Totalt teknikfreak

Ända sedan jag var liten har älskat teknik. Lagat bandspelaren i stallet med en gummisnodd fixat antennen med en fönsterhake kompenserat ett förlorat oljelock med trasa bensinlock och silvertejp. Alltid starkt inspirerad av MacGyver. Såklart.

Sladdar prylar och uppdateringar är en del av mig. Men plötsligt i Lund häromveckan stod det klart att en av mina relativt nyvunna vänner helt missat detta. Med stora ögon noterade han hur jag plockade upp min lilla röda med sladdar och började koppla in allt som behövde laddas. Lite försiktigt sa han att du skriver ju aldrig om det i din blogg.

Så nu gör jag det. Och börjar med att beskriva vad jag har i väskan när jag ska vara borta över dan. Att ha sladdarna i en liten väska i stora väskan är att rekommendera för annars sitter man snart med hela bohaget över golvet.

Från vänster och motsols. Min svenska telefon är en Razr som jag fullkomligen avgudar för sitt utseendes skull. Innehållet är sådär. Men eftersom jag inte använder telefonen för så mycket mer än sms och samtal får det gå. När den är helt slut måste det bli en iphone - så jag enkelt kan använda nätet. I nuläget har jag också en amerikansk billighetstelefon. Men den är så hidious att jag måste synka den med min razr asap. Den får inte heller vara med på bild.

Eftersom jag ofta tittar på film eller tv på datorn är fjärrisen ett måste. Men helt ärligt hade jag önskat ett mer avancerat manöverorgan. Next generation maybe.

Mighty mouse har redan blivit noggrant genomgången här på bloggen. Använder den enbart när jag ska redigera foton med history brush. Annars är det helt klart kortkommandon som gäller för mig. Och såklart musplattan - där jag givetvis ställt in högerklick på macen.

En svart telefonladdare bryter tydligt av mot mitt vita macliv. Så gör också min kameraladdare Canon - liksom nätadaptern. Må vara hänt.

Däremot är jag mycket upprörd över att min italk - den svarta lilla pryl som poden vilar på - är svart. Apple tillverkar inga egna vita sådana tillbehöver så detta är en griffin. Oh my gosh. Mitt hjärta krossades två sekunder men jag var desperat. En inspelare är ett måste.

Om vi fortsätter till vänster finns poden. Det fina är att poden är i silver - liksom datorn minnet telefonen och kameran. Mycket begåvat. Valet föll på den lilla varianten då jag ständigt bär den med mig och inte alltid har stora väskor och fickor. Men varje gång jag ska synka med itunes blir jag lika matt. Hur ska man kunna välja.

Till vänster om poden ligger kontakten till datorn. Men just nu har jag skarvsladd så då vilar den i väskan så länge. Givetvis en nätladdare till poden - då jag har datorn avstängd på natten och vill ladda poden till morgonen. Inte heller denna är Apple utan Belkin. Säga vad man vill men den är iaf vit. Med blå diod minsann. Och slutligen det kanske viktigaste av allt. Sladden till kameran. För att tanka alla favvofoton.

På bilden saknas datorn och - givetvis - kameran. Dessutom har jag någonstans under resornas gång förlagt min lilla bärbara hårddisk - G-drive. Tror att den ligger hemma. Liksom en stor bärbar hårddisk - för tung för att vara riktigt bärbar. Väl inlåst.