjet innebär, jag har sett filmerna och läst böckerna. Vi delar en kulturell förståelse trots att jag är från väst - vilket annars är den stora barriären.

Älskar den här dagisskylten som jag passerar på min dagliga runda. Den påminner mig om hur georgier och ryssar lever tillsammans i både Georgien och Ryssland trots en konflikt som skapat så många sår. En samexistens och ett kulturutbyte som är långt djupare än konflikten.

Effektivitet

Vad är det som gör att man är fullständigt utmattad en hel långhelg och sen plötsligt sent på måndagskvällen - annandag påsk - river av femton mejl och lika många facebook-meddelanden. Stryker frenetiskt på att göra-listan och varken ser klockan eller känner hungern. Anar att det var mycket som behövde essa sig före leverans. Men nu är jag någorlunda i balans inför veckan.

Grattisblomma

Idag fyller världens finaste mamma sjuttiofem. Största finaste varmaste grattiskramen. Och givetvis med vita blommor från mitt vardagsrum.

Krasst om ledarskap

John le Carré bättre än teambuilding är en riktigt fyndig krönika om hur kalla krigets byråkrati inte är helt olik dagens offentliga sektor. Eller kanske en valfri EU-organisation. Tror det är på tiden att läsa lite om mullvaden och spionen. Kanske se om Tinker, tailor, soldier, spy.

Paus

En äldre kvinna satte sig helt sonika ner framför oss och tog en paus. Jag kunde inte låta bli att ta ett foto - diskret under armen. Det är något visst med äldre kvinnor i Georgien. Så fulla av värme och omtanke. Alltid har de en stund över. Alltid ett visdomsord och ett leende. Och en befriande humor som får de att kännas yngre än jag själv. Jag tänker att det beror på alla de svårigheter som de har gått igenom och det stora ansvar de har och har haft för sin familj. Men jag vet inte.

Ortodox tradition

Ända sedan jag började läsa ryska vid femton års ålder har jag fascinerats av den ortodoxa tron. Mystiken. Ljusen. Ikonerna. Visst är jag väl medveten om alla dagliga baksidor av denna kraftfulla religion och det förtryck den tyvärr bär med sig just här och nu i det georgiska samhället. Men själva ritualen att tända ljus i en mörk färgstark kyrka inbäddad i ett dämpat sorl är väldigt fin.

Påskafton

Eftersom georgierna är ortodoxa och följer julianska kalendern så firar de påsk nu. Inatt var jag på midnattsmässa i Svetitskhovelikatedralen i Mtskheta och precis som förra året såg vi processionen röra sig tre varv runt kyrkan vid tolvslaget. Georgierna stannar långt fram på småtimmarna - som på julafton - men vid ett var det lagom för oss att lämna. Visst är Mtskheta fint men inte i närheten av Zugdidis magiska värme och grönska och vita lilla kyrka. Förra påsken var alldeles alldeles magisk och ett minne jag bär med mig för livet.

En andra chans

Foto Karsten Thielker

Minns ett seminarium om avskaffandet av dödsstraffet som UD höll i New York när Sverige var ordförande för EU 2009. Efter en mängd kritiska inlägg av ett antal dödsstraffsanhängare bad den rwandiska diplomaten diskret att få ordet. Vet ni - sa han - om vi skulle tillämpa dödsstraff för mord så skulle vi inte ha några rwandier kvar. Det blev alldeles dödstyst i rummet. Alla är värda en andra chans - fortsatte han - och det är där vi måste lägga fokus. Vi måste se framåt.

Minns även hur en vän som arbetat för Millicom ett par år tidigare var lyrisk över Rwandas mobilmarknad. Landet fullkomligt boomade. Så idag var det intressant att läsa om Rwandas ekonomiska framgångar - även att de mänskliga rättigheterna verkar ta alltmer stryk.

SD som invandrare

Träffsäker frågeställning till SDs Erik Almqvist som nu säger sig fly Sverige av rädsla för politiskt våld. Samtidigt skulle jag vilja veta mer om hans 30+ polisanmälningar - för om det nu är så att han är förföljd så är ju det lika förkastligt som hans egen politik. Det bästa vore trots allt om vi kunde kommunicera lite mer. Empati kommer med kunskap och kunskap kommer med utbyte.

Stark kampanj

Ett av barnen visar något som har förbjudits i USA eller plockats bort ur skolorna pga barnets bästa. I kampanjen uppmanas vi gissa vad...


Kinderägg säljs inte i USA med tanke på barnets bästa.

Spökboll har förbjudits för att det ansetts vara alltför våldsamt.

Rödluvan och vargen bannlystes pga vinflaskan i hennes korg.

Visst finns det fler nyanser än kampanjen visar. Om jag förstått saken rätt så är det tex bara två kaliforniska skolor som bannlyst Rödluvan och vargen. Och olika stater har förstås olika restriktioner. Men faktum kvarstår - USA har vansinnigt generösa vapenlagar och snart fler som dödas av vapen än i trafiken. Och skolmassakrer drabbar just barn.
Moms Demand Action - for gun sense in America

Sommar

När en vit merca med sollucka och musik på högsta volym sakta glider genom kvarteret så vet man att sommaren är nära. Tjugofem solvarma grader gör förstås sitt till..

Affischer

I förra veckan var jag på svenska ambassaden och njöt av alla deras fina planscher. Den här godbiten hade jag särskilt gärna velat hänga i mitt nymålade fina greiga vardagsrum.

Ooooops

Älskar hur en kollega helt sonika sätter fingret i tårtan och alldeles ogenerat sveper ett hallon med grädde. Och strålar av glädje. Hahaha

Exkursion

I måndags och tisdags var jag i Gori för att patrullera. Saknat alla fina insekter och djur så himla mycket. Det var som balsam för själen att vandra bland kullarna med utsikt över bergen. Och så förstås hitta en massa fina zebrafjärilar.

Konsten att vara fredsobservatör

Robin Sharma apropå försäljningsframgångar och kändisskap...
"Folk i allmänhet vill se att du är äkta vara. Att du är korrekt, vänlig och pålitlig. De vill känna på dig, se dig i ögonen och veta vilket virke du är gjord av. De vill veta vad du brinner för, vad som driver dig. Och när de känner att du är äkta vara, då öppnar de sig för dig. När de förstår att du vill dera bästa, då litar de på dig - och vill i gengäld ditt eget bästa."

Samma sak gäller för en fredsobservatör. Det är inte många människor som ger information till en observatör som upplevs som stressad, nonchalant och opålitlig. Däremot öppnar sig människor fullständigt för den observatör som upplevs som just korrekt, vänlig och pålitlig. Så allmänmänskligt enkelt och ändå uppenbarligen så svårt.

Nytänkande

Igår träffade jag en svensk bekant i min fina lilla tjugofyratimmars. Skrattade gott när han beklagade sig över att den otrevliga personalen följer en runt i affären - alldeles nära. Minns att jag tänkte likadant när jag kom men att jag snart lärde mig vända situationen. Helt sonika bad jag vänligt de närgångna expediterna om hjälp vilket antingen fick dem att lysa upp eller - ännu bättre - fly hela vägen till lagret. Min bekant var chockad över mitt okonventionella grepp men mäkta avundsjuk över att jag nu handlar helt ensam i lugn och ro.

Just nu bästa jag vet..

Jag kan inte sluta tycka att det är vansinnigt roligt att köra bil i Georgien. Lite som radiobil. Linjerna i Tbilisi är omdragna så många gånger att de inte längre ger någon som helst guidning. Alla bara vet. Eller när man kör bakom någon som strategiskt ligger i två filer. Flasha så att de går in i högra filen. Tuta lätt så att de förstår att de inte ska lämna högra filen. Tuta lite hårdare om de drar sig åt vänster. Tuta ännu lite hårdare om de trots allt drar sig åt vänster. Tuta riktigt hårt om det börjar bli farligt. Men bästa av allt tuta sjukt hårt och länge om de är vårdslösa och riktigt farliga.

Samtidigt fungerar all kommunikativ körning som blixtlås och släppa igenom korsande liten väg i trafikstockning och korsa tre körfält i full trafik på hundra meter - vilket är min vanliga hemväg. Generellt sett är tutningarna snälla och till för att undvika olyckor. Och fokus är alltid framåt. Förstår inte riktigt hur jag ska kunna ställa om till Sverige.. Jag kommer dock inte sakna omkörning i innerkurva och rattonykterhet.

Magisk gata

Tbilisi är byggt i en dalgång mellan höga berg och det är inte alltid självklart hur man tar sig runt. Länge fanns det en magisk gata som liksom bara dök upp nattetid i taxi. Jag har väl inte direkt letat efter den men jag har alltid undrat lite hur man hittar dit. Så en dag var jag plötsligt bara där. Och trots att jag nu vet precis var den är och att den är en perfekt halvtimmespromenad mellan mig och Frihetstorget så kan jag inte låta bli att förundras varje gång. En lugn, lummig upplyst gata med denna makalösa utsikt.

Genuint mångkulturellt

Idag kom två av målarna tillbaka med färgkataloger och för första gången under min tid i Georgien kom någon före utsatt tid. Min hyresvärd var lika chockad som jag och satt fast i bilkö. Så i en kvart kallpratade jag med målarna. Som vanligt om megreler och skillnader mellan olika slags georgier och delar av Georgien. Jag jämförde Gori med Zugdidi och de skrattade gott. Båda var från Tbilisi och givetvis en viss stadsdel. Eftersom deras ryska var aningen rostig så skojade vi lite om georgiska uttryck. När jag till slut specifikt frågar vilka slags georgier de är - om de nu inte är megreler - visar det sig att den ene är armenier och den andre kurd. Ibland bara älskar jag det här landet.

Hemmaprojekt

Jag har oväntat enkelt övertygat min hyresvärd om att de mörkblå och persikofärgade mycket eleganta spanska tapeterna faktiskt skulle vara finare i beige. Igår skulle målaren komma och titta för att ge prisförslag. Helt ärligt kunde jag inte hålla mig för skratt när en delegation på sex personer stegade in hos mig. Hyresvärd med väninna som smakråd samt målare med tre medhjälpare. En stunds dividerande och några glada skratt senare var vi överens om såväl färg som teknik. Nu på lördag sker den stora förvandlingen och jag hoppas på det bästa.

Madeleinekaka

När jag bodde i Georgien första gången kände jag mest georgier och så mina azeriska och afghanska vänner. Tbilisi var exotiskt och bara mitt och jag utforskade på egen hand. Nu är situationen en annan med alla internationella kollegor och deras diplomatbilar parkerade i varje hörn. Ingenstans är det bara jag utan överallt är det fullt av alla andra. Så igår när jag var ute och gick min vanliga kvällsrunda i kullarna så insåg jag att trappen jag passerar varje kväll är samma trapp som jag fotade 2009. Minns att jag hade varit på svenska ambassaden och försökte hitta ner till abashidzegatan. Plötsligt var jag tillbaka i mitt exotiska Tbilisi för en stund och det var så himla pirrande härligt.

Små marginaler

Igår kväll såg jag två bilar mötas på en smal gata - så smal att det bara var centimetrar till godo på sidorna. När de möttes slog backspeglarna i varandra så att den ena vek sig och sen fälldes tillbaka. Förarna tittade båda uppmärksamt på backspegeln - som höll - nickade sedan åt varandra och gasade iväg. Georgisk bilkörning i ett nötskal.

Lekdags

Sen min tid i Zugdidi har jag inga som helst problem med hundar som springer fria i stan. Tvärtom så tycker jag så himla mycket om dem. Just de här sötnosarna har ägare - vilket syns på halsband och öronmärkning ibland även kupering - men även de herrelösa är snälla och fina. Nyfikna. Goa. Följer med en bit när man är ute och promenerar. Lite som att de finns till för alla - även oss som inte har hund fast vi väldigt gärna skulle vilja. Liksom lite georgisk allemansrätt.

Middagsdags

Älskar färgerna - en himla massa grönt rosa brunt och grått - och så förstås macdonaldspåsen precis framför.

Park assist

Parkering är verkligen min huvudsyssla nuförtiden. Igår fanns bara två platser kvar och dessutom vid portarna där bara portägarna får parkera. Men en glad man - som blev ännu gladare av två rysktalande utlänningar - ville gärna hjälpa till och förklarade att det var hans vänner så jag kunde parkera. Nu visade det sig att en av vännerna kom ut på sin balkong och medan de dividerade om främre eller bakre platsen och jag körde fram och tillbaka så blev ytterligare en plats ledig. Så jag svängde över och hamnade precis vid min trapp vilket kan anses som en smärre världssuccé i Tbilisi.

Summa summarum hade jag svängt och trixat en god stund med bara centimetrar på min sida. När jag väl kliver ur bilen har jag fått numret till den glada mannen som har garagekontakter, blivit bjuden ut till balkongmannens datja samt blivit överöst med komplimanger om min fina tekniska manövrering på liten yta. Med andra ord har jag haft ännu en givande kväll i Georgien.

Hemmakänsla

Det är nåt märkligt med tillhörighet men när jag passerar ett café eller sätter på radion och georgier spelar svensk musik blir jag så himla varm inombords. Som att jag är hemma litegrann. Som att jag inte är ensam i Georgien. Imorse Laleh på radion på väg till kontoret.

Oskrivna regler

När jag parkerade EU-bilen vid mitt hus för ett par månader sen - dvs före mitt bilköp - så stannade en liten röd bil bredvid mig. Varför parkerar du här fräste föraren genom den nedvevade rutan. För att jag bor här svarade jag osäkert - men jag parkerar någon annanstans om jag tagit din plats. Bor du här?! Ja men som sagt jag kan parkera längre bort... Nej nej nej det är ingen fara jag hittar en plats. Så var han borta. Nu när vi ser varandra ler vi lite grann och nickar. Jag är en given del av parkerarna. Och jag tar aldrig hans plats.

Jag känner mig tillintetgjord - men det är bra!

Hahaha. Fredrik Wikingsson i Nugammalt som fö är oväntat roligt.

Lycka är...

Lycka är att ta en kvällsrunda i regnigt Tbilisi på smågatorna uppe i kullarna i fullt regnställ. Och hoppa i vattenpölarna. Nu dags att sova.

Enkel matematik

Lite tungt på kontoret just nu och inser att jag har en så härligt irriterande egenskap. Om jag ler och låtsas vara glad så blir jag glad.

Efterlängtad

Alldeles oväntat kom idag pdfen - Observatör med fingertoppskänsla.

På samma tema...

Jag har försökt införa lite öppet svenskt tänkande med georgiska kollegor. Bland annat har jag förespråkat horisontellt ledarskap med uppmuntran och konstruktiv kritik. Försökt att förklara hur man ger kritik i enrum beröm i större sammanhang, att konstruktiv kritik handlar om att fokusera på det som faktiskt kan förändras - och behöver förändras, att man ska skilja på sak och person och framförallt att personlig utveckling bygger på uppmuntran av det som är positivt. Och förstås att inte säga DU ÄR DUM utan jag upplever att du missförstår mig och undrar om du känner likadant. Typ. Resultatet..?

I de mest oväntade sammanhang får jag nu regelbundet rejäla smällar i linje med DU GÖR FEL och när jag säger att det kanske inte riktigt kom ut på rätt sätt MEN DU VILL JU HA KRITIK. Hahaha jag kan faktiskt inte låta bli att skratta för jag HAR ju faktiskt bjudit in till det. Jag visste bara inte att jag öppnade pandoras ask...

Inga krusiduller

En stor skillnad mellan vår del av världen och denna del av världen - och ännu mer så med andra delar av världen - är synen på privatliv. Med storfamiljer och nära grannrelationer så tas inte särskilt mycket hänsyn med svenska mått mätt. Eller som i affären häromdan när jag tydligen inte hade pengar på mitt kort och nästa kort inte funkade och det inte fanns wifi och jag bara behövde två min för att föra över pengar från det icke fungerande kortet till det tomma kortet.

Då ropar kassörskan DU HAR INGA PENGAR och när jag säger kan du parkera mig och ta nästa kund NEJ FÖR DU HAR INGA PENGAR men det var inte riktigt ett svar säger jag kan du eller kan du inte parkera mig DU HAR INGA PENGAR SÅ KÖPET GÅR TILLBAKA jag tittar bestört på mina sju kassar i vagnen och tänker på mina timmars letande och hör mig själv säga att det säkert är linjen som är blockerad DU HAR INGA PENGAR DET STÅR HÄR hon visar kvittot HÄR jag försöker att inte titta på diplomatkön som ringlar sig allt längre medan jag försöker flytta över pengar ALLTSÅ DU HAR INGA PENGAR OCH KÖPET GÅR ÅTER GE MIG VARORNA till slut skakar jag fram nästan allt i kontanter och sista hundralappen på kortet. Fint säger hon och så går jag. Och tänker att detta faktiskt aldrig hänt mig i Sverige.

Om kortet inte skulle fungera så skulle allt lösas konfliktfritt och smidigt med parkerad kassa, nya kunder, ett samtal för att flytta pengar eller ta ut på bankomat eller ringa en vän eller vad som helst. I det tysta och privata. Skillnaden är också att här är det liksom ingen som bryr sig. Alla vet liksom allt om alla.

Modiman

The modi man är mannen - aldrig sett en kvinna - som står snett bakom bilen när man parkerar och som säger modi modi modi - kom kom kom. Georgiernas park assist. Modimannen ser även till att trafiken står still medan man parkerar. Så får han en slant för besväret.

Skönheten

Nissan XTERRA.

Konsten att parkera

När jag skulle berätta för pappa hur snitsigt jag fickparkerat häromdan - igen - så frågade han om jag kunde justera backspeglarna elektroniskt för att se trottoarkanten. Insåg hur georgisk jag blivit när jag skrattande frågade om trottoarkant. Antingen finns den inte eller så kör man upp på den. Den högra sidan är inte trottoarkanten utan en vägg eller ett plank. Och man ska parkera så nära nära som bara är möjligt. Mitt rekord är två centimeter utan varken parkassist eller modiman. Men så har jag ju också min egen bil så jag behöver inte bry mig om oändlig pappersexercis om jag råkar skrapa bilen.

Skattkammare

Igår stod jag ute i solen och småpratade med min väldigt trevliga hyresvärd. Så plötsligt frågade hon om det inte var dags för mig att köpa bil. Generat tittade jag ner i marken och sedan bort mot min fina svarta jeep. Jag hade liksom inte velat skylta med det. Men det fick jag förstås äta upp. Inte bara tyckte hon bilen var toppen och skulle själv köpa ny - hon visade mig porten ner till husets parkeringsplatser. I Tbilisi är man verkligen inte bortskämd med egen parkeringsplats - men det är just vad jag har..!

Observatör med fingertoppskänsla

Foto Mikael Svensson
Förra veckan blev jag intervjuad för Östgöta Correspondenten - Corren. Artikeln finns inte på nätet men kanske att en pdf kan dyka upp så småningom. Jag är så fascinerad av att en journalist kan lyssna i två timmar och sedan koka ner allt material till en halvsida text - och att texten fortfarande är intressant och speglar verkligheten. Ett hantverk helt klart. Liksom fotografen som lyckas fånga en rolig bild bland alla porträttfoton. En av de genuint trevligaste intervjuerna hittills.

Saknat

Märkligt vad det är inspirerande att skriva. Och att läsa vad man själv skrivit för länge sen. Det är som att nypa sig i armen och påminna sig om allt det fantastiska och positiva som händer hela tiden. Alla tankar som det väcker. Och att inte fastna i här och nu och nitty gritty utan tänka framåt och bakåt och kanske framförallt uppåt och utåt. Solen skiner fåglarna kvittrar och jag är helt enkelt äntligen tillbaka på bloggy.

Misslyckanden som erfarenheter

Tänk om alla människor såg sina misslyckanden som erfarenheter. Kunde begrunda och förstå kanske till och med skratta och gå vidare. Istället för att bli arga och bittra och rädda. Istället för att peka finger och skylla ifrån sig. Istället för att förstöra andras liv för ... ingenting.

Ibland blir jag helt tagen på sängen. När någon pekar finger mot mig pekar jag instinktivt vidare. Men så stannar jag upp och funderar varför. Om det är för att jag har gjort fel så bör jag väl ändå ta ansvar för det och lära mig av erfarenheten..? Och om det är något som någon annan har gjort fel kanske jag kan vara så storsint att jag stannar karusellen och tar ansvar även för det..? Och som jurist bör jag i första hand fundera över om det ens verkligen var fel eller om det bara verkar vara fel för att alla pekar åt samma håll..?

Fortfarande blir jag så makalöst inspirerad av Cirkus Cirkörs Wear it like a crown. Om kaos och ordning, risker och möjligheter. "Om att välja att bära våra misslyckanden, rädslor och tillkortakommanden som en krona. Och att putsa den och bära den med stolthet."

Så vackert att leva sitt liv fullt ut med misslyckanden och lyckanden och sorg och kärlek. Fina linjer och djupa ögon. Önskar jag kunde flytta mitt perspektiv lite oftare och hålla kvar det lite längre.

Essande

Min svensklärare på gymnasiet sa alltid att något essade sig - dvs blev bättre av att vila. Som ställtid. Jag har sedan länge insett att hur vass jag än är på att skriva - behöver jag ge vissa texter mer tid. Just nu ligger två inlägg och essar sig och kanske essar de sig hela natten.

I never make a mistake twice. I make it like five or six times, just to be sure.

Okänt ursprung.

Plötsligt bara händer det..

Veckans favvofoto

Smygfotade personen framför mig uppför trappan. Uppvikta jeans randiga strumpor och klassiska blåröda sneakers. Så svenskt. Älskar rörelsen i bilden. Bara ett lätt instagramfilter för fokus på strumpan.

Lång väntan

Mackie är på service. Saknaden är oändlig.

Föredrag - Vad gör en fredsobservatör?

I förra veckan blev jag inbjuden av Örtomta hembygdsförening för att berätta om mitt yrkesval. Väldigt spännande att hålla föredrag för en grupp som inte alls vet vad jag gör. Det viktiga är att hamna på rätt nivå så att det både är förståeligt och medryckande. Men med en sådär femtio foton så gick det bra och blev mycket uppskattat. Bästa av allt var att publiken lade lite extra pengar som tillsammans med mitt arvode gick till SAK. Win-win helt enkelt!

Stavningar

Surfade runt på UD.se i jakten på zätan i Azerbajdzjan och Abchazien.

UD Resklar

Av en slump sprang jag på UDs reseapp. Inte alls tokig.

When you are away you crave the home comforts, then when you return you forget why you missed them at all and long for the things you have left behind.

The Hour

Utlandserfarenhet som resurs

Om vikten att ta vara på utsändas erfarenheter - både militära och civila. Istället för att fokusera på posttraumatisk stress lyfta fram posttraumatisk personlig utveckling. Förstå hur erfarenhet av kulturkrockar och problemlösning skulle bidra mycket till det svenska samhället. En parallell är oförståelsen inför invandrares erfarenheter.

Utan medvetet organiserade vägar att samla in och beakta varierade och ibland även kritiska röster blir ledningar i alla sorters organisationer sämre rustade att fatta goda beslut, och mer överraskade när saker går fel.

Malena Rosén Sundström och Mikael Sundström om centern.

Dags

Imorgon bär det av tillbaka till livet. Saknat Tbilisi.