måndag, maj 06, 2013

Samexistens

Ibland finns det människor som är tvärsäkra utan att veta. Nyligen försökte en person övertyga mig om det skulle vara politiskt känsligt att tala ryska i Georgien. Personen är i postsovjet för första gången och talar ingen ryska. Jag försökte förklara att det finns många nivåer i den här regionen - konflikt handel och språk - där just konflikten är känslig. Men jag talade för döva öron.

Så nu tar jag tillfället i akt att förklara att ryska är regionens lingua franca. Mellan georgier, abkhazer, ossetier, armenier, azerier, ukrainare.. De flesta väutbildade georgier talar ryska och läser ryska klassiker. De flesta georgier tittar på rysk TV. Alla expediter förstår mer ryska än engelska. Taxichaufförerna likaså. Ryskan är liksom hemtam och bekväm. Inte alls som den exotiska och ovana engelskan.

Jag har varit i Georgien i över två års tid och inte en enda gång har en person som kan tala ryska vägrat tala ryska med mig. Språket är ett verktyg för oss att kommunicera och också ett sätt för mig att visa att jag kan regionen. Jag vet vad sovjet och postsovjet innebär, jag har sett filmerna och läst böckerna. Vi delar en kulturell förståelse trots att jag är från väst - vilket annars är den stora barriären.

Älskar den här dagisskylten som jag passerar på min dagliga runda. Den påminner mig om hur georgier och ryssar lever tillsammans i både Georgien och Ryssland trots en konflikt som skapat så många sår. En samexistens och ett kulturutbyte som är långt djupare än konflikten.

Inga kommentarer: