I likhet med många av dagens kommentatorer så tror jag inte att SDs valresultat handlar om främlingsfientlighet. Dagligen ser jag människor som jag är övertygad om röstar på SD. Människor som är ledsna arga och besvikna. Människor vars liv inte blev som de tänkt sig. Människor som ser dina och mina snabba steg i snygga stövlar och bruna weekendbags. De känner sig utanför isolerade och övergivna av samhället. Demokratiska principer och nyrenoverade kök biter inte på dem. Samhörigheten som de finner hos varandra slår ut sunt förnuft.
Utmaningen ligger i att inkludera dessa människor i ditt och mitt liv så att de släpper varandra och slutar stödja den skrämmande främlingsfientliga ideologi som kärnan av SD driver. Uppmuntra dessa människor att ta sig tillbaka till ett samhälle av samhörighet och tillit. Tror att många med mig känner en stor osäkerhet inför dessa människor - men ett leende och ett vänligt ord skulle nog inte skada.
måndag, september 20, 2010
För övrigt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
SD har å ena sidan alltid varit starkast i Skåne (den danska grannen osv), så det handlar inte om förvåning, men jag kan inte hjälpa att känna motsägelsen över att det är i DET landskap där mentaliteten är som skönast och öppnast som stödet är som störst. Är det avståndet till det svenska maktcentret som gör att utanförskapet stärks hos den ensamme snapphanen...?
Min analys är det finns tre anledningar till att SD gått så bra i just Skåne. Den mest uppenbara är ju främlingsfientligheten. Sen ett stockholmsförakt som växer sig starkt under sommarhalvåret och via media under resten av året. Den tredje anledningen tror jag är att flera av dessa samhällen har gått från att vara rika och blomstrande till rena ödebyar. Att man alltså har gått bakåt.
Sen har jag lite en tanke - som jag skrev om hos Natasa - att SDs valresultat är en sista skälvande protest mot ett samhälle som redan är här. Alltså på nåt vis ett gott betyg fast på ett långsökt vis. Har nog inte riktigt fångat in den tanken än.
"En sista skälvande protest" - poetiskt. Det ligger något i detta, inte minst med tanke på att vårt samhälle aldrig varit mer öppet och tolerant som nu. Funderar vad jag själv kan göra för att bidra till att det blir "en sista". Får börja med det vänliga leendet...
då är vi två som ler :)
Skicka en kommentar